torsdag 31 mars 2011

Tematrio - Historiska romaner



Dags för ytterligare en tematrio, denna gång pratar vi historiska romaner. Kort och gott – berätta om tre historiska romaner du vill tipsa om!



1. Trägudars land av Jan Fridegård är en bok som satt sina spår. Jag minns inte om jag läste den på mellan- eller högstadiet men scener ur boken om trälen Holme och hans kvinna Ausi minns jag än idag. Scener och en kvardröjande känsla, en känsla som återkommer var gång jag tänker på boken likväl som känslan i sig kan framkalla tankar på det jag läste. Det skulle vara spännande att läsa den igen.

2. Röde Orm av Frans G. Bengtsson är en berättelse om skåningen Orms äventyr i väst- såväl som österled. Det Orm får uppleva sedan han med våld rekryterats till ett vikingaskepp är mer än vad någon kan önska sig. En sannslöst spännande och rolig roman om vad som kan ha utspelat sig i vikingatidens Norden.

3. Jag kan omöjligt låta bli att nämna Dan Simmons The Terror. Simmons version om vad som hände Franklinexpeditionen när den spårlöst försvann under sitt sökande efter nordvästpassagen är metafiktion, historiska romaner och isande skräck när det är som bäst.

tisdag 29 mars 2011

Bokalfabet 2.0 - A

Jag har onekligen en soft spot för utmaningar och när O drog igång Bokalfabet 2.0 blev världen genast en lite bättre plats (jamen det är trots allt de små sakerna som gör livet så bra!). Sedan hände inte så mycket, min läs-och-blogg-torka höll i sig och livet övergick i någon slags säsongsbetonad narkolepsi med bara jobba och sova på schemat. Nu ska jag dock försöka klämma in lite bloggande i detta fullspäckade schema och samtidigt som jag börjar med bokstaven A håller jag tummarna för att det inte ska bli allt för rörigt.

1. Först ut är fem ord på A, slumpvis utvalda ur den eminenta SAOL. Kombinera ett eller fler ord och associera till en titel. Du får vara precis hur långsökt du vill men förklara hur du tänker. Fem ord till en titel är målet men kanske behöver du fem titlar för att använda de fem orden, eller så skiter du i att anväda alla fem. Syftet är att tipsa om böcker!
Orden för dagen är: Avsätta. Aldrig. And. Analfabet. Avec.

Nu gjorde jag uppgift två före den första och jag tror jag stannar på spåret Feist och the Riftwar saga.
Serien börjar med att det händer något människorna aldrig kunnat tänka sig – en reva uppstår mellan världen de lever (Midkemia) i och en annan, vilket leder till en hel del motsättningar. Som om inte intrigerna i Midkemia vore nog. I huvudstaden – där invånarna på slottet säkerligen dricker avec – konspirerar fler av de tänkbara tronföljarna för att avsätta kungen. När våra hjältar försöker stoppa utbrottet av ett inbördeskrig tar man hjälp av en ung tjuv vid namn Jimmy the Hand. Denne unge man är i hög grad analfabet.
Det borde vara alla ord utom and men eftersom jag läser böckerna på engelska återkommer detta ord otaliga gånger.

2. Uppgift två handlar om att presentera en fiktiv karaktär från böckernas värld. För- eller efternamn på A.

Jag har nyss inhandlat tre nya böcker i Raymond E. Feists serie om Midkemia och kommer därför osökt att tänka på Arutha conDoin, den yngste sonen till hertig Borric av Crydee. Han presenteras som varandes mörk till sinnes och inte alls lika lättomtyckt som sin bror men under historiens gång fattade åtminstone jag tycke för den egensinnige unge mannen och han växer till att bli en av de mest mångfacetterade karaktärerna.

3. Fråga tre lyder kort och gott: Vilken bok med arbetarfokus är din favorit?

Elsie Johanssons Nancy är nog den bok som gjort störst intryck på mig. Jag hörde den på radio – uppläst av Elsie Johansson själv – den sommaren jag bodde hos min mormor. Ljudböcker är annars inte alls min kopp te men den här gången blev jag medryckt och berörd. Det måste ha varit bra!

måndag 28 mars 2011

the Sandman - Preludes & Nocturnes

Historien börjar när ett mystiskt sällskap av misstag fångar och fängslar kungen över Drömmarnas rike. Han (kungen av Drömmar) hålls sedan fången i nästan 80 år innan han får en möjlighet att fly. Under hans frånvaro drabbas mänskligheten av någon slags underlig sömnsjuka och drömmarnas rike faller samman.
I de följande berättelserna får vi följa kungen av Drömmar (som också går under många andra namn) i sökandet efter hans förlorade effekter – en påse med sand, en hjälm och en rubin. Under resans gång stöter vi på andra, sedan tidigare kända karaktärer som John Constantie, Dr Destiny och gamla testamentets Kain och Abel.

Gaiman väver samman karaktärerna till en mycket trovärdig skara. Just Preludes & Nocturnes har fått kritik för att inte vara lika bra som övriga album men det måste läsas för att förstå efterföljande historier och jag klagar inte. Blir det bara bättre än såhär (och med såhär menar jag fullkomligt fängslande!) måste jag skaffa mig fler timmar på dygnet. Jag sugs in i den här historien med dess mörka ton och mytologiska touch, jag sugs in och vill inte sluta läsa. Jag kan inte kalla det serier, jag måste kalla det konst!

fredag 25 mars 2011

Tematrio - Grisiga gubbar

Den senaste trion från Lyran handlar om otrevliga, själviska, cyniska och elaka gubbar. En klurig uppgift att berätta om tre böcker som befolkas av grisiga gubbar. Inte för att det saknas alternativ. Tvärt om. Att begränsa sig är det svåra!


1. Pratar vi onda män kan jag inte utelämna Stephen Kings ofta återkommande karaktär Randall Flagg, han är trots allt ondskan personifierad. Han gjorde sitt debutframträdande i Pestens tid (the Stand) 1978 och har sedan återkommit i bland annat romanen Hjärtan i Atlantis och serien Det mörka tornet.
Han må vara ond men han är även karismatisk och trevlig, han har nära till skratt och är omtyckt av både kvinnor och män. Det vänliga sätt med vilket han lockar till sig allierade kan mycket väl vara det otäckaste med Flagg. Människor med ond skrivet i pannan är så mycket lättare att få bukt med.

2. Skomakaren Rashid i Khaled Hosseinis Tusen strålande solar kan få stå som symbol för alla de kvinnoförtryckande männen som finns runt om i litteraturen (och tyvärr inte bara där). Han misshandlar sin hustru, tvingar henne att bära burka när hon är ute och att sitta instängd på sitt rum när han har vänner på besök, dessutom är han lönnfet och luktar illa. Mansgrisen personifierad, så att säga. Han har få eller inga försonande drag, kan hända är han ett offer för den förtryckarkultur han växt upp i men det duger inte som ursäkt. Rashid är en äkta gris.

3. Underofficer Cornelius Hickey i Dan Simmons the Terror är en illvillig, lömsk och mycket feg man. Han har inga som helst hämningar och han drar sig inte för att sätta hela expeditionens överlevnad på spel för att småaktigt utkräva personlig hämnd. Jag kan inte se några som helst försonande drag. Utav alla grisiga egenskaper måste kombinationen feghet och dubbelmoral vara de värsta.

onsdag 23 mars 2011

Boktolva i tretton delar - en uppdatering

För tillfället är jag helt uppslukad av Neil Gaimans Sandman (har nyligen klickat hem nästa del i ordningen!) och tydligen så måste man jobba också, för att tjäna pengar till hyra (och nya böcker). Det innebär dock inte att jag glömt min boktolva. Faktum är att de flesta författarna nu finns representerade i den enorma hög av böcker som ligger här hemma och bara väntar på att bli lästa.

Zeh, Vonnegut, Süskind och Coupland är de enda som saknas. Ynka fyra av de 13 som min smällfulla boktolva består av. Det är inte illa pinkat tycker jag, inte med tanke på att jag har hela året på mig.

Ja, de ska ju läsas också förstås. I dagsläget har jag läst Cormac McCarthys Vägen och drygt halva Främlingen i huset av Sarah Waters. Jag har också lidit mig igenom februari och den sämsta läsmånaden på evigheter. Det är hemskt men jag hade ingen som helst lust att läsa. Ingen lust! Det enda jag möjligtvis hade lust med var att ligga i sängen och stirra i taket. Jag tackar solen och Neil Gaiman för att de dragit mig ur denna vidriga depression.

måndag 21 mars 2011

#nördlycka


Jag är för tillfället helt uppslukad av Neil Gaimans Sandman. Varför jag inte läst den förut är idag livets största gåta. Preludes & Nocturnes är en samlad nyutgåva av Sandman 1-8 och det är ju för väl att jag har åtta historier att tillgå.

Älskar't!

Detta seriemagasin och tillika min nya bff får utan tvekan följa med till jobbet inatt.

lördag 19 mars 2011

I-landsproblem á la boknörd

Science fiction-bokhandelns vårkatalog trillade ner i brevlådan igår och nu sitter jag här och bläddrar. Ska jag slå till på allt jag vill ha? Ska jag vara förnuftig och bara ta det absolut mest spännande? Ska jag välja fritt eller ska jag sålla förnuftigt?

Åh, dessa eviga bekymmer..!

tisdag 15 mars 2011

Tematrio - Barn och ungdom

Det är ytterst sällan jag läser om mina favoritböcker från barndomen. Idag har jag helt andra erfarenheter med mig i bagaget och ställer helt andra villkor på litteraturen än då. Jag vill helt enkelt inte förstöra de bra upplevelser jag hade med favoritböckerna i fråga. Det hindrar mig dock inte från att göra det Lyran ber om: berätta om tre barn-/ungdomsböcker!

1. Berättelsen om Narnia av C.S. Lewis är sju böcker jag för alltid kommer bära med mig. Det började såklart med den tecknade filmen om Häxan och lejonet som visades kring nyår varje år. Den öppnade mina ögon för landet Narnia och alla fantastiska varelser där.
När jag i vuxen tänker tillbaka kan jag tycka att den kristna allegorin på många ställen är lite väl övertydlig men i tioårsåldern var det inget som störde mig. Religion var helt enkelt inte en del av min vardag och barn tänker väldigt sällan i banor de inte bryr sig om. De är så sköna på det viset!

2. Agnes Cecilia: en sällsam historia av Maria Gripe var förmodligen den bok som öppnade mina ögon för det kusliga. Det är en vacker och gåtfull historia, fylld av oförklarliga händelser men också en berättelse om ensamhet och sorg. Hur bearbetar man sin sorg när ingen tycks vilja prata om det som hänt? Ett mycket aktuellt ämne för mig i mina yngre år, även om det inte var mina föräldrar som fattades.

3. Kram av Hans-Eric Hellberg fick jag i födelsedagspresent ett år. Den är ett försök till en ärlig bok om att vara ung men som Hellberg själv skriver, att vara ärlig kan vara svårare än man tror. Det är i vilket fall en bok om de yngre tonåren för folk i de yngre tonåren. För mig var den lite av en vän, det var tryggt att läsa att det inte bara var jag som var sådär hispig och knäpp. Jag som hittills läst om Narnia och Agnes Cecilia blev förvånad över de intima och nästan erotiska inslagen och jag undrade på fullaste allvar vad min mamma skulle säga om hon såg mig läsa boken.

fredag 11 mars 2011

Det ska vara roligt att läsa

Annika hävdar att hon är en humorbefriad person. Det har jag svårt att tro men jag förstår hennes dilemma, jag har inte heller mycket behållning av den så kallade humor som visas på tv idag. Jag tycker det mesta blir fånigt och pinsamt, speciellt det som skapas av de som anses vara den svenska humoreliten. The Big Bang Theory är humorundantaget hemma hos mig och det beror helt på min stora kärlek till nördar. Förmodligen kan jag hitta fler undantag men i nuläget räcker de utomordentligt söta och intelligenta men ack så tafatta pojkarna gott.

Med böcker är det annorlunda. Förmodligen för att det då inte behöver vara lika lättsmält som på tv. Jag gissar nu förstås men det är en känsla jag har. Är jag helt ute och cyklar får ni skrika till. Humor i böcker är heller inte lika sexfixerad som den på tv. Inget ont om lite sexskämt men det var bara roligt de första tretton gångerna.

Pratar vi humoristiska böcker måste vi nämna Terry Pratchett och hans underbara Discworld. De är perfekt läsning när man behöver en liten pick-me-up, framför allt när man läst ett par och lärt känna karaktärerna. Han driver så skönt med fantasyns klichéer samtidigt som man får sig en ordentlig dos samhällssatir och han gör ingenting utan att vara välinformerad. Intelligens är kul, som jag ju redan har konstaterat! Intelligent humor är rolig utan att uttalat behöva göra sig lustig på någon annans bekostnad.

För stunder då jag är sugen på mer mörk och subtil humor har jag en av min farfars favoriter, Arto Paasillinna. Jag har blivit riktigt besviken någon gång men för det mesta lyckas han få mig att dra på smilbanden. Att någon känner sig nödgad att ta sitt eget liv är aldrig roligt men i Ett kollektivt självmord får vi en varm, rolig och respektfull historia om 40 personer som faktiskt vill ända sitt liv. Det är ingen historia att gapflabba åt men man har svårt inte dra på smilbanden under deras gemensamma resa för att ”hitta en ny mening i livet eller dö”.

torsdag 10 mars 2011

En uttråkad slösurfares reflektioner över användandet av fnuttar

Det är ingen nyhet att jag har en stark aversion emot särskrivningar, idag har jag till exempel fått avsmak för ett jobb av den anledningen att rubriken var satt till kulör stylist. Jag gissar att man inte menade färgrann modekoordinatör men det är som sagt bara min misstanke, helt säker kan jag trots allt inte vara.

Hur som helst. Den senaste tiden har jag dock skaffat mig ett större – eller mindre, om vi ska prata storleksmässigt – irritationsobjekt. Allt oftare ser jag mängder av enerverande fnuttar överallt. Accenttecken över e i ordet te till exempel eller komma före bindeord (men, och, eller). Att inte sätta komma före men var något min skolfröken tjatade om lika ofta som att aldrig stavas aldrig med två l. Jag vet att man idag har släppt på reglerna angående kommatering och man får göra lite som man själv tycker men jag kan inte hjälpa det, jag tycker det ser fullständigt urfånigt ut.

Detsamma gäller accenten över e i te. Enligt skrivreglerna får du göra som du vill, skriv te, té eller för all del thé. Whatever floats your boat liksom. Jag kommer dock aldrig förstå varför folk, i synnerhet folk som tycker att stavning är svårt, ska krångla till det när det inte behövs. Ett enkelt te går också att dricka!

Vi har förkortningar för både det ena och det andra, allt för att spara knapptryck när vi skriver men vi tvekar inte att slänga in ett, tre, sju extratecken lite här och var. Alldeles i onödan. Varför då? För att det är snyggt? Urfånigt. Urfånigt, I tell you!

Dagens P.S.
Jag sökte jobbet som kulörstylist trots den särskrivna rubriken. Det verkade helt enkelt för intressant för att låta bli.

Dagens P.S. nr 2
Lite glad blir jag allt när stavningskontrollen felmarkerar té och thé.

onsdag 9 mars 2011

Opposites attract

Vad jag borde göra:
Söka ett jobb.
Se en film att recensera.
Recensera och betygsätta filmen.
Vattna blommor.
Dammsuga.

Vad jag gör:
Skriver nonsensblogg (uppenbarligen!)
Chattar på Fejjan.
Slösurfar på Youtube.
Läser bloggar/bok/tidning.
Fönstershoppar mig genom internet.

Är det något jag kan så är det att slösa med min tid!

P.S. 23.04: Jag vattnade i alla fall blommorna tillslut.

tisdag 8 mars 2011

Tematrio - Noveller/novellsamlingar

Det var längesen jag skrev en tematrio, dels för att jag inte känt mig hemma i de ämnen som avverkats och dels för att jag inte känt mig hemma i världen. Januari och februari är bara inte min tid.



I Lyrans senaste trio anmodas vi berätta om tre noveller/novellsamlingar vi tycker om. Novellsamlingar är jag, om sanningen ska fram, inte speciellt förtjust i. Det är ytterst sällan en hel samling håller tillräckligt hög klass för att bibehålla mitt intresse men det finns såklart undantagen som bekräftar regeln.

1. Den förskräckliga apan av Stephen King, ur novellsamlingen Skeleton crew
Minns ni de där klassiska leksakerna med cymbaler i händerna? Cymbaler som leksaken spelade på om man drog upp dem med en nyckel i ryggen? Minns ni dem?
En sådan leksak, i form av en flinande apa, har huvudrollen i Kings novell. Den ser ut som en vanlig gammal leksak, tufsig och maläten, inte mycket att hänga i julgranen. Dessutom snurrar uppdragsnyckeln för lätt, hjulverket är trasigt.
Ändå händer det att cymbalerna slår – dang, dang, dang, dang – och det är då det inträffar otäcka saker. Folk dör...
Den förskräckliga apan är en klassisk rysare i stil med de man berättade vid pyjamaspartyn som barn, de som tillhör de allra läskigaste. Få saker skrämmer mig som ondskefulla leksaker och Kings sätt att berätta historien är fenomenalt.

2. Morris papplabyrint av Joe Hill, ur novellsamlingen Vålnader
Morris började inte prata förrän vid fyra års ålder. Många trodde att han var efterbliven, autistisk eller möjligen schizofren, förmodligen stämde inte någon av diagnoserna han fick. Säkert är att han, även när han hittade orden inte använde dem speciellt mycket. Morris sysselsatte sig själv med att bygga jättestora, utbredda och tekniskt komplicerade projekt av LEGO, pappersmuggar och så småningom pappkartonger. Det ena projektet avlöste det andra, ett skydd blev ett slott som blev katakomber. Ingen vet vad som hände med Morris, eller för den delen med Eddie Prior. Det enda kända faktum är att de kröp in i ena änden av Morris labyrint.
Vålnader är en mycket svajig samling men Morris papplabyrint är fruktansvärt bra. Den är mörk och obehaglig men mycket gripande. Jag älskar!

3. Fragile things av Neil Gaiman
Det här är en novellsamling som jag (och det här är likvärdigt med att svära i kyrkan!) inte har läst. Jag fullkomligen älskar Gaiman men av någon outgrundlig anledning har Fragile things fallit genom stolarna vid varje bokbeställning. Hur kan jag inte förstå men om någon undrar vad jag önskar mig i födelsedagspresent (ni vet, när jag fyller 22+) så vet ni det nu. Fragile things!

måndag 7 mars 2011

Men ett bajsbrunt golv är väl snyggt?

Varför, varför ser inte min toalett ut såhär?!

En främmande känlsa

Ja jösses denna långvecka! Jag missar så mycket av världen omkring mig och först idag börjar jag känna mig som människa igen. Som en människa extremt sugen på semlor! Jag vet inte varför, semlor brukar inte vara mina favoriter men passande nog, såhär dagen före fettisdagen, är jag sugen på en semla och en kopp te till min bok.

Jag väntar fortfarande på att den – Främlingen i huset av Sarah Waters – ska suga mig fast. I dagsläget har jag inga som helst problem med att lägga den ifrån mig och så vill jag inte ha mina böcker. Jag vill ha dem så spännande att 1. de nästan vänder blad själva eller 2. att jag knappt vågar vända blad. Såhär långt – inget av de två... Men jag lever på hoppet. Snart bliiir det spännande! Och snart fååår jag en semla! Förutsatt att jag åker och köper den själv förstås.

lördag 5 mars 2011

Lite som att vakna efter en vecka i koma

Nu har jag tagit mig igenom ännu en långvecka på jobbet. Fyra dagar av tolvtimmarspass och totalt 56 timmar hemifrån. Väl hemma kallar sängen och sköna kudden. Jag är totalt ovetandes om världen utanför. Igår kom jag på att jag missat sista biten av inlämningsuppgiften på kursen jag läser. Smart! Den är ju till och med förberedd och nästan klar att lämnas in!

Idag tänkte jag ägna min försummade blogg ett par minuter. Det där med att skriva ett inlägg om dagen fungerar inte så bra när man bara jobbar och sover. Nu ligger jag 5 dagar efter och funderar på om jag ens ska skriva ikapp.

Nej, jag ska nog ta en promenad i solen istället och sen sätta mig i soffan med boken, kanske spela lite Zelda. Det brukar ta hela min lediga vecka att hämta krafter efter långveckan. Jag känner mig som människa igen lagom till det är dags att åka till jobbet igen. Det är kul..! Jag orkar inte prestera mer än nödvändigt idag. Inte göra något i onödan. Man ska akta sig för onödan!