Titt som tätt var tjugonde dag...

Nåja, kanske inte fullt så sällan (jag har ju hela två dagar till godo!) men nästan. Det är inte riktigt dags för summering av mina månadslöften ännu men en liten hint om resultatet är att ett är kämpigt men går bra, det andra går mindre bra. När det är snö ute och det knarrar så där härligt under fötterna går det fint, men vem fasen vill vara ute när det är regnar och blåser och marken är täckt av glashal is?! Just sayin'...

Det bloggas inte mycket i det här hemmet men det läses desto mer. Jag kommer aldrig komma upp till tvåsiffrigt antal böcker under en månad, som vissa gör, eftersom jag spelar alldeles för mycket tv- och dataspel men målet under trötta januari är 5 böcker. Med hjälp av maratonläsningen av the Strain går det faktiskt finfint! 

Vad tycker ni om tv-serien förresten? Min personliga och helt subjektiva bedömning är att tv-versionen har för stort fokus på politiken och för lite på det suggestiva mörkret. Jag föredrar suggestivt mörker framför köpta amerikanska politiker 10 gånger av 10. Ändå gillar jag den. Lite mer mörker och jag är såld.

The Strain - TV-serien

Fredagen den 16/1 har TV-serien The Strain premiär på TV6. Guillermo del Toro producerar serien som baseras på de böcker han skrivit tillsammans med Chuck Hogan och jag blev så sjukt pepp på att se den när jag såg teasern. Hur länge har jag inte sagt att jag ska läsa böckerna? För den som inte vet så... typ jättelänge! Nu har jag exakt 10 dagar på mig innan serien har premiär och jag måste åtminstone ha hunnit läsa ut den första innan dess. Att inte se serien nu är inte ett alternativ! Den ser ut att vara mörk, obehaglig och skrämmande. Hur myspysigt som helst!

Dags att ta sig i kragen alltså. Låna böckerna av lillebror och bara läsa, läsa läsa!

Tematrio - Bokklappar

Mer jul i Tematrion! Åh Mer jul, jag älskar den låten! Jag får riktig julstämning i hela kroppen när jag hör den, lite för att den är bra och lite mycket för nostalgin den medför. I vilket fall! Veckans juliga tema bokklappar. Min bästa vän frågade mig idag vad man kan ge till en mogen 10-åring som vill läsa spökhistorier och därför tänkte jag tipsa om 3 böcker som just denna 10-åring kanske kan tänkas vilja ha i julklapp.

1. En klassisk spökhistoria som jag älskade när jag var barn och som jag fortfarande kan njuta av är Maria Gripes Agnes Cecilia - en sällsam historia. När föräldralösa Nora flyttar till en gammal lägenhet med sin nya familj börjar hon uppleva saker som hon inte kan förklara; Fotsteg som stannar utanför hennes dörr, olyckor hon nätt och jämt klara sig undan tack vare anonyma telefonsamtal och ett underlig paket som kommer i hennes ägo. Någon från andra sidan söker onekligen hennes uppmärksamhet..!

2. I Kristina Ohlssons Glasbarnen flyttar Billie och hennes mamma till ett nytt hus och mystiska saker börjar hända. Billie börjar uppleva skrämmande saker, det knackar oförklarligt på fönstret, en taklampa som plötsligt börjar gunga och en dag hittar hon avtrycket av en hand på ett bord. Det är som att huset inte vill ha dem där men Billies mamma bortförklarar allt som inbillning. Billie blir helt enkelt tvungen att ta reda på vad som händer på egen hand, lite som barnen i Enid Blytons Fem-böcker, något som jag älskade när jag läste Blyton i min barndom.

3. I Flickan på tavlan av Rebecka Åhlund får vi möta Ella. Ellas föräldrar har köpt ett torp, rött med vita knutar och alldeles vanligt, eller? Ella känner sig iakttagen och kanske har det med flickan på tavlan att göra, hon som tycks följa en med blicken vart man än går och som... jo visst ler hon lite mot Ella ibland? Det är också en fin historia om kompisar och killar och en alldeles vanlig vardag för en tjej i sjätte klass, vilken helt suveränt vävs ihop med själva spökhistorien.

What strange places our lives can carry us to, what dark passages.

Kära Jultomten, det finns en hel massa skrämmande litteratur jag inte hunnit läsa. De två översta på denna lista hämtade jag ut från posten härom dagen, den tredje har jag i bokhyllan, men resten... ja du förstår, jag vill så gärna läsa!

The Haunting of Hill house - Shirley Jackson
Prisbelönt spökhistoria i klassisk tappning får jag inte missa.

Vi måste prata om Kevin - Lionel Shriver
Onda barn är rysligare än det mesta!

NOS4R2 - Joe Hill
Sådan far, sådan son.

Summer of night - Dan Simmons
Är den bara hälften så bra som The Terror så...

Exorcisten - William Peter Blatty
Ska vara bättre än filmen.

Hell house - Richard Matheson
Ska - om möjligt - vara bättre än Legend.

The Handmaid´s tale - Margaret Atwood
Dystopi om en totalitär kristen stat.

The October country - Ray Bradbury
Noveller om underbara saker som karnevaler och en stad under staden. Bradbury style.

Himmelstrand - John Ajvide Lindqvist
För att... Ajvide Lindqvist!

The Rising - Brian Keene
Zombies. Zombier? Zombiesar? Äsch! Ett litet missöde med en partikelaccelerator får de döda att vakna.

Släktet - Guillermo Del Torro, Chuck Hogan
Vampyrer. Läskiga vampyrer.

We have always lived in the castle - Shirley Jackson
Titeln!

The City of Mirrors - Justin Cronin
Om han nu kan klämma ur sig den där avslutande boken någon gång..!

One, two, Freddy's coming for you

För att sätta den där riktigt obehagliga Halloweenstämningen är en bra skräckfilm det absolut bästa.

Terror på Elm Street (A Nightmare n Elm Street, 1984)

I den fiktiva staden Springwood, Ohio plågas ungdomarna av mardrömmar om en man i randig tröja, hatt och en knivförsedd handske. En efter en blir de brutalt mördade då Freddy Kruger tar sig in i deras drömmar för att få sitt lystmäte. De är omedvetna om orsaken men deras föräldrar vi vilar på en mörk hemlighet och det enda sättet att hålla sig vid liv är att absolut inte somna.

Lägg sedan till en ung Johnny Depp i sin första spelfilm och Bob's your uncle..!

The Conjuring (2013)

Alltså, ett ensligt hus mitt ute i ingenstans, dörrar som slår, golv som knarrar och där den förre ägaren spikat igen dörren till källaren, det känns väl igen, Visst är The Conjuring en klassisk historia om ett hemsökt hus och demonutdrivning, men det är en snygg sådan med bra skådespelare och bra tajming på skräckeffekterna. Den kommer faktiskt så nära att känslan av olust hänger i en bra stund efteråt. För den som vill kunna somna på kvällen rekommenderar jag att följa upp med något riktigt lättsamt. Typ En värsting till syster.

Silent Hill (2006)

Sharon går i sömnen och ropar förtvivlat efter Silent Hill. Hennes adoptivmor Rose hittar en stad med det namnet och i ett desperat försök att ta reda på vad som är fel tar hon med sin dotter dit. Rose slås medvetslös i en bilolycka, när hon vaknar är Sharon borta och staden täcks av en dimma av pyrande aska. Genom en förvriden verklighet, förföljd av deformerade varelser och stadsbor fast i en evig skärseld kommer hon allt närmare sanningen om den olycka som brände ner staden 30 år tidigare. 

Filmen lämnar mig med en märklig känsla av tomhet och det är kanske inte så märkligt. Kliv in i den fasansfulla staden Silent Hill, där mörkret söker varje själ och där helvetets skapelser lurar runt varje hörn, men vet detta - att när du väl kommit dit... finns ingen återvändo.

Filmen baseras på Konamis TV-spel med samma namn.

Poltergeist (1982)

TV-apparater är något som inte borde finnas i något hem, åtminstone inte om en börjar studera hur ondskan tar sig in hos folk i skräckfilmer. När Steve somnar framför TV:n en kväll börjar saker hända runt om i huset - kanariefågeln dör, mystiska stormar blåser upp och den yngsta dottern Carol Ann dras mot TV:n. De underliga händelserna fortsätter och Carol Ann spenderar mer och mer tid framför TV:n och myrornas krig för att prata med "TV-folket". En dag sugs hon in i garderoben och försvinner.

Barnhemmet (2007)

Få saker är så skrämmande som barn. Spökande barn. Laura spenderar sin barndoms lyckligaste år på ett barnhem vid havet. Trettio år senare återvänder hon med sin man, deras sjuårige son Simon och en dröm om att rusta upp det sedan länge övergivna barnhemmet för att driva det som förr. Deras nya hem och de mystiska omgivningarna väcker Simons fantasi och pojken börjar alltmer dras in i ett universum fyllt av fantasifulla sagor och inte helt oskyldiga lekar. Simons värld skrämmer Laura och väcker otäcka minnen från hennes egen barndom. Carlos förblir skeptisk och tror att Simon hittar på allt för att få uppmärksamhet, men Laura blir långsamt övertygad om att något gammalt, glömt och fruktansvärt lurar i det gamla huset.

Ringu (The Ring, 1998)

Det cirkulerar en legend ibland japanska tonåringar, om en film som du inte får titta på. Om du tittar på filmen ringer telefonen strax efteråt och 7 dagar senare kommer du att dö. Masami berättar för sin vän Imako om filmen men hon avfärdar historien som strunt. En vecka senare dör Imako. Journalisten Reiko får höra talas om hur Imako och några av hennes vänner - som alla påträffats döda - sett en märklig film. Reiko letar rätt på en kopia av filmen och medan hon tittar på detta märkliga ihopklipp av bilder börjar telefonen ringa...

Shutter (Thai version, 2004)

Vissa saker bör skräckfilmer ha lärt oss vid det här laget. Om en till exempel kör på någon så ska en inte smita från olycksplatsen för det valet kommer att förfölja dig för resten av ditt liv. Bokstavligen. När fotografen Thun och hans flickvän Jane är ute och åker kör de på en kvinna, men låter henne ligga död kvar på vägen. Senare upptäcker Thun oförklarliga fenomen som börjar framträda på hans foton...

The Blair witch project (1999)

Tre studenter försvinner spårlöst ute vid Blair Hill nära Burkittsville, Maryland, där de filmade en dokumentär om den lokala myten om Blair-häxan. Ett år senare hittas deras utrustning och det mesta av den film de hunnit filma. Det vi får se är just den filmen. Den som studenterna filmade innan de försvann...

Sinister (2012)

Ellison är en författare som specialiserat sig på verkligt makabra mordfall. Han bosätter sig nära brottsplatser för att kunna skriva så autentiskt som möjligt. Denna gång har han tagit steget längre och bosatt sig och sin familj i självaste huset som en familj blivit hängd. På vinden hittar han en låda med super-8-film som lämnats kvar efter de tidigare ägarna, och innehållet visar något riktigt, riktigt ruskig.

Jurtjyrkogården (1989)

För många familjer innebär det en början i livet att flytta, men för familjen Creed verkar det vara början till slutet. De har precis flyttat in bredvid en plats byggd av barns krossade drömmar - Jurtjyrkogården. Det är en liten bit mark som döljer en mystisk indians begravningsplats med kraft att återuppväcka de döda.

De har dessutom Stephen King som präst.

Ju-On: The Grudge (2002)

Något med japanska skräckfilmer gör mig så omåttligt illa till mods. Som i så många andra skräckfilmer har vi en oförrättad själ som inte fått ro och den förföljer alla som kommer in i huset för oförrätten. Inget konstigt med det. Det är vad oförrättade själar gör. Men japaner... de kan det där med obehag. Knappt hörbara ljud och bisarra rörelsemönster... Jag förväntar mig nästan att få se en förvriden japansk kvinna komma krypandes genom dörren när som helst. Om jag skulle ta och se något roligt istället... nej men titta där, Två och en halv män!

Evil dead (2013)

I nyinspelningen (typ) av Sam Raimis kult-skräckis från 1981 spenderar 5 ungdomar en helg i en avlägsen stuga. De upptäcker en bok som visar sig vara Book of the Dead samt en bandad översättning och tolkning av boken och dess besvärjelser. När de lyssnar på bandet så kallar de omedvetet till sig vilande demoner som tar dem i besittning.

Alla helgons blodiga natt (1978)

1963 dödar en ung pojke sin syster och skickas iväg till ett mentalsjukhus. 15 år senare rymmer han och återvänder till sin hemstad för att orsaka förödelse. Ingen Halloween är komplett utan denna klassiker.

Morgondagen blir lite av en önskelista till jultomten. 13 skrämmande böcker jag vill läsa.

Once upon a midnight dreary...

Mastodontinlägget från 13/10 (här) kanske avslöjade att jag älskar allt läskigt. Planerna för veckan var att fylla bloggen med skräckrelaterade inlägg varje dag till och med fredag men det började inte så bra. Igår somnade jag i soffan... Jag får helt enkelt slå ihop gårdagens Tematrio med dagens Top Ten Tuesday - båda på temat rysligheter/ att läsa runt Halloween. Tre plus tio blir 13 va?

13 rysliga böcker utan inbördes ordning:

Det - Stephen King

Innan en bosätter sig i den lilla staden Derry i delstaten Main bör en tänkta till två gånger. Fler av Kings romaner utspelar sig här och det händer sällan något trevligt. Det är ändå en roman om vänskap och barndomens magi. Historien kretsar runt 7 vänner som i sin barndom svetsades samman under en mörk och ond sommar. 27 år senare återförenas de för att uppfylla det löfte de gav varandra den där ödesdigra sommaren. Ondskan bor under deras hemstad och dessa 7 tycks vara utsedda av ödet att bryta en hemsk cykel av ond bråd död. De slogs mot Det en gång förut, men nu är Det tillbaka och nu måste de få slut på ondskan för gott. 

The Woman in Black - Susan Hill

När den unge advokaten Arthur Kipps  reser till Eel Marsh House för att reda ut en avliden klients affärer förväntar han sig rutinmässiga formaliteter. Istället dras han in i en mardröm. Den gungande stolen i den övergivna barnkammaren, det kusliga ljudet av en hästvagn om natten, ett barns skrik i dimman och otäckast av allt - och för Kipps och så det mest tragiska - Kvinnan i svart. Detta är en klassisk spökhistoria med en atmosfär som får det att krypa i skinnet.

Evig natt - Michelle Paver

Spöken och isolerade platser, gärna ogästvänliga sådana får ju mitt hjärta att klappa lite extra. Det är alltså inte för intet som även nästa tips är en spökhistoria. En fattig och ganska hopplös man vid namn Jack följer med som radiotelegrafist på en forskningsexpedition till Gruhuken i Spetspergen på Svalbard. Expeditionen är otursförföljd och den arktiska sommaren är kort. Snart befinner sig Jack ensam kvar. Eller?

The Terror - Dan Simmons

Sommaren 1845 lämnar de två skeppen Erebus och Terror Storbrittaninen för att söka efter nordvästpassagen, men expeditionen blir försenad, drabbas av olyckor och fryser till slut fast i den arktiska isen. Vintern blir hårdare än de någonsin kunnat föreställa sig men det är något mer än kölden och svälten som tar död på besättningsmännen. Någonting rör sig där ute runt skeppen...

The Complete Tales and Poems - Edgar Allan Poe

Egentligen skulle detta kunna vara vilken historia som helst av Poe men "The Complete..." täcker ju det mesta. Hans berättelser om det mystiska och det makabra är ett måste i varje lista över rysligheter. Inläggets titel är för övrigt den inledande strofen i hans klassiska poem The Raven (Korpen), om nu någon mot förmodan missat det.

Something wicked this way comes - Ray Bradbury

Klockan tre på natten - den tid då själen sägs vara längst ifrån kroppen - en vecka föra Halloween kommer tåget inrullande. Tåget för med sig karnevalen, en karneval som inte är som någon annan och innan de vet ordet av är vännerna Ned och Jim indragna i en olycksbådande kamp mellan gott och ont.

Legend - Richard Matheson

Robert Neville är den siste människan på jorden - men han är inte ensam. En farsot har dragit fram och förvandlat resten av mänskligheten till fruktansvärda, nattlevande varelser som törstar efter Roberts blod. Hopplösheten i hans liv är total men han förmår inte göra slut på det. Han lever sitt liv på det enda sätt han kan: på dagarna åker han runt i sin ödelagda hemstad och letar efter vilande fiender för att göra slut på dem med en påle i hjärtat och på natten barrikaderar han sig. Så dag händer något som stör hans monotoni, men är det en välsignelse eller en förbannelse?

Varsel - Stephen King

När Jack Torrance får i uppdrag att ta hand om det isolerade Overlook Hotel över vintern ser han det som en möjlighet att komma på fötter igen, efter att ha misslyckats som författare och fått sparken från sitt lärarjobb. Hans fru Wendy ser vintermånaderna uppe i bergen som en chans att läka relationen med Jack och förhindra att familjen splittras. Danny, deras femårige son, ser något helt annat...

Vid Vansinnets berg - H.P. Lovecraft

Under en expedition till Antarktis  upptäcker professor Dyer och hans kollegor urgamla spår av fasansfulla livsformer som tidigare är helt okända. Varelsernas urgamla ålder tillsammans med deras högt utvecklade egenskaper ställer till huvudbry på forskarna. Genom en serie mörka upptäckter, våldsamma episoder, missförstånd och skräckfyllda händelser får Dyer kunskap om jordens dolda historia och arv.

Samlade svenska kulter - Anders Fager

Här får vi ta del av ett antal skräcknoveller som alla är delar i ett större pussel. Tillsammans väver de en berättelse från en skrämmande och bisarr värld som är obehagligt lik vår egen. Det handlar om sådant som döljer sig strax under vardagens grå och trygga yta: uråldriga varelser som alltid har levat mitt ibland oss men samtidigt i det fördolda och mäktiga förhistoriska sällskap med mer makt än vad som är hälsosamt. Det är övernaturligheter som nästan går att ta på.

Drood - Dan Simmons

Den 9 juni 1865 är Charles Dickens inblandad i en tågolycka där tio personer omkommer och ett fyrtiotal skadas. Olyckan kommer att plåga honom resten av hans liv och på dagen fem år senare avlider han, 58 år gammal och mitt uppe i arbetet med The Mystery of Edwin Drood. Med författarkollegan Wilkie Collins som ledsagare får vi följa med allt djupare i en oemotståndlig värld av underjordiska tunnlar, opiumhålor, mesmerism och ond, bråd död. Vad hände egentligen med Dickens under tågolyckan? Vem - eller vad - är den mystiske Drood som Dickens hävdar dök upp på olycksplatsen och varför är Dickens så besatt av honom?

Hanteringen av odöda - John Ajvide Lindqvist

Stockholm en kväll i augusti, det är onaturligt varmt och överallt klagar människor på huvudvärk. Det känns som om ett elektriskt fällt lagt sig över stan. Inga lampor kan släckas, inga maskiner stängas av, paniken hänger i luften. Så plötsligt är allt över. Ingenting har hänt... Eller?

Rapporter från sjukhusen säger att de döda vaknar.

Frankentein eller den moderne Prometheus - Mary Shelley
Alla har vi stött på varianter av historien om den galne vetenskapsmannen och hans ohyggliga varelse, en varelse konstruerad av mänskliga likdelar och som väcks till liv med hjälp av elektricitet. Uttrycket "Frankensteins monster" är ett vedertaget begrepp men alla har nog inte stiftat bekantskap med källan till dessa spektakulära idéer: Mary Shelleys roman från 1818, en roman om den skrämmande människan och hur hon agerar när hon ställs öga mot öga med något främmande. Däri ligger skräcken i denna bok - den mänskliga ondskan, våra hjärnspöken och vår envetna vilja att försöka bemästra naturen.

Imorgon plockar jag fram 13 filmer för att sätta den där obehagliga känslan inför Halloween.

Fear not the dark - en ode till skräckgenren

Mina föräldrar har alltid läst mycket för mig och min bror. När jag tänker tillbaka på vilka böcker, historier och filmer jag fastnat för slås jag av det faktum att jag alltid har gillat det skrämmande. Må det så vara Sagan om Pomperipossa med den långa näsan, Mio min Mio eller 'Salem's lot, de är alla kära barndomsminnen. Vad kan då passa bättre ihop med skräckläsningen och halloween än en liten hyllning till denna käraste av genrer?

 

Jag kan inte ha varit särskilt gammal när jag lurade till mig lite TV-tid framför miniserien baserad på

Stephen Kings 'Salems lot och med skräckblandad förtjusning fastnade i det (läskiga) vampyrträsket. Det var inte utan att jag längtade lite (aningen skräckslaget) på att få se en svävande figur med gula ögon utanför fönstret.

Vid tiden före detta läste jag mest Enid Blyton och C.S Lewis men jag utvecklade en allt större förkärlek med historier med smått ockulta undertoner. Som långlivad medlem i Läslusen beställde jag hem böcker med blandade spökhistorier. Utbudet av skrämmande böcker var inte särskilt stort men jag samlade på mig böcker som Världens bästa spökhistorier och Den flygande holländaren, dessutom hade jag och mina klasskompisar som nöje att berätta (och agera) spökhistorier för varandra. Det var legenden om spöket i klocktornet, någon som bodde på en gammal hemsökt gård och i den fallfärdiga stugan i skogen fanns både spöken och en galen gammal man. I sexan samlades hela klassen för en filmkväll. Efter att ha sett Jurtjyrkogården var vi som galna - jag har barndomskamrater som fortfarande är rädda för grå katter - men ack så roligt vi hade!

En het och torr sommar i mina tidiga tonår var jag ensam hemma. Det var mörkt, åskan mullrade avlägset från flera håll. På TV visades den tecknade versionen av Sagan om Ringen. Det är ingen skräckfilm per se men ringvålnadernas röda ögon träffade precis lika perfekt som Salem-vampyrernas gula och ackompanjerade av åskan dundrade de fram genom skogarna i Fylke. Det var mys på hög nivå! Jag hade också förälskat mig i Anne Rice vampyrer och äntligen kom En vampyrs bekännelse på bio. Dubbelmys!

I samma veva visades filmatiseringen av Stephen Kings Det på TV. Den med Tim Cyrry som Pennywise. Jag har drömt mardrömmar hela mitt liv, men de har aldrig handlat om övernaturligheter och aldrig varit triggade av något jag sett på TV (eller läst i en bok). Det gav mig inte heller mardrömmar men jag hyser än idag en stor respekt för avlopp! Och med respekt menar jag egentligen inget annat än rädsla. Jag kan inte duscha utan att ha full koll på avloppsbrunnen för man kan aldrig så noga veta vad som döljer sig där. För min tonårs-sköra mentala hälsas skull övergick jag mer och mer från skräck till fantasy. Steget är egentligen inte så långt och jag hade ju faktiskt övat med bl.a. böckerna om Narnia. Mitt kärleksförhållande med det skrämmande var tvunget att få ett slut. Det är trots allt bättre mindre ångestfyllt att hålla sig borta från sådant som enbart finns för att skrämma en så pass att man måste sova med lyset på... i föräldrarnas rum... tillsammans med eventuella gosedjur.

Och sedan kom The Ring. Jag har aldrig haft någon dragning till slasher-filmer, jag tycker inte att ju blodigare desto bättre (inte ens i zombie-filmer, som jag älskar) men en riktigt bra spökhistoria, en skrämmande förbannelse eller andra onämnbara fasor, det är min svaghet. Jag tänkte att jag är vuxen nu, jag fixar det här! Och visst gick det bra. Det var precis så där kittlande som det ska vara. Sedan sov jag med lampan tänd i en vecka... Jag var till och med tvungen att låsa in DVD:n i vindsförrådet för jag vågade inte ha filmen i min lägenhet.

Så varför fortsätter jag att utsätta mig för detta? Varför ser jag Silent Hill om och om igen, varför letar

jag med ljus och lykta efter spökhistorier i film- och bokform, varför i hela friden tittade jag på Sinister i vintras? Varför gör jag mig nu redo för premiären av Annabelle (prequel till the Conjuring) och en ny säsong av The Walking Dead? Därför att skräckgenren gör någon ingen annan genre kan!

Skräck inte bara skrämmer oss, det engagerar våra instinkter och hindrar oss från att överanalysera våra vardagliga känslor genom att låta rädslan ta över. Rädsla, visst det är en känsla men det är ändå något annat! Stephen King har sagt "Vi hittar på våra egna fasor för att hjälpa oss med de verkliga". I skräck är ingens liv perfekt, snarare tvärt om, så det finns inget att vara avundsjuk på. Jag har fortfarande inte läst om en kärlekshistoria inom skräckgenren som jag skulle vilja vara en del av. Rikedom räddar ingen, snarare tvärt om faktiskt, det blir oftast värre och den där utlandsresan du gick miste om... alla på stranden blev i alla fall uppätna av en gigantisk haj! Denna gång förstår jag något om skräckgenren som jag inte förstått förut - skräck är den ultimata verklighetsflykten, för när du absorberas av en skräckhistoria säger din hjärna instinktivt åt din kropp att fokusera, annars kan vi dö. Det är därför svårare att låta tankarna vandra till det vardagliga "glöm inte att oroa dig för detta, och detta och detta" vilket annars är så typiskt för den mänskliga hjärnan.

Du behöver så klart inte ha något speciellt att fly ifrån för att njuta av skräck,  den är också ett enormt bra botemedel mot den gamla hederliga åkomman tristess. Jag läser/tittar på skräck av den enkla anledningen att jag gillar läskiga saker, trots att jag just nu inte har något som helst att fly ifrån. Jag gillar att bli skrämd. Allt annat är bara grädde på moset.

Men hallå! Jag kan ju inte läsa något läskigt, jag kommer att får mardrömmar! Ja, så är det nog. Baksidan med att lura hjärnan att den är i fara är att den är designad att komma ihåg skrämmande upplevelser i detalj. För säkerhets skull. Den kan till och med trigga posttraumatisk stress eller fobier. Så är det. Säg inte att jag inte varnade dig.

Dröm sött!

Skräckläs 2014

Oktober/november är verkligen den bästa tiden för skräck (kanske med undantag för arktiska spökhistorier som gör sig bäst under en snöstorm i januari/februari) och på Nellons bokblogg pågår ett tema om just skräckläsning. Jag känner mig så pepp! Jag har bara ett litet problem... i alla att-läsa-högar här hemma finns inte mycket läskigt. Det finns förvisso dystopier och det är ju läskigt på sitt sätt... men nu vill jag ha gastkramande skräck. Gastkramande är viktigt!

Alla förslag på gastkramande litteratur mottages med varm hand! Förslag på gastkramande filmer går också bra. Jag gillar skräckfilmsmys!

P.S. Glittrande/glimmande vampyrer är inte läskiga!

Book A Day - 3

En bok med blått omslag (One with a blue cover):

Jag inser att jag har bokhyllan full av böcker i blått men jag vet inte om det beror på att många böcker faktiskt har blått omslag eller om jag, som har en viss svaghet för blåtoner, har en tendens att fastna för just de utgåvorna.

En bok som inte bara har ett blått omslag utan en även mycket bra spökhistoria mellan pärmarna är mitt exemplar av Michelle Pavers Evig Natt. Om ett par månader, när kvällarna är mörka, vindarna isande kalla och marken (förhoppningsvis) täckt av snö kommer denna arktiska spökhistoria till sin fulla rätt.

En ocean kan vara en hink eller ett badkar också, eller kanske bara en tår. Så otäck och så fin.

Oceanen vid vägens slut - Neil Gaiman

En man återvänder till sin barndoms trakter på den engelska landsbygden. Till en början har hans biltur inget mål men snart står det klart vart hans undermedvetna har fört honom: Till en bondgård med en liten ankdamm straxt bakom. För längesedan bodde familjen Hempstock här: 11-åriga Lettie, hennes mamma och mormor. Mannen slår sig ner på den gröna bänken bredvid dammen och kastas därmed tillbaka till sitt sjunde levnadsår, till våren då ondskan kom in i hans barndom och hans världar - både barnets fantastiska och den verkliga - förändrades för alltid.

Jag läste Oceanen vid vägens slut på en eftermiddag, vilket inte var så svårt eftersom den är ganska kort och så himla bra. I större delen av världen har boken givits ut som vuxenbok. I Sverige har Bonnier Carlsen valt att ge ut den som ungdomsbok, vilket är lite tråkigt då många så oförtrutet avfärdar allt vad YA-böcker heter. Jag förstår ändå att det kan vara svårt att klassificera en bok av Neil Gaiman då han besitter förmågan att skriva för alla åldrar samtidigt, och Oceanen vid vägen slut är trots allt en saga. En fasansfull, vemodig, vacker och välskriven saga, med välgjorda karaktärer som håller sig precis lagom distanserade för att förbli mystiska. Magi och skräck är som alltid en toppenkombination, särskilt när man blandar in en helt vanlig liten familj på landsbygden. Kontrasterna är slående. Gaiman förblir en ohotad mästare.

REDRUM

Doctor Sleep - Stephen King

För mig är Stephen Kings The Shining en av vår tids största skräckupplevelser. Jag läste den som tonåring och den befäste min spirande kärlek till spökhistorier. Boken - till skillnad från Stanley Kubricks filmversion - kretsar kring familjen Torrance och deras olycksdrabbade vardag. Pappa Jack Torrance är fullblodsalkoholist och sonen Danny är rädd för det mesta, särskilt sin far. Det finns en scen i boken där Jack, i personlighetsförändrat tillstånd bryter av sonens arm. Mardrömmen börjar där, med det lätta klickande ljudet som när en gren bryts av, och det sätter tonen för historien som följer.

I Doctor Sleep (Doktor Sömn på svenska) är Danny en medelålders man och även han har spenderat stora delar av sitt liv på fyllan. När historien tar sin början befinner han sig på botten, full av ångest och självömkan efter gårdagens brakfylla. Han stjäl pengar från den kvinna han spenderat natten hos, trots att han fått veta att hon är ensamstående förälder och möter hennes blöjklädda son på vägen ut. ur samvetskvalen för det kommer beslutet att resa sig, att bli nykter och en bättre människa. Han slår sig ner i en liten stad i New Hampshire och får så småningom jobb på ett hospice där han med hjälp av sina speciella förmågor - sitt skimmer - hjälper de döende att ta steget över till andra sidan. Han får också telepatisk kontakt med en flicka vid namn Abra, vilken besitter samma krafter som han själv bara så oändligt mycket starkare.

Liksom The Shining är Doctor Sleep en roman om sjukdomen alkoholim och allt som den medför. De onda, övernaturliga krafterna i den här boken, Den Sanna knuten - ett vamyrliknande folk som livnär sig på begåvade barns själar - är mer ett utanpåverk. Danny dras in i kampen mot Den Sanna Knuten när de ger sig efter den osinliga näringskällan som är Abra. Vi får följa dem i en hård kamp mot gott och ont och att samtidigt följa Dannys turer hos Anonyma Alkoholister, hans konstanta spritsug och hans rädsla för återfall gör det hela mer gastkramande. För det är skrämmande när hjältarna är minst lika monstruösa som sina spöklika motståndare. 

Missbrukande fäder och deras våld mot barn och mödrar är det underliggande tema i flera av Kings böcker - fasan som föder alla andra fasor - men Doctor Sleep erbjuder också hopp. Hopp om att slita sig loss från sina nedärvda laster, hopp om att överleva de mest ohyggliga tragedier, hopp i form av vänskap, kärlek och förlåtelse. Lika fullt som Doctor Sleep är Kings uppgörelse med sin egen alkoholism är också en bra vampyrhistoria. Jag gillar mina vampyrer på Kings vis. Onda, kallsinniga och inte alltid särskillt vackra.

Dessa böcker borde finnas i din strandväska

Det är alldeles för längesen vi sågs! Jag hade verkligen intentionen att delta i veckans Top ten tuesday men tisdagen kom och gick utan att jag var allt annat än dödstrött. Precis som jag varit i två månader nu. Tänk urvriden trasa! Det rörde sig om 10 böcker som borde finnas i din strandväska alternativt 10 böcker som borde finnas i min och eftersom jag sätter allt hopp om förnyad ork att läsa till sommaren och semestern så tyckte jag att det passade bra. Jag saknar läsningen! För den händelse att det finns fler som sitter i samma sits så ville jag dela med mig av de böcker jag tycker passar sommaren.

Min sommarläsning skiljer sig något från det jag läser resten av året. Inte mycket men ett par fina Agatha Christie och Maria Lang måste jag avnjuta varje år. Det är perfekt med lättsamma pusseldeckare till den lättja som bör infinna sig under minst ett par dagar varje sommar. De är lite lagom lättlästa, lagom lätta att lyfta, finurliga och innehåller brott och brottsbekämpning helt utan frosseri i obehagliga detaljer och gore. Perfekt för hängmattan med andra ord. Sedan finns det, precis som the Terror och Evig natt är perfekt skräcklitteratur för en stormig vinterkväll, skräck och fantasy som gör sig bäst en varm sommarkväll. Någon av nedan böcker bör du, om du inte redan läst dem, absolut ha i din strandväska i sommar!

Ett karibiskt mysterium - Agatha Christie

Sverige är, även på sommaren, ganska långt ifrån det karibiska klimatet men icke desto mindre har vi våra varma och soliga dagar. Då är det få saker som passar bättre än en mysig liten mordhistoria. Jag menar verkligen mysig! Miss Marple är på semester i Karibien när det inträffar ett mord men ond bråd död förtar inte solskenet, de somriga dofterna eller de bredbrättade solhattarnas charm. Mordet kryddar den lättjefulla vardagen på ön med precis lagom mycket spänning. Boken njuts bäst tillsammans med en varm bris och doften av hav.

The Windup girl - Paolo Bacigalupi

För den som föredrar en aktiv storstadssemester framför det tillbaka lutade livet på landet kan ett besök till 2200-talets Bangkok kanske vara drömresan. Packa i så fall för solgassande biopunk, där fossilt bränsle inte längre är tillgängligt och mattillgången är minst sagt kontrollerad. Luftskepp, bioteknologi och humanoida, genmodifierade androider är en del av vardagen. Historien avnjuts bäst på stranden, gärna under en riktigt het dag för att bäst ackompanjera berättelsen om en värld mitt i den globala uppvärmningens katastrofer. Bered dig på att känna dig solbränd och sandig.

The Passage - Justin Cronin

När vi nu är inne på apokalyps/postapokalyps kan vi resa till USA där ett militärt forskningsprojekt inte riktigt går som planerat. Detta är en i dubbel bemärkelse uppslukande berättelse om giriga människors likgiltighet inför sin omvärld, men också om vänskap, kärlek och den mänskliga driften att överleva. Ingen borde låta sig avskräckas av bokens digra sidantal, den är en typisk bladvändare med poetiskt men absolut inte svårt språk. Passar lika bra i skuggan under äppelträdet som på stranden och i soffan en eventuellt regnig dag.

Neverwhere - Neil Gaiman

I Underlondon kan man också vistas en regnig dag. Underlondon är precis som namnet antyder ett London under London, en stad under staden, i dess tunnelbanesystem och djupare. Detta är en av mina absoluta favoritböcker, alla kategorier! Har du inte läst den så gör det, gärna en dag då himlen är förmörkad av åskmoln. Det passar bra ihop med mörkret under jord och bidrar till en fin stämning. Finns ingen åska att tillgå går ett helt vanligt dagregn alldeles utmärkt.

Världskrig Z, en muntlig historik över zombiekriget - Max Brooks

Ingen sommar är komplett utan minst en zombieinvasion. En namnlös författare gjorde det till sin livsuppgift att samla in de överlevandes historia om vad som verkligen inträffade. Smugglare, militärer och vanliga civila berättar hur det var att stå öga mot öga mot den tidens odöda helvete. Boken intas utan tvekan under sträckläsning. Se bara till att befinna dig på en plats där du har ryggen fri! 

Människohamn - John Ajvide Lindqvist

För många är sommaren detsamma som skärgård, så vi reser dit en sväng. Långt ut i Norrtäljes skärgård utspelar sig en berättelse om kärlek, hat och magi. Det handlar om vardagen på öarna och om dolda krafter som sägs ha skapat den skärgård vi känner idag. Jag känner mig aningen partisk (hej sommarstugan!) men boken avnjuts förmodligen bäst i skärgården.

Kollektivt självmord - Arto Paasilinna

Det låter inte som någon munter historia men det är precis vad det är. Även om karaktärerna i boken inte känner att de har något att leva för och därför ger sig iväg för att tillsammans ta livet av sig bjuder resan på en hel del dråpligheter och många skratt. Passar lika bra i hängmattan som i soffan den där regniga dagen. Hur vida självmordsresan blir lyckad... ja, om de tvistar de lärde.

Den förskräckliga apan och andra berättelser - Stephen King

Ett par skräcknoveller sitter alltid fint så här när nätterna är en enda lång dunkel skymning. Flotten är det sommarlovsäventyr du är glad att du inte upplevt och besatta leksaker, som i Den förskräckliga apan, är alltid obehagligt. Innehåller också Dimman med ett betydligt bättre slut än det man av någon outgrundlig anledning knåpade ihop till filmatiseringen.

Det är ugglor i mossen - Maria Lang

Midsommar, flödande solsken och... mord. Få saker går upp mot en svensk sommar! Naturen skiftar i all världens nyanser av grönt, fåglarna kvittar och luften luktar svagt av gödsel och söta blommor. Lägg dig i hängmattan och avnjut en knepig gåta med en illslug gärningsman som utspelar sig i de västmanländska skogarna. Jag hoppas innerligt att du är förskonad från mygg där du ligger för på mossen, dit vi ska bege oss, är det gott om dem.

Unseen academicals - Terry Pratchett

Sist men absolut inte minst vill jag slå (ännu) ett slag för Terry Pratchett, denna fantastiska historieberättare som jag älskar, ingen sommar är komplett utan en bok av honom. Fantasy och samhällssatir i en sylvass kombination. Unseen academicals ger en mycket träffande bild av dumheten i rasism och främlingsfientlighet (Jingo är en annan på samma tema), samtidigt garanterar den läsaren ett gott skratt. Dessutom handlar den väldigt ingående om fotboll och fotboll är ju i allra högsta grad på tapeten. Kanske avnjuts boken lämpligen mellan matcherna i fotbolls-VM?

Tematrio - England

Så nu har jag spenderat halva kvällen med att frossa i Sherlock, vad kan då passa bättre än att följa upp med veckans tematrio från Lyran? Tanken är att berätta om tre romaner/författare från England. Jag gillar England. Jag gillar Storbritannien.
Jag älskar brittisk humor! 

1. Jag kan inte tipsa om något engelskt utan att tipsa om Sir Terry Pratchett. Jag nämnde kanske att jag älskar brittisk humor? Pratchett skriver med en stor (och då menar jag stor!) portion humor. Ofta gör han sig lustig över fantasygenren men lika ofta känner läsaren igen vår egen värld i hans böcker.

2. En ruggig favorit (britter och arktisk kyla) är Evig natt av Michelle Paver. Delar utav det engelska forskar-team som blir strandade i en öde bukt på Svalbard får utstå den ena mardrömmen efter den andra. Läses med fördel en vindpinad och frusen vinterkväll som denna.

3. Vi kan väl ta en till på samma tema? Engelsmän på forskningsexpedition i arktisk kyla. I the Terror av får vi följa Franklinexpeditionens ödesdigra resa. Att de försvann medan de letade efter den då näst intill mytologiska Nordvästpassagen är allmänt känt, men vad hände dem egentligen? Detta är Dan Simmons hårresande version.

P.S. Jag fick bita mig i tungan för att inte tipsa om Neil Gaiman (igen). Det har jag redan gjort så många gånger denna månad.

Mörkrädd av Andreas Roman

Jag och ljudböcker har aldrig riktigt gått ihop. Jag har så svårt att fokusera på boken om uppläsningen inte är helt perfekt (enligt mig och mina besvärliga kriterier) och därför är jag så glad att Morgan Alling läste Andreas Romans Mörkrädd, när jag nu bestämde mig för att provlyssna i bilen på väg till och från jobbet. Alling passar den romanen perfekt. Rätt tonläge, rätt rytm i språket så att det varken blir monotont eller tråkigt.

David lider av en panisk rädsla för mörker och har gjort så länge han kan minnas. I ett desperat försök att bota sin rädsla hyr han en enslig stuga i de norrländska skogarna. Där ska han bo med endast sin katt - katten Trassel är för övrigt det sötaste man kan tänka sig, fler litterära katter till boknördarna! - och sina demoner som sällskap. Demoner som tar fysiska proportioner.Eller?

Finns det något ute i de mörka skogarna eller är David galen?

Som läsare lyssnare är det svårt att inte känna starkt för David. Tillbakablickarna från hans barndom, inblicken i hans traumatiserade inre och hans gränslösa kärlek till Trassel gör att jag hejar på honom, men vad har han för chans långt inne i de djupa skogarna med hotfull ondska runt husknuten? Roman spelar skickligt på våra djupt rotade rädslor och jag mår stundvis illa där jag sitter bakom ratten. Historien kommer nästan lite för nära, läsare riskerar att själva bli mörkrädda när de tar sig an boken. Jag är lite ambivalent till slutet men allt som allt är jag en lycklig skräckfantast.

Fragile things: Short fictions & wonders av Neil Gaiman

There are so many fragile things, after all. People break so easily, and so do dreams and hearts.

När jag övade på att läsa noveller valde jag Neil Gaimans Fragile things: Short fiction & wonders, och det var ett av de bästa val jag kunde göra. Novellsamlingar har en tendens att bli en serie kortare historier, alla i samma tempo och alla ungefär lika långa. Det gör mig lätt uttråkad. Gaiman blandar korta och långa historier med poesi och historier inuti historierna, allt i ett varierande tempo. Sådant håller igång intresset och viljan att utforska samlingen vidare.

Att utforska Fragile things är ett måste. Samlingen är fylld av av vackra men vrickade historier, alla läsvärda, vissa bättre än andra men ingen lämnar mig oberörd. Stämningsfull poesi blandas med makabra drömmar, magi och det annorlunda är ständigt närvarande.

Jag har ofta svårt att sträckläsa novellsamlingar, kanske är de inte till för att sträckläsas heller, men just Fragile things kan jag inte lägga ifrån mig. Jag fascineras över det makabra, fängslas av det magiska och lockas ständigt att läsa om det obehagligt annorlunda. Sådan är jag oavsett vilken författare jag läser, men Neil Gaiman lyckas oftare än andra med att trycka på precis de rätta knapparna.

The Twelve av Justin Cronin

The Twelve är vad som händer efter The Passage. Jag tänker inte uppehålla mig vid vad det innebär exakt. Överlevare från första boken blandas snyggt med nya karaktärer och många lösa trådar knyts samman. Ett ödesmättat sökande övergår till målinriktad action. Snaran dras åt.

Jag gillar att både gamla och nya karaktärer vävs in i historien på ett så självklart vis, och att Cronin får mig att känna så starkt för dem allihop. Även för de, låt oss säga mindre trevliga.

Precis som med The Passage gillar jag också att The Twelve är så perfekt lång. Den innehåller inte en hel massa överflödig information som gör den långtråkig, men den känns samtidigt inte överilad. Den känns genomarbetad och varje sida känns väl värd sin läsning. Jag var orolig till en början. Det jag föll för i The Passage var den olycksbådande mystiken och en sådan stämning är svår att behålla under en längre tid. Aldrig kunde nästa bok var lika bra?! Men Cronin gör det snyggt, vrider om det ödesmättade till fartfylld action och sedan tillbaka. Utan att det känns konstlat. 

Lillebror som aldrig läser sträckläste även denna och det gjorde jag också. Jag föredrar nog mystiken i den första boken men The Twelve är en värdig och bra uppföljare. Läs den! Själv väntar jag med spänning på nästa bok.

The Passage av Justin Cronin

Before she became the Girl from Nowhere - the One Who Walked In, the First and Last and Only, who lived a thousand years - she was just a litte girl from Iowa, named Amy. Amy Harper Bellafonte.

The Passage (på svenska, Flickan från Ingenstans) har blivit hypad i klass med DaVinci-koden men till skillnad från Dan Brown så lever Justin Cronin upp till alla förväntningar. Jag läste bokens första mening och var fullständigt fast. Jag blev totalt uppslukad. Av stämningen - hotfull och ödesmättad -, av känslorna, temposkiftningarna och det som döljs under ytan. Totalt uppslukad!

Det är egentligen helt omöjligt att skriva om handlingen utan att avslöja för mycket. Det är en bok om apokalypsen, om smitta, rädsla och att kämpa för överlevnad. Det är berättelsen om vad som hände och början på vad som hände efter det. Apokalyps och postapokalyps. Det bästa av två världar.

Allt börjar med ett hemligt forskningsprojekt som går snett. En smitta släpps lös och mänskligheten står vid ruinens brant. Apokalypsen är ett faktum, USA förvandlas till ett vampyrinfekterat inferno och resten av världen följer straxt efter.

Mitt i detta kaos lär vi känna Amy, den sista försökspersonen och kronan på forskningsprojektets smittsamma verk. Hon finns där i berättelsens utkant och gäckar oss med sin betydelse. Är hon ond eller god? Vad kommer hon att spela för roll?

Så i en handvändning förändras historien. Vi går från apokalyps till postapokalyps och får lära känna ett litet befäst samhälle som överlevt genom att lysa upp den mörka natten med strålkastare. De lever ett välordnat liv i skydd av ljuset men säg den glädje som varar för evigt.

Plötsligt förändras världen igen och vi får följa med postapokalypsens protagonister på en hisnande resa för att rädda världen, där trådar knyts ihop och mysterier får sin förklaring.

Jag har läst om många som tycker att The Passage är för lång och att den skulle tjäna på att kortas ner, men jag håller inte med. Visst är postapokalypsen bakom barrikaderna en ganska långsam historia. Den vardagliga tristessen har dock sin del i historien och det blir fler tempoväxlingar. Tempoväxlingar gör en historia mer levande. Om längden på boken ändå känns avskräckande så kan jag berätta om en lillebror som läser max en bok om året. Han började läsa The Passage och slutade inte förrän han sträckläst både den och uppföljaren, varpå han utbrast "men åååh, det är ett helt år till nästa bok kommer ut!". 

The Passage är bra! 

Punkt slut.

Tematrio - Halloween

I onsdags var det Halloween och veckans Tematrio är passande nog på samma tema. Tre skrämmande romaner eller noveller. 

Nu har Lyran redan tagit upp två av de böcker jag tycker passar utmärkt som Halloweenläsning - Frankestein eller den moderne Prometheus och Dracula - två klassiker som står sig än idag. Jag tänkte ta upp tre skrämmande romaner med lite färre år på nacken.

Den förskräckliga apan av Stephen King är titelhistorien i novellsamlingen med samma namn. Det är också den novell som skrämde mig mest i en samling av många bra och skrämmande noveller. Apan är en uppdragbar leksak som varit trasig sedan länge och ändå händer det ibland att cymbalerna i apans händer slår... Det är något med besatta leksaker som skrämmer mig från vettet. Lite som onda barn. Kontrasterna mellan det onda och det oskyldiga blir skrämmande stor.

Evig natt av Michelle Paver är en arktisk spökhistoria som kanske passar sig bäst när snöstormen viner. Ändå är den ack så skrämmande även en regnig höstkväll. Faktiskt varje gång mörkret faller oavsett årstid. Kort sagt kan ingen fly från den kompakta arktiska natten och Jack - bokens huvudperson - finner att han inte är ensam i mörkret. Något vandrar där ute.

Människohamn av John Ajvide Lindqvist utspelar sig även den på en ö med det ödsliga havet som närmaste granne. Havet som döljer de mest oanade fasor. Havet för vilket allt är personligt och som tar vad det vill ha. I Roslagens skärgård hittar vi den uppdiktade ön Domarö och där utspelar sig en utomordentlig svensk spökhistoria. Skräckelementen i Människohamn är betydligt mer nedtonade än i Ajvide Lindqvists övriga romaner och det är vad jag gillar. Historien kommer närmare. Blir obehagligare. Mer suggestiv och otäck.

Cirkus Pilo - Will Elliot

Du har två dagar på dig att klara din audition. Det är bäst för dig att du klarar den. Du går med i cirkusen. Visst är det den bästa nyhet du någonsin fått? I helvete heller. 

GONKO

Företrädare för Doopy, Goshy, Winston och Rufshod. Clownavdelningen. Cirkus Pilo.

Det är ett av de första möten Jamie har med clownerna från Cirkus Pilo, cirkusen från helvetet. Jamie klarar sitt inträdesprov och hans nya kollegor hämtar honom till cirkusen i en liksäck. 

På ytan tycks Cirkus Pilo vara som vilken cirkus som helst men utöver clowner och akrobater är Cirkus Pilo även utrustat med materiemanipulatörer och ett skräckhus som inte har något gemensamt med spökhuset på Gröna Lund. Och besökarna, de betalar med sina själar.

Jamie befinner sig snart i ett limbo där det gäller att göra sin roll och följa order för att få en någorlunda dräglig tillvaro och slippa döden. Eller något ännu värre. Och så fort clownsminket är på förvandlad Jamie till clownen J.J, en av de grymmaste clowner som någonsin skådats i en värld redan full av grymhet och ondska. 

På Cirkus Pilo frodas våldet och glädjen i att göra andra illa. Det är människans grymmaste sidor som plockas fram och jag vet inte vad som är fel med mig men jag gillar det. Jag hade otroligt svårt att lägga boken ifrån mig. Om det är cirkusinvånarnas omåttliga ondska som fascinerar mig, hoppet om att ondskan ska besegras eller båda delarna som gör historien så fängslande, är svårt att säga. Berättelsen väcker dock en hel del frågor om världen vi lever i. Man kan säkerligen plocka fram en hel del allegorier men sådant är inte min grej. Just nu klurar jag mest på - vad är ondska? Och det gör mig halvt galen.

De döda talar inte

Odd bor i den lilla ökenstaden Pico Mundo, Kalifornien. Han är snabbmatskock, pojkvän och skötsam hyresgäst. En ganska alldaglig kille. Om det inte vore för det faktum att han ser döda människor. Döda människor som visar honom hur de dött och vem som dödat dem och han ser det som sin uppgift här i livet, att hjälpa dem får ro.

Han ser också en typ av demonisk skuggvarelse han kallar för bodash som dras död och lidande. När hans egen stad invaderas av stora mängder av dessa varelser, fler än han någonsin sett, misstänker han att något fasansfullt är i görningen. Staden kommer att drabbas av något stort och tragiskt och nu är det Odds uppgift att ta reda på vad, för att kunna stoppa det. 

En gång för längesedan fick jag ett par av Dean R Koontz böcker från en sedan länge bortglömd bokklubb. Den första bok jag plockade upp var så full av klyschor och manschauvinism att jag tog mig igenom knappt halva. Efter det var Koontz länge förstörd för mig. Så läste jag en kortare roman vid namn Isfällan. Lite arktisk kyla, isolering och utsatthet, så var mr Koontz delvis förlåten.

Odd Thomas har stått i bokhyllan länge. Jag köpte den då jag fastnade för tvetydigheten i titeln. Nu tänkte  jag ge författaren ännu en chans till försoning. Jag blev inte speciellt besviken.

Det hela är väldigt Ghost whisperer men det gillar jag. De mörka skuggorna Odd kallar för bodasher kittlar rysarnerven och historien har ett par oväntade vändningar samt flera komiska inslag. Koontz fångar upp läsaren med ett lättillgängligt språk utan att bli för övertydlig. Speciellt gillar jag känslan jag får av den heta ökenstaden. Ett ogästvänligt klimat. Doften av het sand.

Boken når inte upp till de nivåer av skräck jag hade önskat men det gör inte så mycket. Det är en sidvändare lika fullt. Den enda riktiga nackdelen är att slutet var på alla sätt förutsägbart. Under läsandets gång fann jag mig ofta sökandes efter alternativa lösningar men nej. Vid första mötet med förövaren/förövarna visste jag vem/vilka jag just stött på och det är alltid en besvikelse. Det är något jag vill lista ut sidan innan det bekräftas.

Med det sagt kan jag ändå tänka mig att även läsa de uppföljare som skrivits om Odd. Han är en kille man måste tycka om och till råga på allt har jag gått och skaffat mig ett riktigt tycke för Koontz språkbruk. Det hade jag inte alls väntat mig!

Första mening: Mitt namn är Odd Thomas, fast i denna tidsålder då berömmelse är det altare vid vilket de flesta människor dyrkar, vet jag inte säkert varför du skulle bry dig om vem jag är eller att jag existerar.