måndag 23 juli 2012

Döm boken efter omslaget

Vissa böcker jag vill läsa för att omslaget är så snyggt.






söndag 22 juli 2012

I min bokhylla - F


* Fem i knipa var den första av Enid Blytons jag någonsin läste och den fick mig fast. Att få uppleva riktiga och många gånger skrämmande äventyr tillsammans med barn i min egen ålder var oslagbart. Det kändes verkligt. Blyton hade mig fast från första sidan och sedan avverkade jag alla hennes verk i en rasande fart. När jag inte läste dem så lekte jag dem. Levde dem. Älskade dem.

* Firestarter (Eldfödd) av Stephen King. En av Kings tidigare romaner och den första jag fick i min ägo. När det statliga institutet Butiken får nys om Charlie och hennes förmåga att sätta eld på saker med vilje gör de sitt bästa för att fånga in och döda flickan. Men Charlie och hennes pappa flyr undan agenterna i en skräckfylld jakt från New York till skogarna i Vermont. Vad ingen räknat med är att även ett barn kan känna maktlystnad och hämndbegär och få anar hur farlig Charlie kan bli när man förråder henne. King är mästare på kusliga historier och expert på att ta till barn för att förstärka effekten. Detta är inget undantag.

*Främlingen i huset av Sarah Waters är en spökhistoria i 1940-talets England. Den skuldsatta småstadsläkaren, dr Faraday kallas till Hundreds hall för ett uppdrag och drabbas av medlidande med den fordom så vackra byggnaden. Han kommer att mer eller mindre tvinga på familjen sina tjänster och spenderar allt mer tid på godset. Med allt vad det innebär. Det är en berättelse om klassamhället, om kärlek, besatthet och hemsökelse. Den börjar bra och den slutar på samma vis men bokens sävliga tempo är i mitten alldeles för långsamt. Jag säger aldrig nej till en spökhistoria men av denna hade jag mer att önska.

De döda talar inte

Odd bor i den lilla ökenstaden Pico Mundo, Kalifornien. Han är snabbmatskock, pojkvän och skötsam hyresgäst. En ganska alldaglig kille. Om det inte vore för det faktum att han ser döda människor. Döda människor som visar honom hur de dött och vem som dödat dem och han ser det som sin uppgift här i livet, att hjälpa dem får ro.

Han ser också en typ av demonisk skuggvarelse han kallar för bodash som dras död och lidande. När hans egen stad invaderas av stora mängder av dessa varelser, fler än han någonsin sett, misstänker han att något fasansfullt är i görningen. Staden kommer att drabbas av något stort och tragiskt och nu är det Odds uppgift att ta reda på vad, för att kunna stoppa det. 

En gång för längesedan fick jag ett par av Dean R Koontz böcker från en sedan länge bortglömd bokklubb. Den första bok jag plockade upp var så full av klyschor och manschauvinism att jag tog mig igenom knappt halva. Efter det var Koontz länge förstörd för mig. Så läste jag en kortare roman vid namn Isfällan. Lite arktisk kyla, isolering och utsatthet, så var mr Koontz delvis förlåten.

Odd Thomas har stått i bokhyllan länge. Jag köpte den då jag fastnade för tvetydigheten i titeln. Nu tänkte  jag ge författaren ännu en chans till försoning. Jag blev inte speciellt besviken.

Det hela är väldigt Ghost whisperer men det gillar jag. De mörka skuggorna Odd kallar för bodasher kittlar rysarnerven och historien har ett par oväntade vändningar samt flera komiska inslag. Koontz fångar upp läsaren med ett lättillgängligt språk utan att bli för övertydlig. Speciellt gillar jag känslan jag får av den heta ökenstaden. Ett ogästvänligt klimat. Doften av het sand.

Boken når inte upp till de nivåer av skräck jag hade önskat men det gör inte så mycket. Det är en sidvändare lika fullt. Den enda riktiga nackdelen är att slutet var på alla sätt förutsägbart. Under läsandets gång fann jag mig ofta sökandes efter alternativa lösningar men nej. Vid första mötet med förövaren/förövarna visste jag vem/vilka jag just stött på och det är alltid en besvikelse. Det är något jag vill lista ut sidan innan det bekräftas.

Med det sagt kan jag ändå tänka mig att även läsa de uppföljare som skrivits om Odd. Han är en kille man måste tycka om och till råga på allt har jag gått och skaffat mig ett riktigt tycke för Koontz språkbruk. Det hade jag inte alls väntat mig!

Första mening: Mitt namn är Odd Thomas, fast i denna tidsålder då berömmelse är det altare vid vilket de flesta människor dyrkar, vet jag inte säkert varför du skulle bry dig om vem jag är eller att jag existerar.

lördag 21 juli 2012

Den feta gubben Ilsk, eller Ur en överviktig 11-årings skrivhäfte

En fortsättning från föregående inlägg. En kort och ganska spontan historia ur en överviktigt 11-årings skrivbok. Tjocka är dumma, smala är snälla. 11-åringen själv var således inte snäll.


I Smalstad som ligger i landskapet Spink, bor en stor fet gubbe som är hemskt ilsken av sig. Därför kallas han för gubben Ilsk, fast egentligen heter han Adolf Adolfsson. Här i Smalstad är alla utom gubben Ilsk smala och nu ska jag berätta om en vanlig dag i Smalstad.

Det är söndag och gubben Ilsk är ute på söndagspromenad. Några barn är ute och leker i parken när gubben Ilsk kommer förbi.

- Titta, gubben Ilsk kommer, viskar en flicka.
- Vi måste gömma oss, säger pojken bredvid.

Barnen gömmer sig i buskar och träd.

- Kom fram, jag ser er nog! skriker gubben.
- Ska vi? viskar en liten pojke.
- Nej, säger en annan.
- Kom fram säger jag! skriker gubben Ilsk.
- Glöm det, skriker alla barnen och springer.

På måndagen när Ilsk var på sin vanliga kvällspromenad skriker alla barnen:

- Feta gubben Iiilsk, feta gubben Iiilsk

Och det fortsatte barnen med varje dag så tillslut packade gubben sina saker och flyttade.

P.S Jag tror han flyttade till Tjockisstad.

När jag var ett litet barn

Minns ni de små skrivhäften man hade på låg- och mellanstadiet? Jag har en uppsjö av sådana kvar. De är fyllda med utbroderade berättelser som alla har ett allt för hastigt slut. När skrivboken tog slut var historien tvunget att göra detsamma, annars blev det ju ingen riktig bok!

 Jag blir fortfarande alldeles kär när jag ser sådana häften. En oskriven bok håller jag med vördnad, oförmögen att börja skriva eftersom jag bara vill fylla boken med rätt saker och vacker handstil (har jag någonsin haft vacker handstil?). Allt annat är en skymf. Samtidigt är en nött och nerklottrad skrivbok något av det vackraste som finns! Den symboliserar en sann skrivarglädje.

När jag bläddrar bland mina gamla berättelser hittar jag såklart unga flickors kärleksdrömmar men också mängder av otäcka och ganska makabra historier. Antingen så hade jag väldigt kraftiga reaktioner på min omvärld - Sagan om den feta gubben Ilsk är ett bra exempel på det - eller så var jag bara en väldigt ond liten flicka. Det måste ha varit obehagligt att vara min lärare.  

Nu när jag outat mig som dåre (igen) kommer jag få spendera cirka resten av mitt liv i ensamhet men det är okej. Jag sitter gärna här, bläddrar fram och tillbaka i mina skrivböcker och bara frossar i spökhus, mördare och snedvridna skönhetsideal.

fredag 20 juli 2012

I min bokhylla - E



* Faust Eric är kanske inte den bästa av Terry Pratchetts Skivvärlds-romaner. Det är en humoristisk saga om en 14-årige Eric. Allt han vill är att få tre önskningar uppfyllda. Inget märkvärdigt: Att bli odödlig, att härska över världen och att få världens vackraste kvinna. När han fuskar lite med demonbesvärjelser lyckas han frammana - Rensvind... Vi får följa paret på en resa genom tid och rum, vilken slutar med att Eric önskar att aldrig träffat trollkarlen och hans fördömda vandrande bagage. Det är kvicktänkt och roligt men ofta för övertydligt och ytligt. Jag saknar Pratchetts normala djup och underfundigheter. Ett måste i Discworldsamlingen dock!

*Eragon påbörjades då författaren Chistopher Paolini var endast 15 år gammal. Jag blev rekommenderad denna som en "gudomligt bra bok, ett måste för alla Tolkien-älskare" och absolut, Eragon är en bra bok. Det är klassisk fantasy med drakar, alver och kampen mellan gott och ont. Det är en fängslande historia. Mycket fängslande! Ändå kan jag inte dela åsikten "gudomligt bra". Stundom är den briljant men lika ofta är den övertydlig och som läsare är det få saker jag avskyr mer. Vissa saker bör bara lämnas åt läsarens egen fantasi! Vissa saker bör också betraktas som självklara, utan förklaring. Skillnader mellan vår värld och den påhittade behöver inte ska inte förklaras! 

*Evig natt av Michelle Paver har undertiteln "en arktisk spökroman". Spöken och isolerade platser, gärna ogästvänliga sådana får mitt hjärta att klappa lite extra. Förväntningarna på den här boken var enorma och Evig natt lever upp till dem utan problem. En fattig, hopplös man vid namn Jack följer med som radiotelegrafist på en forskningsexpedition till Gruhuken, Spetspergen. Expeditionen är otursförföljd och den arktiska sommaren är kort. Snart befinner sig Jack ensam kvar. Det här är riktigt bra! Det är arktisk kyla, isolering, utsatthet och hot i mörkret när det är som bäst! 

Semesterrapport 2.0




Nu har jag återvänt till civilisationen (läs ut ur radioskuggan). Det känns bra men lite sorgligt. Inte mycket går upp mot stugan huset vid kusten. Det är bäst, regn som sol. Fast mest var det sol. Ingen tror mig men jo så var det. Solen tog jag med mig hem. Varsågoda! 

Här hemma har det varit cirka perfekt väder för all växtlighet. Det kunde jag gissa när jag såg djungeln ute på täppan. Om någon har en lie kan jag kanske få låna den?

söndag 8 juli 2012

I min bokhylla - D






* Drood är Dan Simmons version av vad som verkligen hände Charles Dickens under hans fem sista levnadsår. Det är stad under staden, mystiska män och opiumberoende avfällingar. Det är dimmor av morfin, hypnos och ond bråd död. Det är framför allt viktoriana, Londonslum och dekadens. Det är underbart. 

* Dark places av Gillian Flynn är ännu en av mina tänkta semesterböcker. Jag förväntar mig att bli förtrollad av Flynn.

* Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren. Jag återkommer till den här boken om och om igen. Den stod i min bokhylla länge efter att jag fått den, för allvarligt - I don't do kärlekshistorier. Låt dig dock inte luras av bokens titel. Kärleken må vara närvarande men inte på det sätt man först tror. Låt dig istället hänföras, fascineras och ibland äcklas av makabra händelser och udda cirkus-freaks som fyller sidorna i denna bok.

* Duck city av Lena Andersson är knivskarp kritik mot konsumtionssamhället med tyngdpunkt på vad vi äter. De dubbla budskapen haglar över en befolkning som låtsas som att allt är frid och fröjd, bara vi låter marknaden styra. Roligt är det också. Bara man inte förväntar sig för mycket. Lättläst samhällssatir, det är vad det är.  

onsdag 4 juli 2012

Semesterrapport

Jag håller tummarna för att min kära mor har sin Agatha Christie-samling hemma i lägenheten för i annat fall har hon givit bort den. Jag menar - man kan väl ändå inte ge bort en komplett Christie-samling?!

I vilket fall har jag fått överge de två böckerna jag tänkt läsa av sagda författare och fått ersätta det med ett par extra Maria Lang. Vilka det blir har jag inte lyckats klura ut. 

Hittills har jag avverkat två böcker under semestern och de senaste dagarna har jag och 9-åringen legat och läst ikapp. Han som skulle sluta skola för alltid efter 3 veckor i ettan (eftersom hans lärarinna tyckte att han läste för dåligt) har nu, efter två år, hittat sin läslusta. Det enda han pratar om är böcker och när han kan läsa nästa gång. Jag tror jag har lyckats smitta av mig. Ett lyckat uppdrag med andra ord!

söndag 1 juli 2012

I min bokhylla - C



*Cellular and Molecular Immunology av Abba, Lichtman och Pober. Immunologi är ett ämne jag aldrig kommer sluta fascineras av. Ju mer jag lärt mig, desto mer har jag insett hur lite vi egentligen vet. Folk oroar sig över att immunförsvar och andra mekanismer titt som tätt gör fel. Efter att ha läst denna bok är jag mer fascinerad över att det blir rätt så ofta som det faktiskt blir. Mirakulöst.

*Cirkus Pilo av Will Elliott. En av böckerna på min läslista för sommaren. Jag ser fram emot cirkus-freaks, makabra historier och otäcka clowner. För allvarligt - clowner gör sig bäst när de är läskiga.

* Cell av Stephen King gav mig hoppet åter vad det gäller författarens förmåga att leverera fängslande, otäcka och häpnadsväckande historier. Efter att ha läst flera verk av mindre övertygande kvalitet var det en befrielse att ta del av Kings fantasier kring mobiltelefoner och vad som skulle kunna hända. I värsta fall.

Sommarläsning

Nu när semestern är här och alla första semesterveckans "måsten" är avklarade har jag tagit mig tid att klura på vilka böcker som får göra datorn, tv-spelet och favvofilmerna sällskap ut till stugan. Jag har fått ihop något som liknar en okej planering:

Samlade svenska kulter - Anders Fager utläst
Kampen om järntronen - George R R Martin
Kungarnas krig - George R R Martin
Cirkus Pilo - Will Elliott
Odd Thomas - Dean Koontz
Dark Places - Gillian Flynn

Det är ingen gedigen lista, jag planerar som den läslustslösa människa jag varit den senaste tiden. Då kan det bara bli bättre! Dessutom planerar jag att läsa minst två Agatha Christie och två Maria Lang ur mammas samlingar. Det blir liksom ingen riktig sommar utan Christie och Lang. Vilka jag väljer återstår att se.


Bloggen är död, länge leve bloggen!

Ja, eller bloggen har legat i dvala precis som den tänkande delen av min hjärna. Nu - efter en veckas semester - börjar jag så sakteliga komma tillbaka. Tror jag. Jag avlutar en allt annat än vilsam första semestervecka med något som först liknade en förkylning men som nu mer bara är en mördande huvudvärk. Glädjande nog kan jag ändå tänka så smått. Jag ser suddigt men jag kan tänka riktiga tankar. På det hela taget är jag ganska nöjd. Jag har trots allt lyckats läsa ut en bok! Kors i taket. Det var inte igår.

Ser fram emot två, kanske tre mycket slappa veckor i hammocken. Nu när jag har lyckat sno ihop lite av en läsplanering och allt.