En fortsättning från föregående inlägg. En kort och ganska spontan historia ur en överviktigt 11-årings skrivbok. Tjocka är dumma, smala är snälla. 11-åringen själv var således inte snäll.
I Smalstad som ligger i landskapet Spink, bor en stor fet gubbe som är hemskt ilsken av sig. Därför kallas han för gubben Ilsk, fast egentligen heter han Adolf Adolfsson. Här i Smalstad är alla utom gubben Ilsk smala och nu ska jag berätta om en vanlig dag i Smalstad.
I Smalstad som ligger i landskapet Spink, bor en stor fet gubbe som är hemskt ilsken av sig. Därför kallas han för gubben Ilsk, fast egentligen heter han Adolf Adolfsson. Här i Smalstad är alla utom gubben Ilsk smala och nu ska jag berätta om en vanlig dag i Smalstad.
Det är söndag och gubben Ilsk är ute på söndagspromenad. Några barn är ute och leker i parken när gubben Ilsk kommer förbi.
- Titta, gubben Ilsk kommer, viskar en flicka.
- Vi måste gömma oss, säger pojken bredvid.
Barnen gömmer sig i buskar och träd.
- Kom fram, jag ser er nog! skriker gubben.
- Ska vi? viskar en liten pojke.
- Nej, säger en annan.
- Kom fram säger jag! skriker gubben Ilsk.
- Glöm det, skriker alla barnen och springer.
På måndagen när Ilsk var på sin vanliga kvällspromenad skriker alla barnen:
- Feta gubben Iiilsk, feta gubben Iiilsk
Och det fortsatte barnen med varje dag så tillslut packade gubben sina saker och flyttade.
P.S Jag tror han flyttade till Tjockisstad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar