Book A Day - 2

Bästa fynd (Best bargain):

Under min resa i Nya Zeeland hittade jag Raymond E. Feists Magician, i näst intill nyskick, för ynka 2 dollar (10 kr).

Book A Day - 1

Favoritbok från barndomen (Favourite book from childhood):

Alltså, den här frågan förutsätter ju att en kan välja en enda favorit. Jag lärde mig att läsa tidigt och redan innan det var jag väldigt förtjust i böcker. Jag har en gammal trasig Pixi-bok som jag i princip sov med - Tommy Tuffing - och den får väl räknas som någon form av favorit. Åtminstone för de verkliga småbarnsåren. Jag var (och är) förtjust i Elsa Beskows bilder och favoriterna var t.ex. Blomsterfesten i täppan och Lasse liten i trädgården.

Böcker om det fantastiska och det skrämmande har alltid legat mig varmt om hjärtat. Likaså böcker med starka flickor i huvudrollen.

Bland favoriterna fanns Allrakäraste syster, Spelar min lind sjunger min näktergal, Mio min Mio, Ronja Rövardotter. Astrid Lindgren var bra på allt från den skrämmande till de starka flickorna. Andra favoriter var Fem-böckerna, Vem ska trösta Knyttet och böckerna om Narnia. Att välja en ensam favorit? Måste jag? Väljer en mor en favorit bland sina barn?

Tre på tre 2014

Om jag firar in blogghösten med Book a day så firar jag in läshösten med Tre på Tre. På tre månader (med början 1/9) har jag tänkt läsa tre dystopier: Den nya människan av Boel Bermann, Efter floden av P C Jersild samt Oryx och Crake av Margaret Atwood.

Det blir samtidigt lite av tre hyllvärmare men det låter verkligen inte lika inspirerande. Att läsa hyllvärmare känns så... måste. Jag gillar inte måsten. Höst och dystopi känns däremot som en bra kombo.

Book a day

Under september månad firar jag in hösten och höstläsningen lite extra med BookADay. Det var förlaget Borough Press i Storbritannien som drog igång det hela under juni månad och jag hittade idén hos Breakfast Bookclub. 

Book A Day alltså. Med start på måndag.

Tematrio - Långbetitlat

Första inlägget på ny dator. Det kan gå hur som helst faktiskt. Veckans Tematrio behandlar ämnet långbetitlade böcker.

Something wicked this way comes av Ray Bradbury är en poetisk och vacker berättelse om människans rädsla inför tidens gång. 

The Amazing Maurice and his educated rodents är Terry Pratchetts version av Råttfångaren från Hameln och den är naturligtvis som ingen annan.

Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp av Romain Puértolas har jag faktiskt inte läst men titeln är definitivt lång. Något pretentiös, men lång.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Titta på det här omslaget. Läs titeln och titta på omslaget igen. Hela paketet utstråla Hanna-bok! Det kanske är min förkärlek för mörka historier om märkliga och ofta skrämmande barn som spelar mig ett spratt men jag får samma känsla av det här omslaget som jag får av filmer som t.ex. Barnhemmet. Bokens namn på det. Helt i min smak. Frågan, när det begav sig tidigare i år, var inte om jag skulle läsa Miss Peregrines hem för besynnerliga barn utan hur fort jag kunde lägga vantarna på boken och sätta igång. Förväntningarna var stora. Kanske lite för stora, för hur kunde någon leva upp till dem?

Tur då att det var Ransom Riggs som skulle leva upp till mina förväntningar. En författare som helt klart har ett unikt sätt att skriva.

Det är Jacob som berättar, tonårsgrabben som slutat tro på farfar Portmans fantastiska berättelser om sin flykt från Polen, och sedermera från Europa. "Jo, det var så här förstår du, monstren jagade oss och vi var tvungna att söka skydd". Spännande för barnet Jacob men ju äldre han blivit, desto tydligare har det också blivit att farfars osannolika historier bara är et sätt att berätta om verklighetens fasor.

Eller?

Omständigheterna kring farfaderns plötsliga död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och till de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för underliga barn. När han vandrar i dess övergivna rum och ekande korridorer kan Jacob inte motstå chansen att göra en djupdykning i sin farfars förflutna och han inser snart att barnen i huset faktiskt kan ha funnits i verkligheten. Att de måste vara mer än märkliga - kanske till och med farliga - och att de inte skeppades iväg till en enslig ö helt utan anledning. Framför allt står det klart: De underliga barnen kan fortfarande vara vid liv.

Tonen i boken är mörk och miljöerna får ta stor plats. Ruinen av det gamla barnhemmet, den sunkiga puben där Jacob och hans pappa bor, bergen, träsket, fåren på grässluttningarna och vraken från andra världskriget. Den mörka och mystiska figur som studerar Jacob på håll... Ön och dess hemskheter kryper in under huden på en. Världar vävs samman, amerikaners syn på Europa, nuet i förhållande till då och det realistiska som möter det fantastiska. Det är en säregen historia som skrivits runt en bunt sepiatonade fotografier.

Sällan händer det att en bok lever upp till skyhöga förväntningar. Det finns alltid något som dämpar glädjen. Känslan är inte rätt, karaktärerna är inte levande eller så är språket inte det rätta. Miss Peregrines hem för besynnerliga barn får sägas vara undantaget. Kanske för att jag, även om jag föll pladask för omslaget, inte hade en aning om vilken handling jag skulle förvänta mig eller kanske helt enkelt för att den är förbaskat bra.

10 böcker andra har sagt att jag MÅSTE läsa

Jag tror minsann att jag orkar blogga lite idag. *jubel och en mental vågen*

Veckans Top Ten Tuesday från the Broke and the Bookish handlar om 10 böcker andra har sagt att en måste läsa.

Eftersom jag tydligen har väldigt olika smak än min omgivning, inte bara när det gäller böcker utan det allra mesta, händer det ganska ofta att någon försöker ge mig tips för att de tycker jag behöver vidga mina vyer. Det finns särskilt en person som gärna ger tips på "riktig litteratur", dvs inte fantasy och övernaturligt strunt. Ironiskt nog var de senaste böckerna som sattes i min hand med epitetet Riktig litteratur Paolo Coelhos Pilgrimsresan och Yann Martels Berättelsen om Pi, två böcker som båda mycket väl kan falla inom ramarna för övernaturligt strunt beroende på vad man anser vara övernaturligt. Ingen av dem kändes i vilket fall särskilt långt ifrån min bekvämlighetszon. Coelho är ingen favorit men boken gav mig ändå en del nöje med tanke på scenariot ovan. Berättelsen om Pi var ett rätt så spännande äventyr som gjorde sig mycket bättre i bokform än som film.

Ibland får jag ändå tips från dem som genuint vill att jag ska läsa något. Arto Paassilinnas Kollektivt självmord och Krönika om ett förebådat dödsfall av Gabriel García Márquez är två böcker som jag ironiskt nog tipsades om för att de var så himla roliga. De är roliga. Utan tvekan är detta två herrar som kan skriva om det tragiska med både intelligens och humor.

Egentligen var det ingen som faktiskt tipsade mig om Sagan om ringen, men då jag är uppväxt med en pappa som entusiastiskt berättade om böckerna, den tecknade filmversionen och Gandalf Grå så var det svårt att värja sig. På samma tema hade jag en klasskompis som talade varmt om Sagan om Belgarion av David Eddings. Efter det var det En vampyrs bekännelse av Anne Rice. En fantasy- och skräck nörd var född.

Böcker som jag blivit tipsad om av entusiastiska läsare, men som inte givit mersmak är bl.a. Dan Browns Da Vinci-koden och Fredrik Backmans En man som heter Ove. Den senare klarade jag inte ens av att läsa ut pga det sanslösa överflödet av liknelser (allvarligt jag vill få använda min egen fantasi!). I Da Vinci-koden fanns en passage där Robert Langdon åker till det berömda museet (Louvren), ser den berömda pyramiden, går in genom den berömda dörren, ner för den berömda trappan och ut på det berömda golvet. Ungefär där ville jag kräkas (var det kapitel 2?) men trots det och det faktum att boken var fylld av platta karaktärer lyckades jag ändå läsa ut boken pga spännande grundintrig.

Upplevelser som dessa är anledningen till att jag så sällan sätter böcker i händerna på folk. Alla uppskattar helt enkelt inte samma saker.

Det finns så klart fantastiska tips också. Neil Gaimans Nevewhere är ett sådant och även om jag inte läst någon bok som jag förälskat mig så i efter den, så har Gaiman blivit en av mina absoluta favoritförfattare.