Resan till ljuset - Andrej Djakov

Sankt Petersburg, år 2033. 

Efter det stora kriget har mänsklighetens spillra sökt skydd i metrons djupa tunnlar. Isolerade från resten av världen hankar sig den underjordiska stadens befolkning fram och gör sällsynta besök på ytan för att söka efter föda, bränsle och ammunition. En dag observeras gåtfulla ljussignaler från marinbasen Kronstadt ute på Kotlinön och en grupp stalkrar får i uppdrag att undersöka saken. Finns det överlevande i marinbasens väldiga bunkersystem? Har de kanske matförråd och bränsle? Eller är det tecknet som Exodusprästerna predikar om, räddningen och Arken? Världen på ytan är okänd mark och expeditionen gör sig redo att möta de namnlösa fasor som lurar bland stadens ruiner, där knappt en människa satt sin fot på över tjugo år.

Dimitrij Gluchovskij har skapat ett forum på internet där han bjuder in andra att skriva historier om Metro 2033 universum. Ett tjugotal sådana böcker har givits ut i Ryssland och Resan till ljuset är den första att ges ut på svenska.

Böcker som skrivs "i samma anda som..." brukar sällan få några höga poäng hos mig, men jag måste medge att jag blev positivt överraskad av Andej Djakov och Resan till ljuset. Den utspelar sig mer ovan jord än i metron men Djakov fångar det jag gillade hos Metro 2033 - desperationen, skräcken och det smutsiga mörker vilket blivit människans tillhåll. Ibland kan jag känna att det hastas igenom vissa partier och historien hade nog tjänat på att vara lite längre, men på det hela taget gillar jag Djakovs tempo och språk. Det ger mig den postapokalyptiska smuts jag behöver utan att försöka efterapa originalförfattaren.

Resan till ljuset är också en del av min Kaosutmaning 2.0.