Annika hävdar att hon är en humorbefriad person. Det har jag svårt att tro men jag förstår hennes dilemma, jag har inte heller mycket behållning av den så kallade humor som visas på tv idag. Jag tycker det mesta blir fånigt och pinsamt, speciellt det som skapas av de som anses vara den svenska humoreliten. The Big Bang Theory är humorundantaget hemma hos mig och det beror helt på min stora kärlek till nördar. Förmodligen kan jag hitta fler undantag men i nuläget räcker de utomordentligt söta och intelligenta men ack så tafatta pojkarna gott.
Med böcker är det annorlunda. Förmodligen för att det då inte behöver vara lika lättsmält som på tv. Jag gissar nu förstås men det är en känsla jag har. Är jag helt ute och cyklar får ni skrika till. Humor i böcker är heller inte lika sexfixerad som den på tv. Inget ont om lite sexskämt men det var bara roligt de första tretton gångerna.
Pratar vi humoristiska böcker måste vi nämna Terry Pratchett och hans underbara Discworld. De är perfekt läsning när man behöver en liten pick-me-up, framför allt när man läst ett par och lärt känna karaktärerna. Han driver så skönt med fantasyns klichéer samtidigt som man får sig en ordentlig dos samhällssatir och han gör ingenting utan att vara välinformerad. Intelligens är kul, som jag ju redan har konstaterat! Intelligent humor är rolig utan att uttalat behöva göra sig lustig på någon annans bekostnad.
För stunder då jag är sugen på mer mörk och subtil humor har jag en av min farfars favoriter, Arto Paasillinna. Jag har blivit riktigt besviken någon gång men för det mesta lyckas han få mig att dra på smilbanden. Att någon känner sig nödgad att ta sitt eget liv är aldrig roligt men i Ett kollektivt självmord får vi en varm, rolig och respektfull historia om 40 personer som faktiskt vill ända sitt liv. Det är ingen historia att gapflabba åt men man har svårt inte dra på smilbanden under deras gemensamma resa för att ”hitta en ny mening i livet eller dö”.
Med böcker är det annorlunda. Förmodligen för att det då inte behöver vara lika lättsmält som på tv. Jag gissar nu förstås men det är en känsla jag har. Är jag helt ute och cyklar får ni skrika till. Humor i böcker är heller inte lika sexfixerad som den på tv. Inget ont om lite sexskämt men det var bara roligt de första tretton gångerna.
Pratar vi humoristiska böcker måste vi nämna Terry Pratchett och hans underbara Discworld. De är perfekt läsning när man behöver en liten pick-me-up, framför allt när man läst ett par och lärt känna karaktärerna. Han driver så skönt med fantasyns klichéer samtidigt som man får sig en ordentlig dos samhällssatir och han gör ingenting utan att vara välinformerad. Intelligens är kul, som jag ju redan har konstaterat! Intelligent humor är rolig utan att uttalat behöva göra sig lustig på någon annans bekostnad.
För stunder då jag är sugen på mer mörk och subtil humor har jag en av min farfars favoriter, Arto Paasillinna. Jag har blivit riktigt besviken någon gång men för det mesta lyckas han få mig att dra på smilbanden. Att någon känner sig nödgad att ta sitt eget liv är aldrig roligt men i Ett kollektivt självmord får vi en varm, rolig och respektfull historia om 40 personer som faktiskt vill ända sitt liv. Det är ingen historia att gapflabba åt men man har svårt inte dra på smilbanden under deras gemensamma resa för att ”hitta en ny mening i livet eller dö”.
Kollektivt självmord är fantastiskt rolig! Länge sedan jag läste något av honom dock.
SvaraRaderaJag läste några böcker av honom i höstas. Det var lite arvegods jag hade liggande. Ingen av dem var dock lika bra som Kollektivt självmord.
SvaraRaderaArto Paasillinna är en författare som helt har gått mig förbi men det verkar som att det är dags att ändra på det nu.
SvaraRaderaTack för tipset! :-)
Han höll på att gå mig förbi också men så hörde jag minst två som älskade Kollektivt självmord och jag kan ju inte vara sämre än att jag faller för det relativa grupptrycket ;)
SvaraRadera