Hej lästid!

Jag önskar att man kunde hämnas på förkylningsvirus. I två veckor nu – har jag hostat och kippat efter andan så fort jag reser mig ur soffan (eller intar ryggläge). När jag lägger mig på min vänstra sida hostar jag inte men det sörplar sådär mysigt i luftrören. Det ser inte ut att vara på tillbakagång ännu...

Den enda fördelen – om det på något sätt kan finnas en fördel med krampaktig hosta – är att jag får gott om tid för mina böcker. Att bara ligga i hammocken/soffan/sängen och frossa i böcker (och emellanåt slumra en stund) känns helt okej trots att det finns så mycket annat som borde/måste göras. Jag kan helt enkelt inte göra det där andra utan att tappa andan.

Till och med gårdagen, med ett besök på sommarstället tillsammans med bror och hans familj gav en stunds läsning. Medan övriga familjen gick på promenad och sedan ner till bryggan för att bada, låg jag i soffan tillsammans med brorfamiljens hundvalp. Jag umgicks med Stephen King och hunden Vince låg snarkande i mitt knä. Mycket mysigt!

Icke desto mindre vill jag att hostan och sörplandet ska gå över nu, på en gång. Bästa T hade precis givit mig lite motivation till att börja med träningen. Baby steps och tålamod! Åh, jag bara hoppas att hostan och andnöden ger med sig innan motivationen ebbar ut...! Till dess försöker jag se fördelarna. Två långa veckor kvar till semester (jag hinner bli frisk, jag hinner bli frisk!) och gott om slapp lästid.