söndag 26 maj 2013

Det var en gång en bloggare...

Jag har som en stress inom mig som säger att allting alltid måste bli bättre. Ingenting är någonsin gott nog och jag vill alltid göra något roligare. Det är en stress som gör mig fruktansvärt ofokuserad. Jag har hela huvudet fullt med idéer men ingenting blir av. Hjärnan blir överhettad och inga tankar får fäste. Jag slutar att fungera. Griper efter halmstrån. Letar febrilt efter någon enda uppgift att klara av. Att gräva ner mig i tills stressen dragit sig tillbaka och jag kan få någon form av lugn.

Ofta vänder jag mig till ätandet. Gärna plockgodis eller ostbågar. Något som monotont kan matas in i munnen om och om igen. Denna gången var jag lycklig nog att fastna i läsandet. Av läsande blir man inte tjock! Man får heller inte mycket gjort... Diskberget växer. Högen av smutsiga kläder likaså. Ni vill inte veta hur mycket skit det får plats på 48 kvm!

Det är en stress som kan göra mig tokig. Den gör mig rastlös och retlig. Elak. Vad jag helst av allt skulle vilja lära mig är att kanalisera denna stress och alla dess tankar till något kreativt. Läsa 2-3 tegelstenar i veckan i all ära men om jag nu ska vara instängd och enkelspårig halva min tid så skulle det ju vara roligt om det resulterade i något mer än torra linser och en stel nacke.

För att inte tala om att jag skulle slippa den här ångesten varenda kväll före jobb. Att sitta instängd på ett kontor och tvingas göra förutbestämda arbetsuppgifter, det är den största plågan av allt när det kryper som mest i kroppen.