Tre på tre - Efter floden

Nummer två i min trio i Tre på Tre är PC Jersilds Efter floden.

Det har gått ungefär 40 år sedan kärnvapnen gjorde slut på civilisationen. Endast spillror av mänskligheten finns kvar.  Vi befinner oss någonstans i de yttre delarna Stockholms skärgård och vi får följa unge Edvin i hans kamp för överlevnad i en miljö där alla andra också kämpar för sin egen överlevnad, och alla sätter sig själv främst. Alla värderas efter de kunskaper de bär med sig sedan innan katastrofen men Edvin har inga sådana. Istället försörjer han sig på det enda sätt han kan, genom att stå till förfogande med sin kropp. Det är ont om kvinnor - varför nämns inte men under historiens gång kan vi ana anledningen och när vi kommer in i berättelsen försörjer Edvin sig som älskare åt en sjökapten, men denne tröttnar snart och Edvin blir strandsatt på en ej namngiven ö som förmodligen varit Gotland. Han är drygt 30 år gammal men framstår som mycket yngre i sitt sätt att tänka och agera. De han stöter på är många gånger mycket äldre och har minnen av den stora katastrofen, även om de högst motvilligt talar om den.

Som i de bästa av skräckhistorier är den okända ondskan den mest skrämmande. Jersild har valt att på ett effektfullt sätt blåsa upp förintelsens omfattning genom att helt enkelt inte berätta om den. Människolivet står lågt i rang och man tar i regel vad man behöver. Vidskepelse fyller de överlevandes sinnen och en religiös - med tiden apokalyptisk - gruppering skymtar förbi.

Detta är en kall skildring av mänsklighetens alla mörka sidor. I många andra dystopier visas människans olika överlevnadsstrategier - från religion till kompromisslöst våld - men det finns oftast någon form av framtidstro. Efter floden är en berättelse helt utan vinnare. Trots detta vill jag inte lägga ifrån mig boken. Jag ser möjligheter och möjligtvis vad som skulle kunna vara en sol bakom molnen. Hur det slutar tänker jag inte berätta, det får ni ta reda på själva, men anse er varnade - jag har sällan läst en bok med sådant obehag.