Let there be love

En spyfluga far runt som besatt i köket, på det sätt bara en spyfluga kan. Han har samma tempo som tankarna i mitt huvud. De far runt, studsar mot skallbenet och ställer till oreda. Pengar är ett jävla otyg. Har man för mycket blir man missunnsam och girig efter mer, har man för lite blir man missunnsam och bitter. Det är en generalisering förstås men närmare sanningen än man tror.

Någon sa med ilsken ton till mig för ett tag sen att 'man måste faktiskt se om sitt eget hus först' och jag kan inte låta bli att undra, när har man sett om sitt eget hus? Är det när man utan problem kan betala sin hyra, sin el och sin mat? Eller är det när man har råd med uppvärmd pool, en TV på minimum 50 tum och ångbastu i badrummet? Mycket vill ha mer.

Missunnsamheten växer sig allt starkare. Det är både 'ingen ska få ta mina pengar' och 'jag har det inte speciellt bra, därför ska heller ingen annan ha det bra'. Vad hände med 'så som jag själv vill bli behandlad, så behandlar jag andra'? Kärlek leder till kärlek!

Idag måste jag ge mycket kärlek till mina kursböcker. De ser skittrista ut, så som kursböcker ofta gör men om jag ger dem en skopa kärlek kanske de ändå är lätta att läsa och förstå. Kärleksfullt väljer jag nu att inte döma boken efter sin pärm. Håll tummarna för att det hjälper!