måndag 17 oktober 2011

Ikväll är det jag, katterna och Douglas Coupland

Det är nog så att jag har några recensioner att skriva. Vissa böcker har legat alldeles för länge utan att jag brytt mig om dem. En del ids jag inte engagera mig i men andra förstår jag faktiskt inte varför jag missat. Kanske var det nya jobbet extra krävande just då?

Ikväll blir det inget recenserat. Varenda muskel i kroppen värker av träningsvärk. Inte den bra sortens träningsvärk utan den man får av att ha hostat. Till och med armarna värker (hur lyckades jag med det?!) och ett muskelfäste i närheten av nyckelbenet har jag hostat sönder. Det är sådant som bara jag lyckas med.

Nej, den här kvällen är tillägnad tekoppen, läsandet och väntan på att bästa barndomskompisen ska klämma ur sig unge nr 2. Förhoppningsvis är världen en liten kille rikare i morgon bitti!

söndag 16 oktober 2011

Road Rage

IDW Publishing ger oss något att se fram emot i mörka, tråkiga februari! Road Rage blir en historia bestående av totalt fyra seriemagasin där Stephen King och Joe Hill har slagit sina fantastiska skrivarhuvuden ihop till de två första numren. Deras samarbete Throttle är inspirerad av den klassiska Duel, skriven av Richard Matheson (I am Legend). Nu anpassas Throttle alltså till serieformat. De två följande magasinen är inte mindre än en anpassning av nyss nämnda Duel.

Duel är historien om en ensam förare som jagas av en osedd förföljare i långtradare. Throttle följer upp den historien men byter ut den ensamma föraren mot ett motorcykelgäng. Med tanke på vilka författarna är kan vi nog sluta oss till att saker och ting inte är som de först verkar.

Vi har alltså motorcyklar, onda fordon och höga hastigheter, samt några av de bästa skräck- och sci-fi-författare världen har att erbjuda. Inte illa. Inte illa alls. Om magasinen går att få tag på i rimlig tid när de ges ut i USA kan februari visa sig bli betydligt bättre än vanligt. Icke att förglömma är ju biopremiären av The Woman in black samma månad. Februari brukar vara den månad då jag mer än gärna går i ide. Kanske så inte 2012. Håll ögonen öppna för vägbusar.

Bilden är lånad från StephenKing.com, där finns även en länk till IDW.

Låt böckerna tala

Bokstävlarna har letat fram en gammal enkät, en hyllning till Bokbabbels titelenkät. Tanken är alltså att besvara frågorna med en boktitel ur din bokhylla. Här är mina svar.

Vem är du? The king of Elfland's daughter
Hur önskar du att du kunde vara? A short history of nearly everything
Vad gör du helst en ledig dag? Låt den rätte komma in
Beskriv ditt favoritdjur: Wolves of the Calla
Hur ser du ut? The woman in black
Beskriv ditt humör idag: Odd Thomas
Vad är viktigast i ditt liv? Den vidunderliga kärlekens historia
Vad är helt oviktigt för dig? Gudfadern
Beskriv en plats du trivs på: Den gamle och havet
Beskriv något du tycker i vackert: Soul music
Vad längtar du mest efter just nu? Jag minns att jag sprang
Vad längtar du inte alls efter? Isfällan

lördag 15 oktober 2011

15 av de viktigaste böckerna

Från Eli. Från ett tidigare decennium.

Regler: Fundera inte för mycket. Femton böcker du läst som du alltid kommer bära med dig. De första femton du kommer att tänka på under maximalt 15 minuter.

Så utan inbördes ordning:
1. Tidsresenärens hustru – Audry Niffenegger
2. Agnes Cecilia – Maria Gripe
3. Spelar min lind, sjunger min näktergal – Astrid Lindgren
4. Härskarringen – J.R.R Tolkien
5. Den vidunderliga kärlekens historia – Carl Johan Vallgren
6. Vägen – Cormac McCarthy
7. Liftarens guide till galaxen – Douglas Adams
8. Jag minns att jag sprang – Ron McLarty
9. I lagens namn – Terry Pratchett
10. Allrakäraste syster – Astrid Lindgren
11. Salem's Lot – Stephen King
12. Ett karibiskt mysterium – Agatha Christie
13. Magician – Raymond E. Feist
14. The Chronicles of Narnia – C.S. Lewis
15. Sköna juveler – P.G Wodehouse

fredag 14 oktober 2011

Boktolva i tretton delar - Cormac McCarthy

En man är på vandring genom ett kargt Amerika tillsammans med sin son. Någonting har hänt, det är kallt och mörkt, världen är bara aska och damm. Det finns inga fåglar eller djur, landskapet är öde. Ingen sol bryter igenom dammet, däremot snöar och regnar det ibland. Djungelns lag råder. Här och var ligger döda kroppar i olika stadier av förruttnelse. De städer, gårdar, hus man passerar är nästan alltid plundrade. Ibland är de belägrade. Mannen och hans son har lyckats komma över en kundvagn från en affär. I den förvarar de alla sina jordiska ägodelar medan de vandrar längs den väg de måste gå för att komma till havet, till sydligare breddgrader och till värmen.

Vägen berör mig på ett sätt som få böcker har gjort. Den går in under huden och jag mår direkt illa när jag läser den. Allt jag vill är att komma till slutet så att jag får lägga boken ifrång mig och aldrig mer se åt dess håll. Samtidigt har den något så lockande att jag inte kan låta bli att bläddra i den efteråt.

Det är inte vad som hänt som är det centrala i historien. Inte heller livet efteråt. Det är mannen och pojkens kamp för överlevnad och det är en lika hemsk som gripande historia. I stilfull kontrast till den kalla grymma världen har vi en genomgripande och äkta värme i de båda karaktärernas kärlek till varandra.

Kanske är det en framtidsskildring. Kanske är det nutid. När som helst. Det skulle kunna vara i morgon om allt går riktigt fel.

torsdag 13 oktober 2011

En bokenkät!

Jag snubblade över en gammal bokenkät och genast känns det som lilla julafton. I skolan var jag en av de som fyllde i alla Mina vänner-böcker jag kunda komma över. Även mina egna. Flera gånger. Men jag är fullständigt normal! Jag lovar.

Som läsare är jag: Kräsen och hängiven. Boken måste vara välskriven annars kan det lika gärna vara. Hittar jag en bok jag verkligen faller för vill jag läsa den oavbrutet, från början till slut.

Som bloggare är jag: Kanske inte lika aktiv som jag skulle vilja.

Senast lästa bok: Something wicked this way comes – Ray Bradbury

Senast påbörjade bok: Microserfs – Douglas Coupland

Senast köpta bok/böcker: Det är oförskämt längesen jag köpte en bok. Jag tror faktiskt det var Microserfs.

Favoritdeckarförfattare: Jag är så trött på ordet deckare, det 'svenska deckarundret' får mig att må smått illa men ingen regel som inte har ett undantag. Agatha Christie är min deckardrottning!

Jag läser allt av: Terry Pratchett och Stephen King.

Jag läser helst inte (genre/författare): Deckare och chic lit.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Naturvetenskapliga böcker samt en och annan biografi.

Förutom svenska läser jag gärna på: Engelska. Att läsa på originalspråk tillför så mycket till de språkliga nyanserna.

Högt upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Legend av Richard Matheson

Högst upp på min bokönskelista just nu står: Terry Pratchetts Snuff.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: efter gamla H.P Lovecraft och Agatha Christie.

Boktolva i tretton delar - Ray Bradbury

Something wicked this way comes, det är den olycksbådande titeln på Ray Bradburys roman om de snart 14-åriga bästa vännerna Will Halloway och Jim Nightshade. Det är också en väldigt passande titel med tanke på det tåg som kommer inrullandes klockan tre på natten – den timme då själen sägs vara längst ifrån kroppen – en vecka före Halloween.

Karnevalen som kommer med tåget leds av den mystiske och minst sagt hotfulle Mr Dark – även känd som den illustrerade mannen. En tatuering för varje infångad själ. Han ger människorna i staden förföriska löften om lycka och en återvunnen ungdom. Få är de som i tid inser priset för den utlovade lyckan.

De två pojkarna kommer dock den ondskefulla Dark på spåren och därmed är de lovligt byte för dennes undersåtar. Till sin hjälp har de Wills far, Charles Halloway – den tystlåtne men förvånansvärt modige biblioteksvaktmästaren, en man som aldrig förr insett sitt eget värde.

Something wicked är en medryckande historia om gott och ont, om vänskap, om rädsla och om hopp. Karaktärerna är unika, välskrivna och levande. Ibland lite otäckt levande. Mr Dark är en av de obehagligaste bovar jag någonsin stött på och hans hantlangare, framförallt ”the Dust wich” gav mig gåshud.

Bradburys berättarförmåga är oklanderlig. Historien börjar suggestivt, mörkt och olycksbådande för att sedan övergå till en actionfylld spänningsroman utan att någonsin tappa den initiala känslan. Jag gillar att han lägger vårt öde i våra egna händer utan att blanda in några högre makter, även när vi konfronteras med ondskan själv.

Kära Tomten...

...till jul önskar jag mig väldigt mycket denna bok. Den säljs från och med idag men eftersom jag är en snäll tös och betalar alla mina räkningar (inkl. trängselskatt) så har jag inte råd med den. Tack så mycket snälla Tomten!

Den vackra bilden är lånad från English bookshop!

onsdag 12 oktober 2011

Ormar och piercing - Hitomi Kanehara

Jag fångades av omslaget – det tänker jag inte sticka under stol med. Kontrasten mellan den skira framsidan och den rustika bindningen fängslade mig. Japan fänglsar mig. Har alltid gjort. Låt vara att författarinnans ålder (19 år) och det faktum att hon hoppade av skolan för att skriva vid 15 års ålder, på alla sätt talade emot romanen. Man kan inte alltid få alla rätt. Alla sålda exemplar, hyllningar och priser måste betyda någonting.

Berättelsen handlar om 19-årige Lui, en Barbie-tjej med blonderat hår, korkskruvslockar och sockersöt sminkning som en dag träffar Ama – punkaren med piercingar, tatueringar och kluven tunga. Hon fascineras av Amas kluvna tunga och vill snart klyva sin egen. Kanske skaffa en tatuering också.

Sitt yttre till trots visar sig Ama vara en snäll och ömhetstörstande älskare. När Lui inser det börjar hon att förakta honom och inleder en destruktiv otrohetsaffär med den sadistiske tatueraren Shiba, som öppet ventilerar sina fantasier om att döda henne. Med Ama och Shiba dras Lui ner allt djupare i missbruk av olika slag. Och allt djupare i en likgiltighet för livet självt.

Jag är inte pryd men kan inte låta bli att undra hur författaren kan veta allt detta om sadistisk sex. Jag tror inte jag vill veta. Visst lyckas Hitomi beröra mig, både med det vidriga och med likgiltigheten. Jag förstår dock inte riktigt tjusningen. Den är absolut inte dålig, den göra bara ont. Jag väntar mig försoning av något slag men försoningen uteblir. Känslan är frustrerande men samtidigt ganska befriande. Allt behöver inte sluta med ett klämkäckt Hollywoodslut.

Liebster blog

Efter nästan en vecka med rinnande ögon, äckelhosta, huvudvärk och snorig näsa känns det lite extra bra att ramla över lite uppskattning. För ramla gjorde jag bokstavligen – under en av de där femminutersperioderna då jag kunde läsa över huvud taget. Hade jag orkat hade jag gjort ett par glädjeskutt! Jag har fått en bloggutmärkelse av Det mörka tornet! Det höll jag helt på att missa i min icke läsande, icke bloggande tillvaro som har varit den sista tiden. Men jag missade det inte! Och det kunde inte ha hittats lägligare! Tack!


Reglerna säger att jag ska skicka kärleken vidare och kärleken går till:

Bokstävlarna – för att hon delar min förkärlek för litterärt mörker i (nästan) alla former.
Hellre barfota än boklös – för hårdocken, boktipsen och skrivarpeppen. För igenkännandet.
Ett hem utan böcker – för den genuina läsglädjen.
Dantes bibliotek – för deras härliga frispråkighet
Bokbabbel – för boknörderi och Converseskor.

Genemsamt för alla är att de alltid är inpirerande att läsa. Det finns alltid boktips att tillgå och finurliga tankar att njuta av. Det är nördkärlek på allra bästa vis.

Reglerna då:
Klistra in utmärkelsen på din blogg.
Tacka personen/personerna som gav dig utmärkelsen och länka till bloggen/bloggarna.
Välj ut fem personer du vill ge utmärkelsen till.
Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.
Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varanda.

Bokalfabet 2.0 - M

Sommarlovet är slut och vi tar nya tag med Bokalfabet 2.0. Detta är förra veckans bokstav M. Någon gick nämligen och blev dyngförkyld innan hon hann ta tag i den.

1. Fem ord på M som du kan associera till en, två eller kanske fem boktitlar. Det får vara hur långsökt som helst. Mamma. Magstark. Munter. Mystisk. Människa.
Det första jag tänker på är Agatha Christies alla mystierier. Mycket för att Christie är en av min mammas stora favoriter men också för att ett mord á la Christie aldrig är magstarkt – det är det mystiska som är centralt. Mysteriet och de inblandade människorna. Min favoritkaraktär är Miss Marple, en i många lägen munter liten tant.

2. En fiktiv karaktär med för- och/eller efternamn på M.
Meriadoc Merry Brandybuck (Vinbock i Å. Ohlmarks översättning och Brännbock i E. Anderssons översättning, undertecknads anm.) beskrivs av Tolkien som den mest klarsynte och smartaste av hobbitarna. Det är han planerar avfärden från Fylke, det är han som leder följet genom många av de svåraste passagerna på resan och det är han som studerar kartor (inför framtida resor han förstår ska bli av) under tiden i Vattnadal. De som bara sett filmerna har helt klart missat mycket av Merrys storhet, den syns inte alls lika tydligt där som i böckerna.

3. Midsommar är en speciell tid i Sverige. Berätta om en bok där den här helgen har betydelse.
Det är midsommarnatt och älvorna har återvänt, vackra, glamourösa, förtrollande – och onda. Det där sista har människorna tyvärr redan glömt. Det är bara mormor Vädervax och hennes häxkollega Nanna Ogg som vet hur farligt Herrskapsfolket egentligen är...
Bara i Terry Pratchetts underbara Skivvärld förenas orangutanger, dvärgar, träskodansare och blivande drottningar för att bekämpa Älvor. Naturligtvis är gränsen mellan älvornas värld och Skivvärlden som tunnast på – ja, midsommarafton.

söndag 9 oktober 2011

Ynk

Inte nog med att jag är galet förkyld - jag har tappat bort mina glasögon också. Nu är det banne mig synd om mig på riktigt!

torsdag 6 oktober 2011

I år kan vi likt Gert Fylking utropa 'Äntligen!'

Jag blev faktiskt förvånad. Positivt överraskad. Kul!
Grattis Svenska Akademien, till ett bra val!

onsdag 5 oktober 2011

Tematrio - Nobelpriset 2011

Karolinska institutet ger priset i medicin eller fysiologi till Bruce A. Beutler och Jules A. Hoffman för deras upptäckter rörande aktivering av medfödd immunitet samt (semipostumt) till Ralf M. Steinman för dennes upptäckt av dendritcellen och dess roll vid förvärvad immunitet. Den lilla immunologen i mig klappar händerna av förtjusning.

Av någon anledning tror jag inte att den lilla boknörden i mig kommer bli lika lycklig. I morgon tillkännages vem som får årets litteraturpris och Lyrans Noblesser har bett bokbloggare lista tre författare vi tror kommer få nobelpriset. Jag är helt körd! Jag och Svenska Akademien är inte överens på något sätt. Förvisso blev jag väldigt inspirerad av Le Clézio's tal under nobelmiddagen men jag har aldrig läst en rad av karln och i övrigt har de senaste årens pris gått till författare som i min värld är totalt intetsägande. Jag höll på att dö av tristess när jag läste Herta Müller!

Jag tror mig således inte kunna gissa - däremot tänkte jag framföra ett par önskningar till Svenska Akademien.

Kära Svenska Akademien,
Jag kräver inte mycket. Allt jag vill ha är en författare som intresserar mig. En som känns inspirerande och som jag kan tänka mig läsa. Var människan kommer ifrån, eller om det är en kvinna eller man spelar mig ingen större roll. Om jag trots allt måste ge tre förslag vill jag nämna dessa eminenta författare:

Kazuo Ishiguro för att han kan skriva om det svåra utan att det blir deprimerande. Det är, som ni vet, en konst att förmedla skrämmande, sorgliga och mörka historier utan att det resulterar i en irriterande symfoni av misär. Ishiguro beskriver på ett strålande vis det obekväma och gör det medryckande.

Haruki Murakami är på inget sätt helt otippad i nobelsammanhang. Jag hoppas ni uppskattar hans surealistiska vinkling på livet. Hans förmåga att visa på det smått magiska i vardagen. Hans förmåga att berätta en fängslande historia.

Tomas Tranströmer för att - ja, för att han är Tomas Tranströmer. Vad kan jag säga som inte redan är sagt. Det är hög tid nu!

Men som sagt. Jag är mest angelägen om att få höra om en intressant författare i morgon. Det är väl inte för mycket begärt?


Vänliga hälsningar

Hanna

måndag 3 oktober 2011

Jag är en fattiglapp

Idétorka deluxe - det är vad jag har. Det är bara en månad kvar till NaNoWriMo och jag tänkte mig vara förberedd. Denna förberedelse har resulterat så smått i panik. Mitt huvud brukar vara en salig röra av idéer som slåss om att få skrivas ner. Faktiskt brukar det vara sådant kaos att ingenting lyckas skrivas ner. Nu - nu är det så tomt att här ekar. Nej, inte ens det. Huvudet känns som om det ska implodera över det vakuum som finns däri. Genast saknar jag mitt kaos. Jag tror jag föredrar kaos. Även om jag inte kan fånga upp idéerna och göra något användbart av dem så finns de ändå där. Som sällskap. Utan dem känner jag mig ensam. Sådär naken. Exposed. (Eller var det utan läppstift, jag minns inte riktigt).

Mitt liv känns fattigt på kreativitet. Hur vänder man en sådant trend. Det känns så sorgligt och tomt på det här viset.

lördag 1 oktober 2011

Valen i livet

Jag känner mig kluven. Om någon behöver få in lite motion i sin vardag är det jag och lo and behold, vad uppenbarar sig där om inte ett gym jag faktiskt kan tänka mig gå till! 30 minuter, tre gånger i veckan - styrka för att rädda min stackars ländrygg. Kul är det också. Så långt allt bra!
Och ändå... Att nöta in nya rutiner är aldrig lätt. Att nöta in nya rutiner när rutinen går ut på att motionera är tröttsamt. Jag jobbar, tränar och sover. Fel - jag jobbar, tränar och är helt slut men har svårt att somna. Man ska bli pigg av att träna säger de som vet. Jag väntar med spänning! Jag har inte läst en sida på flera dagar. Mitt hem ser ut som Jerusalems förstörelse. Om man kan gäspa så stort att käkarna hoppar ur led kommer jag när som helst att göra just det. Det enda positiva så här långt är att när jag väl sover, sover jag som en prinsessa (dock inte som prinsessan på ärten) utan att vakna stup i ett. Skönt må jag säga. Om jag bara finge sova längre på mornarna.
Det blir säkert bra i slutändan. Snälla någon, säg att det blir bra! Bara jag ger det en månad eller så. Den här gången ska jag inte ge upp! Åtminstone inte före jul. Om och när energin återvänder ska jag läsa massor (och skriva alla recensioner på böckerna jag läst). Dmitrij Gluchovskijs Metro 2034 är på tur. Sen måste jag gå till biblioteket och låna något av Oksanen (tips på den?) så att jag klarar av min Boktolva i tretton delar. Det blir nog bra. Så småningom.

P.s Sabina - hur långt är det kvar till jul?!