Vidstige kallas jag av en tjock karls som bor bara en dagsmarsch från fiender som skulle få hans blod att isas eller lägga hans by i ruiner om han inte hela tiden stod under väktares beskydd. Ändå skulle vi inte vilja ha det annorlunda. Om vanligt folk slipper bekymmer och oro kan de förbli vanliga, och då måste vi agera i hemlighet. Det har varit vår lott, alltmedan åren lidit och gräset vuxit.
Aragorn, en utav utbyggdsjägarna som sliter hårt i skymundan, han tilltalar mig verkligen! Medlemmar av hemliga sällskap är alltid mystiska och det är ju allmänt känt att jag gillar sådant som är mystiskt. Hans stillsamma och något mörka natur är också något jag fastnar för.
Åh, Aragorn! Du glömde ju nämna att han är snygg också ;)
SvaraRaderaVisst är han snygg i filmerna men jag glömde det inte, jag utelämnade det med flit då det är just bara i filmerna och inte i böckerna ;)
SvaraRadera"Om Gondor, Boromir, har varit det ståndaktiga fästet så har vi spelat en annan roll. Det finns många onda ting som era starka murar och blanka svärd inte förmår hejda. Föga vet ni om länderna bortom era gränser. Fred och frihet, säger du? Norden skulle inte ha fått mycket av den varan om det inte vore för oss. Fruktan skulle ha ödelagt dem. Men när mörka varelser kommer smygande ned från huslösa kullar eller ut ur sollösa skogar, då flyr de för oss. Vilka vägar skulle någon våga beträda, vilken trygghet skulle finnas i stillsamma bygder eller i enkelt folks hem om natten, om dúnedain sov eller alla hade gått i graven?
SvaraRaderaOch ändå får vi mindre tack än ni. Färdmän blänger på oss och allmogen ger oss öknamn. 'Vidstige' kallas jag av en fet karl som bor bara en dagsmarsch från fiender som skulle frysa hans hjärta till is eller lägga hans lilla by i ruiner om vi inte oupphörligen vakade över honom. Och likväl skulle vi inte vilja ha det annorlunda. Om enkelt folk får vara fria från bekymmer och fruktan, då förblir de enkla, och vi måste verka i hemlighet för att de skall få vara så. Detta har varit mitt folks uppgift, allt medan åren har lidit och gräset har grott.
Men nu är världen åter i förändring. En ny dag randas. Isildurs bane är funnen. Striden står för dörren. Svärdet skall smidas på nytt. Jag skall komma till Minas Tirith."
Och sen finns det folk som säger att Tolkien var en dålig skribent och saknade stilkänsla! Duktigt av en sån klåpare, måste man ändå säga, att kunna få till det ena citatet efter det andra med en så episk känsla i formuleringarna att det fortfarande ger mig gåshud efter trettionde omläsningen ...
Och ja, visst är Vidstige en fantastisk karaktär! Kanske som allra mest medan han fortfarande är Vidstige. Och när han först dyker upp i FotR-filmen, och sitter där mystisk och farlig i skuggorna med sin pipa och man ser ögonen glimma under huvan, är i all sin enkelhet en av de bästa scenerna i hela trilogin!