Jag är en fattiglapp

Idétorka deluxe - det är vad jag har. Det är bara en månad kvar till NaNoWriMo och jag tänkte mig vara förberedd. Denna förberedelse har resulterat så smått i panik. Mitt huvud brukar vara en salig röra av idéer som slåss om att få skrivas ner. Faktiskt brukar det vara sådant kaos att ingenting lyckas skrivas ner. Nu - nu är det så tomt att här ekar. Nej, inte ens det. Huvudet känns som om det ska implodera över det vakuum som finns däri. Genast saknar jag mitt kaos. Jag tror jag föredrar kaos. Även om jag inte kan fånga upp idéerna och göra något användbart av dem så finns de ändå där. Som sällskap. Utan dem känner jag mig ensam. Sådär naken. Exposed. (Eller var det utan läppstift, jag minns inte riktigt).

Mitt liv känns fattigt på kreativitet. Hur vänder man en sådant trend. Det känns så sorgligt och tomt på det här viset.