Hur skriver man om en bok som denna utan att avslöja för mycket? Den börjar med raderna "CRUNCH, CRUNCH, CRUNCH. Mmmmm, mmmmm. CHRUNCH" och jag verkligen avskyr när folk skriver "ätljud" i sin text. Allvarlig, finns det något äckligare ord än Nominom?! Jag får rysningar i hela kroppen! Det var så nära att jag inte tog mig förbi de där förhatliga raderna, men när jag lyckats skumma mig igenom dem möttes jag, bokstavligen, av en värld utan dess like.
Kapten James Wedderburn har ett förflutet inom militären men försörjer sig nu som hallick. Typ. Han gillar inte att kalla sig för hallick för det låter så otrevligt och han är allt annat än otrevlig, åtminstone om han får säga det själv. Han är en stilig och mycket karismatisk man som tarvar endast sitt utseende för att ta sig fram i världen. Nog har har han lagt märke till att London förändras men han reflekterar inte mycket över det. Inte förrän rivaliserande gäng, något oväntat, utser honom till någon slags hjälte bryr han sig mycket om vad som verkligen händer. Det är inte bara stadens geografi och byggnader som förändras, hela atmosfären i staden är annorlunda och invånarna beter sig allt mer underligt. Kapten Wedderburn förlitar sig dumt nog på sin charm för att ta sig ur hela hjälte-situationen men Dream London har andra planer och plötsligt finner han sig mer insyltad än vad han någonsin önskat.
Tony Ballantynes senaste roman är faktiskt totalt tossig! Till och med jag, som älskar vrickade historier, undrar lite hur det stod till i skallen på författaren när han hittade på detta. Kapten James Wedderburn, med sina smått narcissistiska personlighetsdrag ter sig som den mest normala personen i den unika samling karaktärer Dream London bjuder på. Obehagligast av alla är nog den oförskämda lilla flicka som dyker upp likt den onda dockan, ropar svordomar efter Kapten Wedderburn och hotar honom med en rad obscena straff om han inte gör som han blir tillsagd. Det är fullständigt galet, men ändå medryckande och roligt. Någonstans bland alla dessa galna händelser och karaktärer finns ett väl dolt budskap om en inre resa för att hitta sig själv, men jag vill ge ett varnande ord på vägen: Försök inte förstå vad som försiggår, låt dig bara svepas med och njut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar