En man är på vandring genom ett kargt Amerika tillsammans med sin son. Någonting har hänt, det är kallt och mörkt, världen är bara aska och damm. Det finns inga fåglar eller djur, landskapet är öde. Ingen sol bryter igenom dammet, däremot snöar och regnar det ibland. Djungelns lag råder. Här och var ligger döda kroppar i olika stadier av förruttnelse. De städer, gårdar, hus man passerar är nästan alltid plundrade. Ibland är de belägrade. Mannen och hans son har lyckats komma över en kundvagn från en affär. I den förvarar de alla sina jordiska ägodelar medan de vandrar längs den väg de måste gå för att komma till havet, till sydligare breddgrader och till värmen.
Vägen berör mig på ett sätt som få böcker har gjort. Den går in under huden och jag mår direkt illa när jag läser den. Allt jag vill är att komma till slutet så att jag får lägga boken ifrång mig och aldrig mer se åt dess håll. Samtidigt har den något så lockande att jag inte kan låta bli att bläddra i den efteråt.
Det är inte vad som hänt som är det centrala i historien. Inte heller livet efteråt. Det är mannen och pojkens kamp för överlevnad och det är en lika hemsk som gripande historia. I stilfull kontrast till den kalla grymma världen har vi en genomgripande och äkta värme i de båda karaktärernas kärlek till varandra.
Kanske är det en framtidsskildring. Kanske är det nutid. När som helst. Det skulle kunna vara i morgon om allt går riktigt fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar