När jag hade lite svårt att sova i natt låg jag och klurade på både det ena och det andra. Det troligaste är väl att jag hade svårt att sova just för att jag låg och klurade men nu ska vi inte haka upp oss på sådana oviktiga detaljer. Det viktiga i den här historien är att jag faktiskt längtade efter att få vara kreativ. Att få skriva.
Det är stort. Den största längtan efter att skriva brukar jag ha när jag befinner mig i en psykisk avgrund men modet att vara kreativ och skapa något ur min egen fantasi har jag bara då jag mår bra. För att verkligen få något gjort bör man kunna kombinera de två och jag tror att jag kommit dit nu.
Så passande då att vi börjar närma oss årets NaNoWriMo och att uppvärmningen inför den faktiskt kan dra igång när som helst. Det är bara att ladda stenhårt för maratonskrivande under november månad, för i år tror jag bestämt att jag tänker delta.
Två gånger tidigare har jag varit med. 2006 och 2007. Första gången skrev jag mina 50 000 ord och lite till. Andra året blev det inte ens en halv A4 och den stora skillnaden är att – fast jag hade idéer kunde jag inte förmå mig att fästa dem på papper. De var, i mitt tycke banala och pinsamma och jag skämdes bara jag såg dem på skärmen. Om sanningen ska fram så var det jag skrev 2006 förmodligen flera resor fånigare men det gjorde helt enkelt inget. Den underbara känslan av att få skapa något var det som var viktigt. Där har vi skillnaden mellan att vara trygg i sig själv och att vara ett mentalt asplöv. Det är ofattbart att det är hela fem år sedan jag var genuint grundad och trygg i mig själv senast. Det känns bra. Jag minst sagt förväntansfull (och lite orolig att det inte ska hålla i sig!).
NaNoWriMo 2011 – here I come!
Det är stort. Den största längtan efter att skriva brukar jag ha när jag befinner mig i en psykisk avgrund men modet att vara kreativ och skapa något ur min egen fantasi har jag bara då jag mår bra. För att verkligen få något gjort bör man kunna kombinera de två och jag tror att jag kommit dit nu.
Så passande då att vi börjar närma oss årets NaNoWriMo och att uppvärmningen inför den faktiskt kan dra igång när som helst. Det är bara att ladda stenhårt för maratonskrivande under november månad, för i år tror jag bestämt att jag tänker delta.
Två gånger tidigare har jag varit med. 2006 och 2007. Första gången skrev jag mina 50 000 ord och lite till. Andra året blev det inte ens en halv A4 och den stora skillnaden är att – fast jag hade idéer kunde jag inte förmå mig att fästa dem på papper. De var, i mitt tycke banala och pinsamma och jag skämdes bara jag såg dem på skärmen. Om sanningen ska fram så var det jag skrev 2006 förmodligen flera resor fånigare men det gjorde helt enkelt inget. Den underbara känslan av att få skapa något var det som var viktigt. Där har vi skillnaden mellan att vara trygg i sig själv och att vara ett mentalt asplöv. Det är ofattbart att det är hela fem år sedan jag var genuint grundad och trygg i mig själv senast. Det känns bra. Jag minst sagt förväntansfull (och lite orolig att det inte ska hålla i sig!).
NaNoWriMo 2011 – here I come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar