Jag gjorde vad jag kunde för att behärska mig

Det där med köpstopp har, för att säga det på ett fint sätt, inte gått så bra. Nu senast The best of Edgar Allan Poe: All of his macabre tales complete and unabridged, i vackert inbunden utgåva (jag är makalöst svag för vackra böcker!) och en hyfsat bra pocketversion av Frank Herberts Dune.

Jag resonerar som så att ett besök på Akademiska bokhandeln i Helsingfors tarvar sitt inköp. Hur ofta passerar jag där liksom?

Gränsöverskridande

Bokstävlarna hade frågor. Jag älskar frågor, enkäter och listor. Det är en liten last jag har.

1. En bok som fick dig att bokstavligt talat missa bussen/bränna vid middagen/låta badvattnet rinna över/glömma att gratta din älskling på födelsedagen/motsvarande:
Nu äger jag inget badkar och åker sällan buss men en bok som fick mig att totalt glömma bort att äta var Människohamn av John Ajvide Lindqvist

2. Ett namn ur en bok (eller på en författare) som du redan givit eller allvarligt överväger att ge ditt barn (eller häst eller hund eller marsvin eller bil):
Tvärt emot vad många tror kommer jag aldrig döpa en unge till Gandalf. Annars finns det många namn jag klurat på. Inget allvarligt klurande, det är ju inte aktuellt. Dessutom är man förhoppningsvis två om beslutet.
Katterna stoltserar med de skräckinspirerade namnen Monster och Zombie.

3. En plats som du besökt bara för att den nämnts i en bok (eller för att en författare bott där/givit namn åt en pub där/kastat ett äppelskrott där):
I Tongariro national park, Nya Zeeland finns Mt Ngauruhoe (uttala det utan att svälja tungan!) vulkanen som stod modell för Mt Doom i Ringen-filmerna. Självfallet var den värd en 17 km lång vandring i bergen när jag var där nere. Likaså vandrade vi i de Wellingtonska skogarna där Frodo för första gången stöter på de svarta ryttarna. I övrigt hade jag nog förnuft nog att inte besöka de dyraste inspelningsplatserna. De har ju plockat undan nästan allt men tar ändå hutlöst betalt.

4. En tavla som skulle bli en bra bok:
Jag är ingen konstkännare och minns sällan namnet på en konstnär men ett par av Cole Rise's foton skulle helt klart inspirera till en övernaturlig och ruggig historia.

Yosemite fires

Exploration of space no 4

5. Det är mycket tjat om böcker som blir film (och dåliga filmatiseringar av bra böcker) men vilken låt skulle kunna bli en bra bok?

Sparzanzas My world of sin skulle kunna bli en bra bok. Mörk, mystisk, lockande. Jag skulle läsa den, alla gånger!

så går vi runt kring ett enebärssnår

Nu har jag växelvis sökt jobb och grävt rabatt hela dagen. Rabattgrävande och onda bihålor går inte bra ihop. Det är som att bli sparkad i nyllet varje gång man lutar sig framåt. Jag blir faktiskt inte speciellt förvånad om huvudet exploderar i näsans riktning vilken sekund som helst. Mest problem har jag dock med håret. Det är slitet och tovigt men samtidigt otroligt ofluffigt. Näst intill stripigt (och är inte det ett fult ord?! Stripigt. Smaka på det.) Det är faktiskt sorgligt och behöver en rejäl omgång av en frisör. Om man piffar till sig mår ju själen bättre och just nu känner jag mig fruktansvärt opiff. Tack vare (på grund av?) håret, det förbannade enebärssnåret.

Sai whit messy hair av Matthew James Taylor

En frisyr, en snygg hösttröja och hmm... målade naglar. Det känns som den ultimata lösningen på min opiffhet*. Jag ska minsann ge mig själv en ordentlig manikyr ikväll, samtidigt som jag ber till högre makter om en snygg tröja och funderar på vilken frisyr jag vill ha.

*Nej, det är inget riktigt ord men en förbaskat bra beskrivning av mitt allmänna tillstånd.

Sköna juveler

Jag kände att lite miljöombyte och en dos datorförbud var på sin plats så i helgen for jag till sommarstugan med mapa. Att gräva sten, läsa bra bok och lyssna på en sprakande brasa är den perfekta boten mot ett upprört sinne. Bror med familj kom oförhappandes på besök och helgen bestod av bara mys.

Det känns bra att ha kommit igång lite med läsningen igen efter en extrem dos med ekonomisk ångest. Problemet är förvisso inte löst men med en bra bok i handen känns livet alltid lite lättare. Farfars, på Målilla bibliotek inköpta bok Sköna juveler har nått sin ände. P.G Wodehouse är som alltid grymt bra (även om grymt bra inte är ett uttryck just han skulle använt) och denna bok lite extra så.

Inte bara juvelerna är sköna, karaktärerna är det också. Förvecklingarna är dråpliga och språket genialt. Personerna framstår kristallklart och varje dialektal skillnad är på pricken. Gillar man torr brittisk humor (och det gör ju jag) är det här en bit av himmelriket.

Jag förstår så väl varför farfar pratade vitt och brett om den här boken. Den tillhör ingen av mina vanliga favoritgenrer men vad gör det när det är så rolig? Det är inga hysteriska skratt á la Liftarens guide till galaxen men väl ett ständigt närvarande leende.

Dagens

DAGENS VILL HA: Lite sinnesfrid skulle sitta fint.
DAGENS KLÄDSEL: Blåjeans och grå tischa.
DAGENS SMINK: Inte någe.
DAGENS FRISYR: I stort behov av en frisör.
DAGENS HÄNDELSE: Jag lastade bakluckan full med sten.
DAGENS LÅT: Pass på den
DAGENS PLANER: Läsa bok o gosa med katterna.
DAGENS SAKNAD: God kondition.
DAGENS DUMMASTE: Var tvunget att lämna sommarstugan...
DAGENS SJUKA: En grym datorabstinens hela helgen.
DAGENS DROG: Datorn?
DAGENS ROLIGASTE: Middag hos mormor med hela stora familjen.
DAGENS FAVORIT: Kattfan
DAGENS KÖP: Nej
DAGENS GODIS: Det bidde en glass.
DAGENS HUMÖR: Nåväl
DAGENS ORD: Mönsterbrytare

Money money money

Alltså, jag vill ju inte plugga. Jag har studerat färdigt för ett bra tag framöver. Ändå börjar det kännas som den enda räddningen för min sargade ekonomi. Inte för att jag klarar mig på de studiemedel som är tillgängliga idag men summan jag kanske behöver tigga av nära och kära blir så mycket mindre om jag kan få pengar från CSN. Ja, när jag blir utförsäkrad från A-kassan menar jag. Om jag inte får napp på alla jobb jag söker, alla cv:n jag skickar iväg, alla samtal jag ringer, intom de närmaste veckorna upphör pengarna att rulla in. För det ska löna sig att arbeta...

Självfallet ska det löna sig att arbeta men om man nu inte får tag på något jobb då? Om man försvinner i högen av hundratals sökande per tjänst? Då måste man kvalificera sig för en a-kasseperiod till. Det gör man genom att jobba. Om jag jobbade skulle jag väl inte behöva ta ut pengar från a-kassan?!

Anyhoo. Nu har jag letat igenom det kursutbud som fortfarande är öppet för sena anmälningar. Det var lite sorgligt men förhoppningsvis kan jag komma in på tillräckligt många småkurser för att få ihop till tillräckligt många timmars studier för studiemedel. Jag kan dock inte låta bli att gråta en skvätt över de kurser jag kunnat läsa om jag hade anmält mig tidigare. Vad sägs om. Varulvar, vampyrer och väsen – Skräck i litteratur och andra media från antiken till idag? Eller varför inte Classical horror – The origin of todays horror? Älsk!

Nu blev det Creative writing in English, Creative reading/creative writing Science fiction samt Databaser, HTML, CSS och skriptbaserad PHP-programmering. Helt ok men inte alls älsk. Jag vet inte hur det funkar med antagningar idag men jag behöver alla tre för att bli berättigad pengar. Får kanske lägga till någon halvdan heltidskurs istället.

Ja, funderingarna är många. Pengar tar upp ungefär alla mina tankar för tillfället, det är därför jag begraver mig i dataspelande varje ledig stund. Håll tummarna för att jag lyckas skaffa mig ett jobb snart. Då blir det mer blogga av!

Skvallertanter och hål i huvudet

Jamen alltså, jag är nere i det där dataspelsträsket igen. En 8 scenarion lång kampanj i Heroes of Might and Magic.

När jag inte spelar måste jag ju söka jobb, fira födelsedagar (varför måste födelsedagar alltid komma klumpvis?) och ta hand om mina katter. Det blir helt enkelt för lite tid över för bloggande. Eller rättare sagt... när allt det är avklarat stupar jag i säng utan en tanke värd att dela med mig av. Med gårdagen som undantag...

Igår överhörde jag när grannen fick besök av de kommunala Moderaterna (de råkade vara Moderater, men det har inte jättemycket med saken att göra). Jag hörde hur de först snackade skit om den nuvarande majoriteten och sedan berättade bara halva sanningen om vad som händer i kommunen. Jag är så trött på politiker som snackar skit om sina motståndare istället för att komma med egna förslag. Jag brukar säga att om någon kommer med ett eget förslag OCH kan redogöra för hur det ska genomföras ska jag rösta på dem. Det är väl inte riktigt hela sanningen men lite så känns det ibland när de bara sitter och klankar ner på varandra.

Hade jag varit mitt mer alerta själv igår hade jag nog tagit diskussionen med de som ringde på igår. Jag tycker inte att det är okej att gå runt och ringa på i officiella ärenden, för att sedan bete sig som byns skvallertant. När det dessutom inte är sanningen är det än värre.

Grannen däremot, föll för allt. Å andra sidan har han hål i huvudet. Vi pratar om manschauvinisten från helvetet, en teoretisk praktiker som gärna talar om för andra hur fel de gör men själv inte ens kan sätta upp en tavla (han kommer säga att han inte orkar, men ork har inte alls med saken att göra), en man som är så upptagen av sin egen överlägsenhet att han inte ens har reflekterat att han gått i samma skitiga kläder i en vecka.

Just det där med kläderna brukar vara min räddning. När han slänger ur sig saker som mer än antyder min kvinnliga brist på kunskap och intelligens så fokuserar jag stenhårt på de där mjukisbrallorna, den gröna t-shirten och det skitiga håret. Jag kanske är kvinna men du är äcklig, liksom.

Nu har jag totalt klappat bort den tänkta slutklämmen. Jag återgår till mitt dataspel istället och hoppas innerligt att folk i allmänhet inte har hål i huvudet.