Mitt skrivande

När jag var barn kunde jag sätta mig ner och skriva långa historier när som helst, var som helst.

För tillfället är mitt skrivande minst sagt sporadiskt, både det skönlitterära och det i bloggen och det saknar verkligen det mod jag hade då. Men en sak är säker - jag skulle inte överleva utan mina kära post-it-lappar! På de små godsakerna med klister på baksidan kan jag fånga upp de tankar som far förbi, jag kan klistra upp dem (tankarna) på kylskåpet, på datorskärmen eller i fickalmanackan så att jag alltid har dem till hands när jag har tid/lust/ork att göra något av dem.

I dagsläget visar lapparna mest upp små illustrationer då jag fått pippi på att tolka mina favoritcitat i bilder. Så småningom är det tänkt att det ska bli en eller annan tavla av det hela, först måste jag bara nöta lite på upplägget. Små ändringar för varje post it. Så fungerar även mitt skrivande. Små meningar att bygga en större historia runt. Det blir som att sätta en snöboll i rullning. Svårstartat men spännande och lite läskigt. Jag gör förmodligen av med hela skogar i form av post it's under processens gång.

P.S Ni missar väl inte skrivarkalendern? Det är fortfarande ett par veckor kvar till jul och det finns många fina luckor att öppna.