I min bokhylla - H

* Horn av Joe Hill, berättar historien om Ig som en dag vaknar upp med horn i pannan. Det senaste året har för Ig varit helvetet på jorden och horn känns fullständigt logiskt. Härifrån får vi följa Ig i jakten på mörka hemligheter. Det är råbarkad humor, allvar och skräck med glimten i ögat men framför allt är det skräck av den allra mänskligaste modell: att förlora någon man älskar. Hill är en mästare på att skapa sympati för sina tilltufsade protagonister och Ig är inget undantag. När jag tänker efter är Horn nog en av de böcker jag har ligger i att-recensera-högen. Uj, uj, där har den legat allt för länge!

* Herrskap och häxor av Terry Pratchett. Det är midsommarnatt och älvorna har återvänt, vackra, glamourösa, förtrollande - och onda! Men det där sista har människorna redan glömt. Det är bara mormor Vädervax och Nanna Ogg som minns hur farligt herrskapsfolket verkligen är... Detta är en lekfull tolkning av flera av tidernas stora mästerverk. Terry Pratchett i högform. Dessutom får vi lära oss vad ett parasituniversum är. Mycket användbar information! 

* Härskarringen av JRR Tolkien. Någon närmare presentation av dessa böcker känns knappast nödvändig. Det är kampen mellan gott och ont. Det är alver, dvärgar och hobbitar. Det är fantastiska äventyr och kärleken till hemmets lugna vrå. I min bokhylla finns den i fyra upplagor - en engelsk upplaga, en svensk gammal översättning med illustrationer, en svensk nyöversättning och en filmupplaga. Alla har de sin charm, alla är de sönderlästa, en av dem måste läsas innan året är slut.

Tematrio - Titelgeografi

Vi fortsätter på titeltemat. Geografi denna vecka. Berätta om tre böcker med en geografisk benämning i titeln. Utomjordiskt går också bra!

Skuggan över Innsmouth av H.P Lovecraft utspelar sig i en fiktiv hamnstad i Massachusets, USA. Något har hänt i den lilla staden. Husen står igenbommade, fallfärdiga och maskätna, men det hörs sällsamma ljud bakom de tjocka träplankorna. Hasande steg, gutturala läten och omänskliga röster. Stanken av rutten fisk blåser in från havet. Det berättas om ohyggliga saker. Människor har försvunnit spårlöst, det ryktas om människooffer och gudadyrkan. Vem vet vilka ohyggligheter som vaknat i havsdjupen?

En av Lovecrafts bästa skräckhistorier, utan tvekan.

King of Elflands daugher av Lord Dunsany är en storslagen berättelse om Alveric, son till hertigen av Erl, och hans äktenskap med Lizrael, dottern till kungen av Elfland.  Det är en poetisk, mystisk och omåttligt sorgligt skildring om vad som kommer efter "och så levde de lyckliga..". Det är ett storverk av en fantasymästarnas mästare.

Människoätande människor i Märsta av Aase Berg. Prosapoesi om kärlek, vänskap och ilska. Korta intensiva berättelser om tonårens kaos med allt vad det innebär. Trist skolvardag. Längtan efter frihet och självständighet. Revolt. Ja, och Märsta är ju där undertecknad gick i skolan en gång för längesen.

There and back again

Snart, mycket snart är det dags att starta omläsningen av Bilbo.

Dagen som förändrade världen

Den är månader sedan jag läste Stephen Kings 11/22/63 men recensionen har suttit långt inne, så långt inne. Mina känslor till Kings senaste fullängdsroman har varit minst sagt blandade.

Bokens premiss är det näst intill filosofiska dilemmat: om du hade möjligheten, skulle du då förhindra mordet på John F. Kennedy? Och King kastar snabbt in läsaren i historien. Utan större omsvep får vi möta Jake Epping som kommer över en portal till det sena 50-talet och Al Templeton som ger honom uppgiften att förhindra mordet på USAs 35:e president.

Så långt allt väl. Det är en kittlande tanke med revor i tidens väv och möjligheten att få uppleva det förflutna  King målar upp den tidens USA på ett episkt men samtidigt intimt vis. Han har besökt denna tid i tidigare romaner och när referenser till dessa vävs samman med en ny historia och verkliga fakta får vi en på samma gång gemytlig och obehaglig berättelse. Tonen är mörk och försåtlig, vilket förstärks av de många varma karaktärer Jake Epping möter under sin resa.

Tyvärr tycker jag inte att det håller hela vägen. Efter ett tag släpper förtrollningen, den melankoliska stämningen är borta och händelserna rasar fram mot ett förutsägbart slut. Det gör mig besviken. Jag är så förälskad i konceptet med tidsresan, de filosofiska svårigheterna och den ödesmättade stämningen! Jag vill så gärna älska hela romanen, inte bara två tredjedelar men jag kan inte! Däremot tycker jag att frågeställningen är kittlande och jag älskar att läsa om det sena 50-talets USA.

Apropå Goda omen

Hur cool vore jag inte i ett par av dessa?!

I min bokhylla - G

* Goda omen av Neil Gaiman och Terry Pratchett. Antikrist är född, Himmel och Helvete förbereder sig på Den slutgiltiga striden. Apokalypsens fyra mc-åkare är på väg. Det är 11 år kvar, sen är det slut! Eller? Gaiman och Pratchetts humoristiska version av Omen. Det är en fördel att ha sett filmen för att för att hänga med i alla humoristiska anspelningar på historien men det är naturligtvis inget måste. Sagan är dråplig nog ändå.

* Gåtmästaren är den första boken i Patricia A McKillips trilogi om Stjärnbäraren från Hed. Som en av de första fantasy-böckerna jag läste torde denna bok ha gjort stort intryck. Jag fastnade ju utan tvekan för genren. Jag minns att den var lättläst, och att serien lämnade mig med en något olustig känsla i magen. Något i författarens enkla språk slog an en sträng som talade till min kärlek för obehagliga och mörka historier.

* (Concepts of) Genetics av Klug och Cummings var min väg in i genetikens sköna värld. Fascinerad gick jag vidare till att göra ex-jobb på institutionen för genetik och patologi vid Uppsala Universitet. Månader av grävande i genetiken bakom schizofreni. Those were the days!

Tematrio - Titelfärger

Jag är liksom själv på jobbet, vilket innebär att jag ska göra mitt och andras arbete samtidigt som jag får ta alla inkomna frågeställningar och alla möten. Jag klagar inte - jag gillar att ha fullt upp - men för att inte stressa upp mig som före semestern har jag nu placerat mig, datorn och boken ute i trädgårdsmöbeln. Tänkte ta igen lite blogg- och lästid. Framför allt ska jag läsa andras bloggar! Jag saknar er! Först och främst ska jag dock ta itu med Lyrans senaste tematrio.Jag har valt ut tre böcker, med färger i titeln, som på tre helt olika sätt betyder något för mig.

Den svarta dahlian av James Ellroy har jag ligger i tryggt förvar i att-läsa-högen. Jag har varit fascinerad av titeln sedan barnsben. Vissa titlar griper tag i mig och vägrar släppa taget. Den svarta dahlian. Titeln ligger bra i munnen. Den utstrålar mystik. Fängslande mystik. Hårdkokta deckare är annars inte alls min kopp te och boats är det ännu mindre, samtidigt så finns det något magiskt över ett olöst, gåtfullt händelseförlopp. Lite som Franklinexpeditionen i The Terror. Att dahlian är svart adderar än mer ockult stämning.

Fraustadt 1706, ett fält färgat rött borde jag verkligen bläddrat i vid det här laget. Den blev utsedd till årets bok om historia 2008 och jämförd med Peter Englunds Poltava, fast bättre. Framför allt är den skriven av min vän Oskar Sjöström. Historia har aldrig varit min grej. Jag har ansett svensk historia som något av det tråkigaste denna värld har att erbjuda sedan jag tvingades genomlida en biblisk uppräkning av kungar under mina år på mellanstadiet. Han var son till honom, som var son till honom, som mördade honom osv osv. Jmf "...när Set var etthundrafem år gammal födde han Enos. Och när Set fött Enos, levde han i åttahundra sju år och födde söner och döttrar*..." Inte så kul. Men när Oskar pratar om vår historia lyssnar till och med ett hopplöst fall som jag! Hans engagemang och hans berättarförmåga är något ingen kan undgå att älska!

Små blå män. Terry Pratchett, älskade Terry Pratchett, ingen kan skriva en roman full av livsvisdom och moraliska förebilder så som du! Förmodligen är det de blå-tatuerade, pseudoskotska pysslingarnas totala brist på just moral som är så lärorik. Om vi nu ska tala om Små blå män som en barn-/ungdomsbok bara för att bokens huvudrollsinnehavare, Tiffany Ledbruten, råkar vara 9 år. Det här är en av de roligaste Pratchett-böckerna man kan hitta.

*Första Mosebok, kapitel 5:9-10