Inför det som komma skall

Jag hatar nyår. Verkligen hatar. Sammanfatta det gångna året. Göra bokslut. Stänga butiken. Gott slut... det är så deprimerande!

Så Kattas framtidsplaner gjorde mig lite glad. En liten gnista av hopp i vintermörkret.

Jag vill inget lova, nyårslöften är inte heller min grej, men vi kan säga att jag sätter upp mål. Mål för att få ett nytt, givande år.

En sak som jag ska lära mig tycka om (en ingrediens, dryck, maträtt eller krydda):

Jag vill äta mer vegetariskt men älskvärda mage gör det ganska svårt. Bönor. Kål. Lök. Framförallt lök är ett big no no. Mitt mål för 2014 är dock att hitta minst en vegetarisk rätt som både mage och smaklökar accepterar. Funkar den bra i matlåda är det ett extra plus.

Två resor jag skulle vilja göra.

1. Österrike.

2. Skåne.

Jag vann ett presentkort på jobbet. En hel massa euro att spendera på något av systerbolagets 7 spa-anläggningar i Österrike. Resan till Österrike är således ett faktum. Frågan är bara när. 

Till Skåne måste jag åka då min bästaste bästa vän flyttat dit. En långledig jul utan henne här har varit så omåttligt ensam och även om jag inte har någon större längtan efter Skåne generellt ser jag verkligen fram emot att besöka just henne.

Tre saker som jag vill göra/prova/uppleva/uppnå under 2014.

1. Träna regelbundet varje månad hela året. Detta förutsätter att jag hittar nya träningsformer än Curves. Gymmet för tjejer har fyllt sin funktion de sista 18 månaderna, jag har fått in träningen i vardagen och hittat glädjen i att träna, men nu ger det mig inget längre. Jag behöver nya utmaningar med mer konditionsträning och längre pass.

2. Äta mer mat utan tillsatser, mer ekologiskt och närodlat. Tidigare nämnda mage är i behov av bättre vård och hela kroppen lär må prima om jag drar ner på gifterna.

3. Toppa 1.3 på högskoleprovet. Det ultimata målet är 2.0 för det är vad som krävs för att komma in på en högst intressant utbildning. Jag har beställt övningsbok och ska plugga för det. Allt över mitt gamla resultat på 1.3 är dock godkänt.

Utöver det vill jag spara så mycket pengar jag bara kan. Skulle det vara så att jag väljer studier före jobb (och allvarligt... jag behöver nya utmaningar) så kommer ekonomin bli knaper. Varje litet korvöre kommer att spela roll!

Vanmakt av Thomas Erikson

Om ni minns så fick jag en bok via Booked i november. Det har sina fördelar att få böcker för man kan få tag på böcker man annars aldrig skulle läsa. Det kan också ha sina nackdelar - man kan få tag på böcker man annars aldrig skulle läst. Innan jag går in mer på vad jag menar med det:

Lille Andy Smythe försvinner spårlöst när han och hans barnflicka Liga är på promenad, men lika plötsligt som han försvinner dyker han upp igen i sin barnvagn på sin pappas jobb. Några dagar senare försvinner han igen och då försvinner även Liga. Sedan försvinner tonårsdottern Kelly. Mamman är vilse i alkoholdimmorna och blir allt mer panikslagen. Den ende som tycks kunna behålla lugnet är pappa William Smythe, diplomat vid brittiska ambassaden.

Granne med familjen bor beteendevetaren Alex King och genom honom tar de kontakt med poliserna Nina Mander och Gabriel Hellmark. Hellmark måster förhålla sig till säkerhetspolisen som vill bevaka men inte ta över fallet. Alex och Ninas förhållande är frostigt. Allt medan någon utarbetat en sadistisk plan för att bryta ner familjen Smythe.

Detta är tredje boken om Alex King men då de är fristående är det inget problem för en nybörjare som mig. Mitt problem är att det inte är särskilt spännande. Att något händer barnen är en förälders värsta mardröm och när de vid upprepade tillfällen försvinner borde även läsaren känna samma vanmakt som föräldrarna. Men nej. Den hispiga, smygalkoholistiska mamman var så redan innan barnen försvann (är inte alla rika hemmafruar så i denna typ av historia) och den kyliga, beräknande fadern reagerar inte särdeles starkt. Visserligen beskriver Alex King flera gånger för poliserna att hans tränade öga ser igenom pappans fasad, men det är ingenting jag som läsare känner.

Att Alex King är gravt arbetsskadad (vem är å andra sidan inte det) märks då vi istället för att lyssna på hans konversationer får ta del av alla beteendevetenskapliga haranger som far genom hans huvud. Till stor del intressant men när han sedan inte alls förstår sig på Nina faller hela konceptet och han känns inte längre trovärdig. Kanske för att det är så mycket hårda fakta i boken att verkliga känslor inte når fram till mig som läsare. Det är så jag känner, att jag läser en faktabok. Jag dras inte på något vis med i den känslomässiga bergochdalbana det borde vara att få sina barn kidnappade, återlämnade och sedan kidnappade igen. Ska jag tycka om en bok så måste jag dras med även känslomässigt.

Jag skulle dock kunna leva med allt detta och ändå tycka att boken är helt ok läsning - lite välling för en slutkörd hjärna så att säga - om det inte vore för det faktum att jag, i samma stund jag blir presenterad för hjärnan bakom planen vet att det är hen vi letar efter. Sådant är för mig helt oförlåtligt. Det får inte vara så uppenbart!

Dränk dina sorger i julmust

Men oj, vad hände?
Tiden bara flyger iväg. Den vill gärna göra det när en inte är hemma mer än för att skita ner lite disk. På tisdag är det julafton! Äntligen lite ledighet! Hoppas jag... Om inget akut händer på jobb. Mellan jul och nyår ska jag göra så lite som möjligt. Bara läsa, virka och spela dataspel!

Har en del recensioner att beta av. Läste ju Vanmakt i början av december (se nedanstående inlägg). Inte den typ av bok jag brukar läsa... Ni får veta vad jag tyckte om ett par dagar skulle jag tro.

Min allra bästa vän har flyttat till Skåne, eftersom hon är gift med en skåning som längtade hem och vid ett besök där visade sig Skåne och västkusten från sin allra charmigaste sida. Det regnade småspik och blåste stormvindar. Det var blankis på vägarna men ingen hade vinterdäck. Jag blev inte imponerad! Kan vara så att jag hyser viss agg mot allt skånskt för tillfället...

Nåväl, jag hoppas landa snart. Efter jul eller så. När jag fått dricka tillräckligt mycket julmust.

En kort paus i det trögflytande skrivandet

Jag har blivit Booked och därmed har jag lagt Thomas Eriksons Vanmakt till min läslista. Som här ser ut och med tanke på hur långt efter jag ligger med Nano så räknar jag med att läsa den i början av december. Jag har ändå tagit en paus i de få se nu var det fyra böcker jag läser för tillfället? Och som det känns nu blir det perfekt att bryta av med en bok som inte riktigt är jag men ändå känns väldigt bra.

Tematrio - Halloween

Det blir naturligtvis lite extra av allt i form av spökhistorier och annat läskigt så här i Halloween-tider. En och annan skräckfilm blir det också. Jag kan här presentera tre skrämmande bra texter.

Skuggan över Innsmouth av H.P Lovecraft. Innsmouth har dåligt rykte och människorna där sägs vara speciella, på ett obehagligt vis. Nu står husen igenbommade och en stank av rutten fisk blåser in från havet. Om nätterna hörs mystiska ljud. Gutturala läten och hasande steg...

Mörkrädd av Andreas Roman. David lider av en panisk rädsla för mörker och i ett desperat försök att bota den hyr han en enslig stuga i de norrländska skogarna. Där ska han bo med endast sin katt - katten Trassel är för övrigt det sötaste man kan tänka sig, fler litterära katter till boknördarna! - och sina demoner. Demoner som tar fysiska proportioner. Eller? Finns det något ute i de mörka skogarna eller är David galen?

The Woman in Black av Susan Hill. Advokaten Arthur Kipps till den engelska landsbygden för att gå på sin klients begravning och gå igenom alla hennes papper. Klientens hem är ett ödsligt hus, avskuren från omvärlden av högvattnet stora delar av dygnet. Under begravningen visar sig en svartklädd kvinna med sjukligt, nästan skelettartat utseende. När Arthur tagit sig ut till huset och högvattnet stiger visar sig kvinnan igen. Lokalbefolkningens skvaller och skrock visar sig vara en ruskig spökhistoria. En ruskig spökhistoria för ruskigt höstväder.

En kort reflektion om en kommande novembermånad

Eftersom jag anmält mig till årets NaNoWriMo gissar jag att jag kommer ha en skinande ren lägenhet under november. Aldrig städar jag så mycket som när jag borde göra annat, även om det där andra är riktigt kul, och i år har jag så svårt att bestämma mig för vad jag vill skriva. En anteckningsbok full med spridda skurar av karaktärer men ingen sammanhängande intrig. 

Hör ni? Den där skurhinken fyller sig själv medan jag skriver..! Jag är redo för att skura skriva!

Tillbaka till verkligheten

Jag har avnjutit en vecka på Mallorcas underbara östkust (o den vackra naturen, havet och den goda maten!) men har nu landat hemma i kära gamla Sverige igen. Medelhavet i all ära men Sverige är ändå vackrast av allt. En solig höstdag som denna söndag blir jag om och om igen förälskad i detta land! Färgerna. Luften. Dofterna.

I vilket fall.

Efter nogsamt övervägande fick två böcker följa med på resan. Terry Pratchetts The light fantastic (för Pratchetts humor är perfekt semesterläsning) och George R R Martins Kampen om järntronen (för att jag planerar en fantasyvinter och nu är det f-n dags). Stephen Kings Under kupolen fick stanna hemma trots att jag har mer än halva boken kvar, för den fick helt enkelt inte plats i resväskan. Jag gjorde dock en miss i beräkningen... Mormor hade naturligtvis med sig mängder av korsord och det fanns både spel och bra tv (Snooker) att tillgå så läsandet blev inte så omfattande som jag tänkt, därför har jag ungefär halva Kampen om järntronen kvar att läsa nu när jag kommit hem. 

Hur gör man när man har två tegelstenar halvlästa och man är lika pepp på båda???

Jag vet att jag kommer läsa Under kupolen eftersom jag tänkt titta på serien (del ett är inspelad och redo att avnjutas) men jag har verkligen (och inte helt oväntat) kärat ner mig i Game of thrones. Till råga på allt måste jag jobba i morgon, för det är ju vanlig måndag. Jag har inte tid att jobba! Jag behöver läsa, skriva och kratta löv! Kära bekymmer förstås, men ändå med betoning på bekymmer.