Jag känner mig kluven. Om någon behöver få in lite motion i sin vardag är det jag och lo and behold, vad uppenbarar sig där om inte ett gym jag faktiskt kan tänka mig gå till! 30 minuter, tre gånger i veckan - styrka för att rädda min stackars ländrygg. Kul är det också. Så långt allt bra!
Och ändå... Att nöta in nya rutiner är aldrig lätt. Att nöta in nya rutiner när rutinen går ut på att motionera är tröttsamt. Jag jobbar, tränar och sover. Fel - jag jobbar, tränar och är helt slut men har svårt att somna. Man ska bli pigg av att träna säger de som vet. Jag väntar med spänning! Jag har inte läst en sida på flera dagar. Mitt hem ser ut som Jerusalems förstörelse. Om man kan gäspa så stort att käkarna hoppar ur led kommer jag när som helst att göra just det. Det enda positiva så här långt är att när jag väl sover, sover jag som en prinsessa (dock inte som prinsessan på ärten) utan att vakna stup i ett. Skönt må jag säga. Om jag bara finge sova längre på mornarna.
Det blir säkert bra i slutändan. Snälla någon, säg att det blir bra! Bara jag ger det en månad eller så. Den här gången ska jag inte ge upp! Åtminstone inte före jul. Om och när energin återvänder ska jag läsa massor (och skriva alla recensioner på böckerna jag läst). Dmitrij Gluchovskijs Metro 2034 är på tur. Sen måste jag gå till biblioteket och låna något av Oksanen (tips på den?) så att jag klarar av min Boktolva i tretton delar. Det blir nog bra. Så småningom.
P.s Sabina - hur långt är det kvar till jul?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar