Den första boken är den jag tycker bäst om. Den har en skön blandning av humor, skräck och äventyr. Den har också en hel del favoritstycken, både korta ögonblick och längre sekvenser. Det stycke jag valt ut är då de resande hobbitarna för första gången kommer i kontakt med de svarta ryttarna. Detta sker på väg genom skogen mellan Hobbinge* och Frodos nya hem i Krikdala, innan de ens lämnat Fylke.
"...I vägkröken dök en svart häst upp, inte en hobbitponny utan en stor och kraftig häst; och på den satt en storvuxen man som verkade huka sig i sadeln, insvept i en stor mantel med huva där bara stövlarna i de höga stigbyglarna stack ut; ansiktet var dolt under huvan.
När hästen kom fram till trädet och befann sig i jämnhöjd med Frodo stannade den. Ryttaren satt helt stilla med böjt huvud, som om han lyssnade. Från huvan hördes ett sniffande ljud, som när man försöker känna en undflyende lukt; huvudet vreds mot än den ena och än det andra sidan vägen..."
De svarta ryttarna och de fasor de sprider omkring sig talar till min skräckälskande hjärta. Detta stycke väcker verkligen känslan av att hobbitarna är jagade och känslan av vanlig road movie är genast som bortblåst.
*Hobsala för dem som bara läst Åke Ohlmarks översättning.
*Hobsala för dem som bara läst Åke Ohlmarks översättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar