Har avverkat ca en tredjedel av Stephen Kings 11/22/63. En svårläst bok om man ser till format och tyngd. När jag sitter med den boken i mitt soffhörn börjar jag undra om de där tre besöken jag gör på gymmet varje vecka bara är inbillning. Vore den inte så förbaskat bra skulle jag ge upp och då ska man veta att jag inte på något sätt brukar avskräckas av sidantalet i en bok. Jag börjar misstänka att man gömt en riktig tegelsten någonstans i bokryggen. Kan förlagen göra så? Det tycker jag i så fall är nesligt! Här går jag och tränar och så får de mig att tvivla på min styrka (och min mentala hälsa) och det är faktiskt inte snällt!
Nåväl. Moving on!
Jag ska erkänna att jag kände en aning skepsis till boken i fråga innan jag började läsa. Nog för att King är något av ett geni men vad finns det att säga om Kennedy-mordet som inte redan är sagt? Hur kan någon ha en ny vinkling på en händelse som stötts och blötts av alla möjliga (och omöjliga) konspirationsteoretiker världen har att uppbåda? Inte ens King väl kan ha en mer galen teori än de som redan lags fram? Såklart var min bild av fenomenet "Kennedy-mordet" betydligt snävare än Mr Stephen Kings. Var han får alla dessa historier ifrån vill jag inte veta. Vissa av dem är så vrickade att de inte kan komma från ett riktigt friskt sinne för ett friskt sinne skulle inte inbilla sig sådana saker. Det är nästan att jag börjar fundera över min egen önskan att få en karriär som författare. Önskar jag verkligen att jag vore vrickad på det vis som krävs för att skriva den litteratur som jag tycker om. Den där mörka, ofta ondskefulla, och alltid underliga litteraturen. Naturligtvis är den inte alltid mörk men underlig, nästan på gränsen till vrickad vill jag alltid att den ska vara. Vill jag vara lika vrickad? Är det inte ganska skönt att vara relativt normal?
Moving on...
En sak jag älskar med King är hans förmåga att smyga in gamla romaner i sina nya. Små, till synes obetydliga referenser som ger den ständige läsaren en känsla av igenkännande och sänder en tillbaka till läsandet av den boken. Ett fiffigt sätt att återskapa en sinnesstämning. 11/22/63 är full av sådana små detaljer och jag älskar det. Om inte den story han börjat på håller - vilket jag iofs är övertygad om att den gör - så kan jag leva länge på dessa små hintar om en annan historia, om en annan bok. Historier som utspelar sig på samma plats under samma tid vävs samman och jag älskar det. Fullkomligen älskar det!
(moving on...)
(moving on...)
Men hallå, skulle känna mig helt sänkt. Träna flera dagar i veckan, sen knappt orka hålla upp boken. Hur tänker dom?? de är ju faktiskt 2012, finns lättare material en tegel./anette
SvaraRaderaMan tycker ju att tegel känns lite ute som boktillverkningsmaterial sett. Tack och lov är det inte alla böcker som är så tunga! Jag har en inbunden utgåva av En vampyrs bekännelse och den väger istället ingenting.
SvaraRadera