Tolkien var skicklig på att ge alverna den där avlägsna känslan. De är mer än jordliga varelser och det är svårt att komma dem nära. De fascinerar men jag har svårt att känna någon riktig samhörighet med dem. Det innebär dock inte att jag inte tycker om dem. Legolas och jag har varit polare sedan första gången jag läste Sagan om ringen! Min favorit är nog ändå Galadriel. Kanske just för hennes framtoning som onåbar. Vacker, vis och farlig - tre ypperliga egenskaper hos en kvinna. Hon har även barnasinnet kvar - något jag uppskattar hos vem det än må vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar