tisdag 7 augusti 2012

Dagen som förändrade världen

Den är månader sedan jag läste Stephen Kings 11/22/63 men recensionen har suttit långt inne, så långt inne. Mina känslor till Kings senaste fullängdsroman har varit minst sagt blandade.

Bokens premiss är det näst intill filosofiska dilemmat: om du hade möjligheten, skulle du då förhindra mordet på John F. Kennedy? Och King kastar snabbt in läsaren i historien. Utan större omsvep får vi möta Jake Epping som kommer över en portal till det sena 50-talet och Al Templeton som ger honom uppgiften att förhindra mordet på USAs 35:e president.

Så långt allt väl. Det är en kittlande tanke med revor i tidens väv och möjligheten att få uppleva det förflutna  King målar upp den tidens USA på ett episkt men samtidigt intimt vis. Han har besökt denna tid i tidigare romaner och när referenser till dessa vävs samman med en ny historia och verkliga fakta får vi en på samma gång gemytlig och obehaglig berättelse. Tonen är mörk och försåtlig, vilket förstärks av de många varma karaktärer Jake Epping möter under sin resa.

Tyvärr tycker jag inte att det håller hela vägen. Efter ett tag släpper förtrollningen, den melankoliska stämningen är borta och händelserna rasar fram mot ett förutsägbart slut. Det gör mig besviken. Jag är så förälskad i konceptet med tidsresan, de filosofiska svårigheterna och den ödesmättade stämningen! Jag vill så gärna älska hela romanen, inte bara två tredjedelar men jag kan inte! Däremot tycker jag att frågeställningen är kittlande och jag älskar att läsa om det sena 50-talets USA.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar