10 böcker andra har sagt att jag MÅSTE läsa

Jag tror minsann att jag orkar blogga lite idag. *jubel och en mental vågen*

Veckans Top Ten Tuesday från the Broke and the Bookish handlar om 10 böcker andra har sagt att en måste läsa.

Eftersom jag tydligen har väldigt olika smak än min omgivning, inte bara när det gäller böcker utan det allra mesta, händer det ganska ofta att någon försöker ge mig tips för att de tycker jag behöver vidga mina vyer. Det finns särskilt en person som gärna ger tips på "riktig litteratur", dvs inte fantasy och övernaturligt strunt. Ironiskt nog var de senaste böckerna som sattes i min hand med epitetet Riktig litteratur Paolo Coelhos Pilgrimsresan och Yann Martels Berättelsen om Pi, två böcker som båda mycket väl kan falla inom ramarna för övernaturligt strunt beroende på vad man anser vara övernaturligt. Ingen av dem kändes i vilket fall särskilt långt ifrån min bekvämlighetszon. Coelho är ingen favorit men boken gav mig ändå en del nöje med tanke på scenariot ovan. Berättelsen om Pi var ett rätt så spännande äventyr som gjorde sig mycket bättre i bokform än som film.

Ibland får jag ändå tips från dem som genuint vill att jag ska läsa något. Arto Paassilinnas Kollektivt självmord och Krönika om ett förebådat dödsfall av Gabriel García Márquez är två böcker som jag ironiskt nog tipsades om för att de var så himla roliga. De är roliga. Utan tvekan är detta två herrar som kan skriva om det tragiska med både intelligens och humor.

Egentligen var det ingen som faktiskt tipsade mig om Sagan om ringen, men då jag är uppväxt med en pappa som entusiastiskt berättade om böckerna, den tecknade filmversionen och Gandalf Grå så var det svårt att värja sig. På samma tema hade jag en klasskompis som talade varmt om Sagan om Belgarion av David Eddings. Efter det var det En vampyrs bekännelse av Anne Rice. En fantasy- och skräck nörd var född.

Böcker som jag blivit tipsad om av entusiastiska läsare, men som inte givit mersmak är bl.a. Dan Browns Da Vinci-koden och Fredrik Backmans En man som heter Ove. Den senare klarade jag inte ens av att läsa ut pga det sanslösa överflödet av liknelser (allvarligt jag vill få använda min egen fantasi!). I Da Vinci-koden fanns en passage där Robert Langdon åker till det berömda museet (Louvren), ser den berömda pyramiden, går in genom den berömda dörren, ner för den berömda trappan och ut på det berömda golvet. Ungefär där ville jag kräkas (var det kapitel 2?) men trots det och det faktum att boken var fylld av platta karaktärer lyckades jag ändå läsa ut boken pga spännande grundintrig.

Upplevelser som dessa är anledningen till att jag så sällan sätter böcker i händerna på folk. Alla uppskattar helt enkelt inte samma saker.

Det finns så klart fantastiska tips också. Neil Gaimans Nevewhere är ett sådant och även om jag inte läst någon bok som jag förälskat mig så i efter den, så har Gaiman blivit en av mina absoluta favoritförfattare.