I och med förra årets utmaning att läsa minst 5 nobelpristagare läste jag en bok av Herta Müller och blev obeskrivbart besviken. Så självömkande och tråkigt! Jag motstod nätt och jämt impulsen att riva sidorna ur boken, så arg blev jag över att ha blivit lurad att spendera min tid på sådan skit.
Det var med den erfarenheten i färskt minne jag gav mig på Gabriel García Márquez roman Krönika om ett förebådat dödsfall. Titeln talar om vad som ska hända och redan i bokens första mening namnges mannen som ska dö. Hur bra kan det bli?!
Riktig jävla bra, för att använda ren men inte allt för vacker svenska. Berättelsen utspelar sig i en by på den Colombianska Atlantkusten och handlar om timmarna före mordet på Santiago Nasar, hur förberedelserna fortgår och hur rykten om mordet sprids. Varför han ska mördas är till en början oklart men allt eftersom detaljer byggs på med hjälp av domprotokoll och intervjuer klarnar anledningen en smula. Alla utom Santiago själv vet att han ska dö.
Kronologin är skruvad och språket är avskalat men levande. Kombinationen gör berättelsen både spännande och komisk (som i rolig inte fånig). Det är inte utan att jag fler gånger kommer på mig själv när jag hoppas och tror att Santiago Nasar ska klara sig undan, trots att jag vet precis hur det slutar.
Det var med den erfarenheten i färskt minne jag gav mig på Gabriel García Márquez roman Krönika om ett förebådat dödsfall. Titeln talar om vad som ska hända och redan i bokens första mening namnges mannen som ska dö. Hur bra kan det bli?!
Riktig jävla bra, för att använda ren men inte allt för vacker svenska. Berättelsen utspelar sig i en by på den Colombianska Atlantkusten och handlar om timmarna före mordet på Santiago Nasar, hur förberedelserna fortgår och hur rykten om mordet sprids. Varför han ska mördas är till en början oklart men allt eftersom detaljer byggs på med hjälp av domprotokoll och intervjuer klarnar anledningen en smula. Alla utom Santiago själv vet att han ska dö.
Kronologin är skruvad och språket är avskalat men levande. Kombinationen gör berättelsen både spännande och komisk (som i rolig inte fånig). Det är inte utan att jag fler gånger kommer på mig själv när jag hoppas och tror att Santiago Nasar ska klara sig undan, trots att jag vet precis hur det slutar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar