Läsresan

Tittade in hos Fiktivieter och blev sådär inspirerad igen (det känns bra, det var längesen!) och kan inte låta bli att fundera över hur min läsning sett ut genom åren. Självklart minns jag mina stora favoriter men hur har läsningen egentligen utvecklats under åren?

1980 föddes jag och läste således ingenting. Risken är dock stor att jag fått en hel del böcker via navelsträngen eftersom min mamma äger en dubbelt så stor bokhylla som jag, bland annat alla Agatha Christies och Maria Langs romaner.

1985 kunde jag förvisso läsa men såg nog hellre till att läsas för. Det var mycket Astrid Lindgren, framför allt Emil i Lönneberga men också några av hennes mindre kända verk som t.ex. Draken med de röda ögonen. Jag minns även andra favoriter som Hemliga trean, Vem ska trösta Knyttet och Jag gör dig frisk sa lilla björn Jag hade för längesen, på egen hand, älskat sönder pixiboken Tommy Tuffing. Redan då slukade jag allt i min väg, inklusive Bamse och hans dunderhonung.

1990 Vad läste jag inte som tioåring? Det var Femböckerna (både i bok- och i serietidningsformat) och Lilla huset på prärien, jag började beta av Kitty-böckerna och gav mig in i Maria Gripes förtrollade värld. En och annan Tvillingarna på Sweet Valley high slank också ner men sådant var inte riktigt min grej då heller. Jag lästa allt som skolans bibliotek hade att erbjuda och så läste jag C.S Lewis böcker om Narnia. Inte bara en gång.

1995 var jag femton år och upp över öronen förälskad men varför ska man vara ute och ränna med pojkar när man kan läsa Sagan om ringen? Eller Stephen King på engelska? Vår svensklärare vurmade för gamla klassiker så det blev en hel del sådant också. En speciellt stark läsupplevelse var Trägudars land av Jan Fridegård. Känslan av den boken bär jag med mig än idag.

2000 hade jag precis avlutat en period av fantasyfrosseri. Tolkien, David Eddings, Roger Zelazny, Katharine Kerr, Patricia A. McKillip, Robert Jordan och många fler. Nu fanns inte mycket tid (eller ork) till annat än kurlitteratur. Fysikalisk kemi. Organisk kemi. Biokemi. Immunologi, genetik, toxikologi och miljökemi. Vid 22 års ålder blev jag, efter mycket slit, både kemiingenjör och stormkär i Terry Pratchetts Discworld.

2005 gjorde jag två saker, jag jobbade och jag läste. Jag satt på en balkong i Södertälje och läste och läste och - läste. Det var mycket Stephen King och Terry Pratchett, varvat med en och annan biografi. Det var också en period då jag läste mycket om religion och filosofi, försökte återupptäcka mig själv och bestämde mig, en gång för alla att Gud inte finns.

2010 fyllde jag 30 och hade insett att om man vill hitta sig själv är en 2-månaders resa till Nya Zeeland 1000 gånger bättre än alla bibliotekets böcker om religion. Man hittat helt enkelt inte sig själv i religion. Min kärlek för fantasy och skräck tog ny fart med hjälp av Raymond E. Feist och John Aijvide Lindqvist. Jag fastnade även för annorlunda böcker i allmänhet. Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger och Sputnikälskling av Haruki Murakami är bara två exempel. Jag hade också utvecklat en stark aversion mot författare som underskattar sina läsare samt för endimensionella karaktärer. Smaken hade blivit bredare men samtidigt var jag mer kräsen.

2015 ligger fortfarande ganska långt in i framtiden men jag hoppas att Neil Gaiman, Stephen King och John Aijvide Lindqvist fortsätter producera mästerliga verk, att Terry Pratchett kämpar hårt mot sin Alzheimer och kan leverera mer samhällssatir i fantasyformat, att Dmitrij Gluchovskij, Joe Hill och Audrey Niffenegger skriver fler fantasieggande romaner. Framför allt hoppas jag att jag får chansen att läsa dem alla, samt en och annan gammal klassiker. Ray Bradbury och Cormac McCarthy är två författare jag absolut vill läsa mer av. Ja, jag har mycket jag vill avverka i hammocken, i läshörnet på soffan och framför brasan i sommarstugan.