När en fyller år och har gäster väntandes utanför dörren p.g.a. att en är sen från jobbet och borde varit hemma för längesen, då är det sista en vill att bil(helvetet) vägrar starta. Därför var det självklart precis vad som hände mig i veckan. Jag fyllde år (grattis till mig!) och bilen var död (fan ta den!). Den var liksom fullständigt stendöd. Jag vred på nycken och... ingenting. Absolut inget jävla någe!
Nu stod jag förvisso på jobbets parkering. Ca 800 pers jobbar här, om än inte samtidigt, så jag tänkte att snart kommer någon som ska åka hem och då kan jag få starthjälp, jag har startkablar, jag är beredo!
Vid tillfällen när jag är beredo (både beredd och redo) vill jag gärna springa på mer sympatiska människor än Johan (som självfallet heter något heeelt annat). Han hade parkerat bredvid mig och dök snart upp. Johan är en skämtare. Konversationen gick ungefär så här:
Johan: Här står du och hänger. Är det för varmt i bilen. (fniss)
Jag: Nej, bilen startar inte. Den är stendöd.
Johan: Nehej. Jaha. Trevlig kväll! (Sätter sig i bilen och åker)
Johan (eller vad han nu heter) ligger nu på stort minus. Händig som jag är(?) lyfte jag på motorhuven, kollade oljan (den var ok)
och petade på några sladdar. Försökte starta igen. Och igen. Och igen.
Sedan gjorde jag det enda en kan göra i ett sådant läge.
Jag ringde
pappa!
Bilen? Att starta med kablar funkade inte utan den har nu fått en ny startmotor. Det är fint när en får skatteåterbäring så en kan göra roliga saker för pengarna..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar