The Twelve är vad som händer efter The Passage. Jag tänker inte uppehålla mig vid vad det innebär exakt. Överlevare från första boken blandas snyggt med nya karaktärer och många lösa trådar knyts samman. Ett ödesmättat sökande övergår till målinriktad action. Snaran dras åt.
Jag gillar att både gamla och nya karaktärer vävs in i historien på ett så självklart vis, och att Cronin får mig att känna så starkt för dem allihop. Även för de, låt oss säga mindre trevliga.
Precis som med The Passage gillar jag också att The Twelve är så perfekt lång. Den innehåller inte en hel massa överflödig information som gör den långtråkig, men den känns samtidigt inte överilad. Den känns genomarbetad och varje sida känns väl värd sin läsning. Jag var orolig till en början. Det jag föll för i The Passage var den olycksbådande mystiken och en sådan stämning är svår att behålla under en längre tid. Aldrig kunde nästa bok var lika bra?! Men Cronin gör det snyggt, vrider om det ödesmättade till fartfylld action och sedan tillbaka. Utan att det känns konstlat.
Lillebror som aldrig läser sträckläste även denna och det gjorde jag också. Jag föredrar nog mystiken i den första boken men The Twelve är en värdig och bra uppföljare. Läs den! Själv väntar jag med spänning på nästa bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar