tisdag 24 maj 2011

Bokalfabet 2.0 - H

H som i Hanna följer helt naturligt gårdagens G som i efternamnet.

1. Fem ord på H. Häst. Högtidlig. Hosta. Häftig. Hemlighetsfull.
Ah! För att fortsätta på temat brittiska öarna och favoritgenrer så får dessa ord mig att tänka på Jonathan Strange och Mr Norrell. I en tid då man tog sig runt med häst (och vagn) och då möten människor emellan många gånger var högtidliga, fanns det en man med förfärlig (högfärds-)hosta och en massa häftig men ack så hemlighetsfull magi.

2. En karaktär med för- eller efternamn på H. Eller varför inte för- och efternamn?
Förnamn får räcka. I Paolo Bacigalupis Windup girld möter vi Hock Seng, en före detta kinesisk handelsmagnat som flytt från etnisk rensning i Malaysia. Med kläderna på kroppen som sina enda ägodelar kämpar han för att återupprätta sitt rykte och sin förmögenhet. Han är listig och allt eftersom boken fortskrider tycks han bli allt mer medveten om att rikedom inte är allt. Hur det i slutar har jag dock kvar att upptäcka – boken är inte slut än.

3. Tipsa om en författare du tycker har humor eller en bok som är humoristisk.
Lena Anderssons Duck city är svart humor och knivskarp satir med fokus på dagens konsumtionssamhälle. Mer bestämt mot den mat vi äter och de dubbla budskap vi dagligen blir utsatta för. Ingen kan undgå att Andersson lånat kulissen från Kalle Ankas värld.

Glöm inte handduken!

Liftarens guide till galaxen har ett och annat att säga om handdukar:

En handduk är utan all konkurrens det mest användbara föremål den interstelläre liftaren kan ha med sig. Å ena sidan har den stort praktiskt värde – man kan svepa den om sig när man reser över Jaglan Betas kalla månar, man kan ha den under sig när man ligger i marmorsanden på Santraginus V:s soldränkta stränder och inandas de mättade ångorna från havet, man kan dra den över sig när man sover en natt under de röda stjärnor som lyser starkt över Krakafoons ökenland, använda den som segel på en liten flotte nedför den väldiga, långsamma floden Moth, doppa den i vatten och använda den som tillhygge i slagsmål, svepa den runt huvudet för att skydda sig mot giftiga gaser, eller mot en blick från den Dreglande Dårfinken på Traal ( ett osannolikt enfaldigt djur; det tror nämligen att om inte du kan se det, kan inte det se dig – ett verkligt dumt djur alltså, men mycket mycket glupskt), man kan vinka med sin handduk som nödsignal, och slutligen torka sig med den om den fortfarande är tillräckligt ren.
Å andra sidan, och det är än viktigare, kan en handduk ha ett oskattbart psykologiskt värde. Om till exempel en kloss (kloss = fastboende; icke liftare) upptäcker att en liftare har en egen handduk tror han av någon anledning automatiskt att liftaren också innehar tandborste, tvättlapp, tvål, en burk med skorpor, fältflaska, karta och kompass, snören, myggspray, regnkläder, rymddräkt etc. etc. Det blir då så mycket lättare för klossen att låna liftaren någon av dessa eller ett dussin andra artiklar som han händelsevis råkat ”förlora”. Klossen kommer att tro att en man som kan lifta kors och tvärs genom galaxen, leva som fåglarna på marken och kämpa mot dåliga odds och ta sig fram men ändå vet var han har sin handduk, en sådan man är någonting man kan räkna med.

I morgon firas Handduksdagen (Towel day) till minnet av Douglas Adams (författare av den eminenta trilogin i fem delar, som inleds med Liftarens guide till galaxen). Handduksdagen hölls för första gången 25 maj 2001, 14 dagar efter Adams död och har sedan dess firats samma datum varje år. Dagen uppmärksammas genom att man synligt bär med sig en handduk hela dagen, vart man än går. Handduken är nämligen ett viktigt inslag i Liftarens guide till galaxen och en person som vet var han har sin handduk – han är en person som kan ta hand om sig själv.

Jag har min handduk redo. Jag kommer förmodligen behöva en hel ask med näsdukar samt en och annan huvudvärkstablett också men det har ingenting med Douglas Adams att göra...

måndag 23 maj 2011

För övrigt

Jag tänkte sätta mig själv på bokköpstopp men allvarligt - vem försöker jag lura?!

Bokalfabet 2.0 - G

Om jag nu - av flera anledningar - inte kan/orkar/har lust att hitta på något eget, så kan jag ändå svara på konkreta frågor. Om inte O är allt för effektiv är jag snart ikapp med Bokalfabetet. Här är mina svar på G.

1. Fem ord på G: Grön. God. Generös. Gunga. Gömma.
De här orden ger mig en solig känsla av sommar, barn som springer barfota i gräset, glädje och lek. Värme. Jag får en bild av mig, min bror och våra kompisar som barn, bekymmersfria och lyckliga i sommarvärmen. En bok som ger mig samma känsla är de om Pippi Långstrump. Pippi står för allt som är bra. Hon är lekfull, kaxig, god och generös. Pippi är tuff. Pippi har bruna ben och prickigt sommarskin - precis som barnen i min mentala bild.

2. En litterär karaktär med för- och/eller efternamn på G.
Världens goaste, sötaste och bästa hobbit heter Samwise Gamgi. Han älskar blommor, öl och mat. Lite som undertecknad faktiskt! Hans gröna fingrar och stora hjärta är vad som gör honom så charmig. Han må vara en enkel trädgårdsmästare men han är tuff som få och skulle gå i döden för sina vänner. Sagan om Ringen är värd en omläsning bara för unge herr Gamgis skull.

3 . G som i gammal. Berätta om en bok som handlar om att vara eller bli gammal.
I Stephen Kings Sömnlös är det pensionären Ralph Roberts som är huvudkaraktär. Ralph lider av sömnlöshet efter hustruns död, han har svårt att somna på kvällarna och han vaknar allt tidigare varje morgon. När han en dag börjar se märkliga ljusfenomen runt människor är han övertygad om att håller på att förlora förståndet.
När vi nu har med King att göra är självfallet hallucinationerna fullständigt verkliga och Ralph blir tvungen att på något sätt rädda sin stad och människorna som bor där. Innan vi kommer dit får vår hjälte dock genomlida mycken ångest i tron att han drabbats av diverse åldersrelaterade sjukdomar och han blir flera gånger avfärdad som en gammal gaggig gubbe.
Sömnlös är förmodligen inte det bästa Stephen King har åstadkommit men man (läs jag) får sig nog en tankeställare ändå. Behandlar vi verkligen våra gamla som om de vore okunniga små barn? Var har respekten för de visa tagit vägen? Och vill jag verkligen bli gammal om ingen kommer att ta mig på allvar då?

onsdag 18 maj 2011

Bokalfabet 2.0 - F

Jag har missat några Bokalfabet för självklart är andra väldigt produktiva just när jag behöver en paus! Nu känner jag dock att jag har tid och lite ork att åtminstone fundera på några frågor från O. Mitt senaste bidrag var till bokstaven E och således finner ni här mina svar på bokstaven F.

1. Fem ord på F: Filosofera. Frustration. Frukt. Finsmakare. Fri.

Min mamma har en bok från sin barndom, en bilderbok om djungeln, en luktbok. Jag minns inte vad den hette, bara hur den ser ut - och hur den luktar. Där fanns alla möjliga slags frukter, från de vanliga apelsinerna till kola- och lakritsfrukter. Man gnuggade på bilden så luktade den.
I en annan barnbok finner vi Nalle Puh - en björn som ofta filosoferar. Han är också en finsmakare, i vilket fall när det gäller håning. Frustrerad blir han om han har otur när han tänker men han är fri som en fågel när han glider runt under sin ballong.

2. En litterär karaktär med för- och/eller efternamn på F.
Frankensteins monster kan mycket väl vara litteraturens mest mångfasetterade odjur. Han är stor och kan vara grym och precis lika farlig som han ser ut men är det någon gång man inte ska döma hunden efter håren så är det i Mary Shelleys klassiker. Han är en ensam själ som vill ha kärlek, värme och någon som lär honom prata. Han är en missförstådd karaktär i en historia som visar på att saker inte är antingen svart eller vitt. Framför allt är han förvirrad. För att citera Shrek: Träsktroll är som lökar - de har lager! Jag tycker om karaktärer som har lager.

3. Vilket är ditt litterära favoritland eller din litterära favoritplats?
Mitt självklara svar borde vara Storbritannien. Jag har en fabelaiss för den brittiska humorn, de skotska högländerna, den engelska snobbigheten och höga hattar. Londons tunnelbana är en suverän plats för skådespel som Neverwhere! Ja - Storbritannien gör sig bra i så många av mina favoritgenrer och ändå börjar jag känna mig allt mer svag för Japan. Japanska skräckfilmer är lite av en religion här hemma och efter att ha läst Haruki Murakami har den känslan förts över även på litteraturen. Det verkar som att öar är lite av min grej..!

torsdag 5 maj 2011

All tid i världen!

Kan bara konstatera att man hinner fruktansvärt mycket på kvällarna när man bara har 8-timmars arbetsdagar! Dock är blogga inte en av dessa saker. Inte läsa heller.

Jo, förresten - läsa lite ska jag göra nu!

måndag 2 maj 2011