fredag 14 februari 2014

Fredagsenkät

Firar att förkylningen är på tillbakagång med att blåsa liv i en gammal enkät.

Vad ska du läsa i helgen?
Dream London av Tony Ballantyne, månadsbok från The English Bookshop för en tid sedan. Jag har totalt förlorat mig i den. Det blir jag och Captain Jim Wedderburn hela helgen!

Hur ser den perfekta lässtunden ut?
Jag, en bra bok, en kopp te (eller ett äpple - Den oändliga historien-känslan) och gosiga katter i knät.


Vilken var din bästa lässtund förra veckan?
Förra veckan blev det inte mycket läsa faktiskt, och denna vecka förväntar jag mig att jag har de bästa lässtunderna kvar.

Hur många timmar i veckan spenderar du egentligen i böckernas värld?
Det är väldigt olika. Vissa veckor läser jag inte alls och vissa spenderar jag all min vakna tid i böckernas värld. I snitt? Kanske 15 timmar?

Var läser du aldrig?
I bilen/på bussen. Kräkvarning!

Vad läser du aldrig?
Böcker av Camilla Läckberg. Har läst en. Vilket trauma det var!

Vilken är din favoritbokhandel?
The English bookshop ligger bra till, och självfallet SF-bokhandeln.

Du får 300 kronor att handla böcker för. Vad köper du?
Ocean at the end of the lane av Neil Gaiman.

Vilken aktuell bok skulle du inte läsa ens om du fick den gratis?
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman. Livet är för kort för att läsa böcker av författare vars språk en inte står ut med.

Vilken ännu ej utgiven bok längtar du mest efter just nu?
The City of Mirrors, tredje och sista delen i Justin Cronins The Passage-trilogi. 23 oktober var ett datum jag såg nyligen. Kan det verkligen vara så länge kvar?!

Tematrio - Systrar och bröder

Veckans Tematrio från Lyran handlar om syskon. Alltså, tre böcker som på något sätt handlar om syskon:

Astrid Lindgrens Allrakäraste syster handlar om Barbro och hennes hemliga tvillingsyster Ylva-Li. När Barbro känner sig ensam och utstött flyr hon ner under rosenbusken Salikon, till Ylva-Li som är drottning av Gyllene salen. Tillsammans med sin syster upplever hon fantastiska äventyr och som barn älskade jag både boken och filmatiseringen. Jag skrev till och med egna historier på samma tema. 

Även Audrey Niffeneggers bok Själens osaliga längtan handlar om tvillingsystrar. Systrarna Julia och Valentina får ärva en lägenhet av sin moster och snart får de kontakt med de besynnerliga grannarna i huset. Även om det till en början mest var den engelska titeln (Her Fearful Symnetry) som lockade så fascineras jag alltid av tvillingar. Jag vet inte vad det är men att leva mig in i deras liv verkar kunna fylla det där hålet jag alltid haft i min själ...

I C.S Lewis böcker om Narnia, och då framför allt i Häxan och lejonet får vi följa syskonen Pevensie. Efter att den yngsta systern Lucy hittat vägen genom klädskåpet råkar barnen ut för ett riktigt hårresande äventyr. Det är syskonkärlek med allt vad det innebär. Syskon håller inte alltid sams.

torsdag 13 februari 2014

Skeppen hände där på himlen ungefär på samma sätt som tegelstenar inte gör

En man som heter Ove av Fredrik Backman

Det händer inte ofta, men ibland får jag tag på böcker som jag verkligen inte orkar ta mig igenom. När det händer är det i princip alltid en bok som lovprisats av alla tänkbara människor och varje gång bestämmer jag att, nej det där med hypade bestsellers är inget för mig. Samma sak den här gången. "En man som heter Ove måste du läsa, det är hysteriskt rolig!", jag vet inte hur många gånger jag hört den frasen. För att inte tala om "Va? Men den är ju jätterolig!" när jag talar om att jag inte klarade av att läsa klart.

Det handlar inte om att den inte är rolig, bitvis skrattade jag faktiskt högt. Det handlar heller inte om att berättelsen inte griper tag i läsaren för det gör den och det finns flera tillfällen jag verkligen känner för (och mot) Ove. Vad det handlar mycket om är språkbruket. Mer exakt handlar det om några små ord som upprepas gång, på gång, på gång, på gång... på gång. Det handlar om det där förklarande "...som man kanske tittar/säger/gör...", "...på samma sätt som...". I nästan Varenda. Jävla. Mening. Jag får aldrig göra mina egna associationer!

Visst kan det vara effektfullt ibland, det kan sätta tonen för det man vill framföra (jmf rubriken från Liftarens Guide till galaxen), i vissa fall är det kanske till och med nödvändigt men något av det värsta jag vet är när författare skriver mig på näsan, och det är så jag känner här. Jag vet inte om vissa författare inte litar på att läsarna förstår eller om det bara är överarbetat, men när det blir för mycket av samma så står jag inte ut.

Vi kan jämföra med Da Vinci-koden. På (max) en sida förklarar Dan Brown att hans protagonist anländer till det berömda museet, passerar den berömda pyramiden, går in genom den berömda entrén, ner för de berömda trapporna och ut på det berömda golvet. Skjut mig!

Nu vill jag inte hävda att En man som heter Ove är lika dåligt skriven som Da Vinci-koden, långt därifrån, men principen är densamma. Jag tycker det är synd för jag är i övrigt ganska förtjust i boken, trots att det inte är min genre. Backman är suverän på att sätta fingret på de där små sakerna som kan göra det så svårt för människor att mötas och det är fascinerande med vilken exakthet en man i min ålder fångar lynnet hos en man i våra fäders ålder, men jag får inte tänka själv och då orkar jag inte läsa. Jag tog mig igenom halva boken men sen sedan gav jag upp, både för min och mina medtrafikanters säkerhet. Jag lyssnade på ljudboken och den där lilla frasen, de där små orden, fick mig till slut att vilja styra bilen rakt in i närmaste bergvägg. Så kan vi faktiskt inte ha det!

tisdag 11 februari 2014

Den där nedrans bokrean

Det är när bokreakatalogerna anländer som jag ångrar att jag lovade mig själv det där om att läsa ur egen bokhylla istället för att köpa nytt. Varför gjorde jag så?!

Eller gjorde jag verkligen det? Var det inte ett nyårslöfte? Nyårslöften är ju till för att brytas. I så fall borde det ju vara att bara shoppa loss. Ändå har jag en smärre ångest över att lägga en beställning. Det visar liksom hur hopplös jag är på det där med att hålla vad jag lovar mig själv. Var är beslutsamheten? Var är karaktären?!

Oh, shit..! Uppenbarligen inte här.