Veckans tema från Lyran lutar lite åt 'fel låt vann', nämligen vilka författare skulle vi vilja ge nobelpriset. Jag vet inte... jag har fått känslan att man inte kan bli nobelpristagare om man inte gestaltar någon form av elände, gärna på ett väldigt deprimerande vis. Det säger jag helt utan att vara någon expert och det kan vara långt ifrån sant men det är den erfarenhet jag har efter de få pristagarna på min lästalista. Jag läser därför sällan historier som skulle anses vara av s.k. Nobelklass. Med det sagt tänker jag, utifrån mitt helt eget perspektiv grotta fram ett par – nu levande författare som ligger mig varmt om hjärtat.Alltså. Berätta om tre författare som du skulle velat ge nobelpriset i år! Motivera gärna.
1. På ytan kan hans böcker verka som simpla satirer över fantasygenrens störsa klichéer men vid närmare eftertanke är detta bara ett sätt att smälla de verkliga bovarna på fingrarna. Jag vill ge Terry Pratchett ett nobelpris för hans intelligenta, tänkvärda och otroligt roliga samhällssatir. Boken Jingo är åter igen högaktuell med att ställa frågan om rasism och främlingsfientlighet i rampljuset.
2. Jag har inte läst Återstoden av dagen men Never let me go ligger mig varmt om hjärtat. Jag skulle vilja ge Kauzo Ishiguro nobelpriset för denna gripande skildring. En tankeställare om vår tids möjligheter och det moraliska ansvar som följer med.
3. Sist men definitivt inte minst skulle jag vilja ge nobelpriset till Carl-Johan Vallgren för Den vidunderliga kärlekens historia. Jag läste denna med stor skepsis, klassiska kärlekshistorier är inte min kopp te men denna berättelse om kärlek, hat och människors rädlsa för det okända är fenomenal. Det är få författare som lyckats skaka om mig som Vallgren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar