När valen blir för många

Solen skiner och jag borde väl, i ärlighetens namn gå ut och få mig lite D-vitamin. I denna mörka, snöfattiga och högst ovintriga vinter gör sig mörkertröttheten/-depressionen ständigt påmind. Att ha möjligheten att gå ut en solig dag borde sannerligen leda till att jag gör just det! Men då måste jag klä på mig.

Det kom för övrigt lite snö inatt. Nästan så att det täcker gräset men bara nästan. Inte alls tillräckligt för att åka skidor. Bara precis lagom för att reta ögat lite. Hinta om vad som skulle kunna vara. Damn vad jag avskyr ovintriga vintrar! De är så onödiga.

Jag börjar i vilket fall återhämta mig från mina förkylda tarmar (tack för det!) och känner mig nästan som en människa igen. En promenad skulle förmodligen hjälpa mig på traven men återigen, då måste jag klä på mig. Annat jag skulle kunna göra är att läsa någon av mina 3 påbörjade böcker, spela lite Zelda och komma ikapp bror igen, ta rätt på lite tvätt/disk/skräp som blivit liggandes under sjukdom. Kanske provköra nya dammsugaren?

Det finn så mycket jag skulle kunna göra så jag tror jag sitter här under täcket och fortsätter göra ingenting istället!