onsdag 21 december 2011

Lyckan med att ha en riktig brevlåda

...kommer inte av att klantarslet man har till granne kör på den med lastbilen men väl av att Postens gröna paket - som inte alls är paket, utan skrymmande brev, kan delas ut direkt i lådan! Och gissa vad jag hade i min låda idag! 

Nej, inte grannens lastbil. Ett grönt paket! Min hemlige bokvän hade fyllt paketet det skrymmande brevet med godis! Salmiakki mjölkchoklad med lakritsfyllning. Hur kunde hon veta att jag gått runt hela dagen och varit olidligt godissugen? På vägen hem övervägde jag faktiskt att offra bakchokladen jag köpt till fredagens julgodistillverkning men nu är den räddad. En påse Tomte-te fanns där också.

Jag har pippi på att köpa böcker efter titeln. En fängslande titel har fått mig att läsa mången usel bok. Tomte-te skulle kunna få mig att köpa påsen jag just fått. Det ligger bra i munnen. Tomte-te. Gott var det också.

I bokväg hade min bokvän lagt med Margaret Atwoods Oryx and Crake. En bok och en författare jag är nyfiken på men helt enkelt inte kommit mig för att läsa. Bok nummer två är Steve Sem-Sandbergs Therese. Den kan jag helt ärligt säga att jag aldrig hört talas om. Det blir lite läskigt men samtidigt spännande att vidga mina vyer.

I paketet det skrymmande brevet låg också ett litet brev med ett par ledtrådar så jag ska väl göra som Mora Träsk och ge mig ut på tigerjakt.

Ja, alla dessa ord är en klen kompensation för den bortappade kamerakabeln. Jag letar jag letar!

4 kommentarer:

  1. Men du! Det fattas ju en sak! *letar febrilt i lägenheten och anar att min klåfingriga lilla dotter har ett finger med i spelet* Hur löser vi det här?

    /Din bokvän

    SvaraRadera
  2. Vilken lycka att få ett sånt trevligt brev!!! Lycka till med godistillverkningen på fredag./anette

    SvaraRadera
  3. Nice! Och trist med kamerakabeln, finns det något mer irriterande än kamerakblar som försvinner?

    SvaraRadera
  4. Bokvän: Dessa klåfingriga ungar ;) Om det inte är något alltför stort kostar det en femma att posta. Jag skulle gärna ta en bloggdejt men det är oont om tid! Alternativet är att den klångfingriga dottern behåller den.

    Anette: Knäcken blev bra men jag brände chokladen.

    Evalinn: Nej, jag kan faktiskt inte komma på något mer irriterande. :D

    SvaraRadera