Robert Neville är den sista människan på jorden - men han är inte ensam. En farsot har gjort att resten av mänskligheten - män, kvinnor och barn - har förvandlats till fruktansvärda, nattlevande varelser som törstar efter Roberts blod.
Detta kan mycket väl vara vampyrböckernas vampyrbok då den sägs ha inspirerat både Stephen King och Anne Rice. Det är svårt att gå in utan förutfattade meningar då jag på TV sett Will Smith i rollen som en väldigt macho Robert Neville. Bokens Robert skiljer sig så markant från filmens och då inte bara genom att han beskrivs som ganska kort, blond och "med ett tyskt utseende" medan Will Smith ju uppenbart ser helt annorlunda ut. Bokens Robert är heller inte lika välutbildad, lika genomgod eller lika macho. Tvärt om framställs han stundom som ganska osympatisk.
Just som människan framställs som mest osympatisk - näst intill vidrig - vänder Matheson på myntet och överöser läsaren med känslor av hopplös ensamhet blandat med en obändig vilja att leva. Jag kan inte annat än förlåta Robert alla hans brister. Vem skulle orka vara så rådig som han i samma läge, när man berövats allt och lite till?
Denna känsla av total ensamhet är genomgående och det ställs på sin spets vid två tillfällen. Bitvis är ångesten total.
Legend - som är skriven för ca 60 år sedan och utspelar sig i en framtid som nu är dåtid känns inte alls föråldrad. Det beror mycket på att Matheson är sparsam med detaljer. Språket är avskalat och de enda tekniska detaljer vi som läsare bjuds på handlar om den otäcka sjukdomen och hur Roberts söker orsaken till den. Som kemi- och biotekniker måste jag säga att det inte alls stod i vägen för bokens tidlösa framtoning. Matheson har sannerligen skapat ett mästerverk och det håller i många år än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar