En uttråkad slösurfares reflektioner över användandet av fnuttar

Det är ingen nyhet att jag har en stark aversion emot särskrivningar, idag har jag till exempel fått avsmak för ett jobb av den anledningen att rubriken var satt till kulör stylist. Jag gissar att man inte menade färgrann modekoordinatör men det är som sagt bara min misstanke, helt säker kan jag trots allt inte vara.

Hur som helst. Den senaste tiden har jag dock skaffat mig ett större – eller mindre, om vi ska prata storleksmässigt – irritationsobjekt. Allt oftare ser jag mängder av enerverande fnuttar överallt. Accenttecken över e i ordet te till exempel eller komma före bindeord (men, och, eller). Att inte sätta komma före men var något min skolfröken tjatade om lika ofta som att aldrig stavas aldrig med två l. Jag vet att man idag har släppt på reglerna angående kommatering och man får göra lite som man själv tycker men jag kan inte hjälpa det, jag tycker det ser fullständigt urfånigt ut.

Detsamma gäller accenten över e i te. Enligt skrivreglerna får du göra som du vill, skriv te, té eller för all del thé. Whatever floats your boat liksom. Jag kommer dock aldrig förstå varför folk, i synnerhet folk som tycker att stavning är svårt, ska krångla till det när det inte behövs. Ett enkelt te går också att dricka!

Vi har förkortningar för både det ena och det andra, allt för att spara knapptryck när vi skriver men vi tvekar inte att slänga in ett, tre, sju extratecken lite här och var. Alldeles i onödan. Varför då? För att det är snyggt? Urfånigt. Urfånigt, I tell you!

Dagens P.S.
Jag sökte jobbet som kulörstylist trots den särskrivna rubriken. Det verkade helt enkelt för intressant för att låta bli.

Dagens P.S. nr 2
Lite glad blir jag allt när stavningskontrollen felmarkerar té och thé.