söndag 21 april 2013

Bokbloggsjerka 19-22 april

Bokomslaget brukar anses som viktigt när det kommer till val av böcker, men hur viktig är bokens titel?

Det är frågan i veckans jerka från Annikas litteratur- och kulturblogg. Personligen tycker jag nog att titeln är rätt så viktig. När titeln sticker ut på något vis lockar det mig att läsa boken precis på samma sätt som när omslaget är riktigt snyggt. Jag fastnar framför allt för titlar som låter mig ana tonen i boken men samtidigt lämnar något åt fantasin. Ett exempel är Maria Langs Klappa inte katten. Dels ger den en aning om kattens roll i historien och dels är den lite förebådande. Förebådande och gärna olycksbådande titlar tilltalar mig. Titlar som t.ex. Ray Bradburys Something wicked this way comes och John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in slår an en speciell sträng hos mig. Jag älskar't!

Jag fastnar ofta för långa titlar. Susanna Clarkes Jonathans Strange & Mr Norrell tycker jag mycket om. Den har något förnämt och ganska torrt över sig. Typiskt brittiskt och sådant gillar jag. Långa, poetiska titlar är än bättre.

Även en kort titel kan vara tilltalande för mig men det krävs lite mer av en sådan. Statiska och alldagliga ting i titeln, exempelvis Isprinsessan eller gamla uttjatade klassiker som "Het passion" gör mig ganska uttråkad medan jag går igång mer på The Passage, som kan låta ana ett händelseförlopp av något slag och Pansarhjärta, som låter riktigt jävla obehagligt. Korta titlar med en längre "bi-titel" känner jag ofta mer för. Ett exempel på det kan vara Patrick Süskinds Parfymen - berättelsen om en mördare. Där fastnar jag för det något motsägelsefulla i en väldoftande parfym och en känslokall mördare.

På det hela taget så tycker jag ofta att titeln säger mycket om vilken typ av författare det rör sig om. Om titeln är intetsägande så känner jag ofta att innehållet nog också är det. Det är inte alltid det stämmer så klart men väldigt ofta. Jo, titeln har betydelse helt klart.




tisdag 2 april 2013

Top ten characters I would crush on if I were also a fictional character

If I were a fictional...? Topp tio karaktärer jag är störtkär i, punkt! För det är precis det som är så bra med att läsa mängder av andra bokbloggar - man inser att alla underliga bokrelaterade beteenden man har inte alls är så underliga. Tvärt om!


Utan inbördes ordning:

Henry DeTamble - Tidsresenärens hustru. En stilig, bohemisk bibliotekarie som gillar punk - say no more!

Dick Kirrin från Fem-böckerna. Han var min stora kärlek på låg-/mellanstadiet. Intelligent, modig och med en stor portion humor. Jag gillar roliga killar!

Lestat de Lioncourt - Vampire chronicles. En vacker, intelligent aristokrat som också är vampyr.

Fred och George Weasely - Harry Potter. Jag gillar roliga killar sa jag ju! 
Och så pratar vi inte om sjunde boken, tack!

Artiom - Metro 2033. Kanske för att han lyckas vara så mänsklig under fullkomligt omänskliga förhållanden.
 
Wolverine - Marvel comics. Älsk! Om möjligt blev jag ännu mer förtjust efter att han spelats av en så gudomligt vacker skådespelare (Hugh Jackman) i X-mentrilogin.

Aragorn - Härskarringen. Jag känner att alla former av kommentarer är överflödiga här.

Garion - Sagan om Belgarion/Sagan om Mallorea. Min stora tonårsförälskelse när andra suktade över Backstreet boys.
Daenerys Targaryen - A song of ice and fire. Kvinnan har tre drakar och planerar att ta över världen - vad finns det inte att älska?!

Dr Spencer Reid från Criminal minds. Okej, här är det ingen bok vi pratar om man wtf, han är påhittad och jag ska gifta mig med honom när jag blir stor, så det så!