I Norge är det tradition att på påsken läsa deckare – kriminallitteratur. Veckas tematrio är därför, inte helt förvånande baserat på just detta fenomen.
För egen del kommer det bli mer påskescifi än påskekrim, jag är ju som bekant inte jätteförtjust i deckare. Det finns alldeles för många dåliga författare inom genren. En hel uppsjö faktiskt! Att hitta de bra är lika lätt som att hitta ett specifikt grässtrå i en höstack! Har ni bra tips på bra, gärna lite udda deckare så mottages dessa med varm hand. Till veckans tematrio då.
Berätta om tre favoritdeckare!
1. ... och fjättra Lilith i kedjor av Åsa Schwarz har vad jag tycker många deckare saknar: en skön miljö (Stockholm och Södermalm i detta fall, vilket får mig att känna mig hemma), legender om mörka demoner (lööv!) och en modern deckarhistoria i IT-miljö, allt detta utan att på något sätt kännas överdrivet. Jag menar – hur ofta händer det inte att en författare som satt sig in i en fascinerande legend överröser läsare med mängder av onödiga detaljer, bara för att visa att man kan? Kanske är stilen ibland lite stressad men de olika berättelserna vävs samman på ett snyggt sätt som gör att IT och ockultims känns som en självklar kombination.
2. En mässa för de döda av Jean-Christophe Grangé är både utomordentligt bra och ganska usel på samma gång. Scenen är Frankrike, vilket känns som en skön kontrast till de vanliga USA och Storbritannien. Det börjar riktigt bra, historien är välskriven, språket är vasst och mysteriet kretsar kring användandet av den mänskliga rösten. Det är riktigt otäckt, faktiskt något av det läskigaste jag läst.
Sedan tar boken en vändning utan dess like. Grangés faller i fällan jag nämnde ovan och boken blir till en historielektion snarare än en kriminalroman. Konspirationerna blir överdrivna på gränsen till otroliga och ett mysterium måste vara trovärdigt för att vara läskigt. Jag är dock väldigt förtjust i Grangé. Han skriver fenomenala dialoger och har mångfacetterade karaktärer. Boken är – trots missödet straxt efter mitten – en mycket otäck och fascinerande historia.
3. Tio små negerpojkar av Agatha Christie är en klassiker i deckarsammanhang. Det är också en av de bästa mordgåtor Christie har skrivit, för det är en mordgåta, ingen rysare likt böckerna ovan. Intrigen är genialiskt upplagd och tveklöst förvirrande. Det går dock att lista ut vem mördaren är, om man håller tungan rätt i mun. Berättelsen är underhållande och bitvis riktigt medryckande. En isolerad skara människor är karaktäristiskt för Christie och som alltid har de alla en sida de gärna vill dölja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar