Mörkrädd av Andreas Roman

Jag och ljudböcker har aldrig riktigt gått ihop. Jag har så svårt att fokusera på boken om uppläsningen inte är helt perfekt (enligt mig och mina besvärliga kriterier) och därför är jag så glad att Morgan Alling läste Andreas Romans Mörkrädd, när jag nu bestämde mig för att provlyssna i bilen på väg till och från jobbet. Alling passar den romanen perfekt. Rätt tonläge, rätt rytm i språket så att det varken blir monotont eller tråkigt.

David lider av en panisk rädsla för mörker och har gjort så länge han kan minnas. I ett desperat försök att bota sin rädsla hyr han en enslig stuga i de norrländska skogarna. Där ska han bo med endast sin katt - katten Trassel är för övrigt det sötaste man kan tänka sig, fler litterära katter till boknördarna! - och sina demoner som sällskap. Demoner som tar fysiska proportioner.Eller?

Finns det något ute i de mörka skogarna eller är David galen?

Som läsare lyssnare är det svårt att inte känna starkt för David. Tillbakablickarna från hans barndom, inblicken i hans traumatiserade inre och hans gränslösa kärlek till Trassel gör att jag hejar på honom, men vad har han för chans långt inne i de djupa skogarna med hotfull ondska runt husknuten? Roman spelar skickligt på våra djupt rotade rädslor och jag mår stundvis illa där jag sitter bakom ratten. Historien kommer nästan lite för nära, läsare riskerar att själva bli mörkrädda när de tar sig an boken. Jag är lite ambivalent till slutet men allt som allt är jag en lycklig skräckfantast.