Talk nerdy to me

Speldjävulen

2012-03-01T21:23:00.001+01:00

Ikväll tänker jag inte göra något annat än att spela Heroes of might and magic tillsammans med Fisen.
Så det så!

Bokalfabet - R

2012-02-27T07:35:00.003+01:00

Medan jag fortfarande har flyt kör vi en bokstav till. Efter Q kommer R.

1. Först fem ord på R som ska kopplas till minst en boktitel.

Orden är rosig, rymma, reaktion, råtta och Ryssland.

Den första tanken är alltid den bästa sägs det. Min första tanke är Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij. Fråga mig inte hur jag får in ordet rosig i en skitig, rysk metro fylld med råttor och annat otäckt. Ett slutet tunnelbanesystem dit människan tagit sin tillflykt efter en gigantisk kärnreaktion. Ett slutet system ur vilken ingen kan rymma.

2. En bokkaraktär med för- eller efternamn på R.

I Stephen Kings fantaysepos Det mörka tornet följer vi Roland - den vindpinade revolvermannen med världens förmodligen underligaste följe. Roland är på något vis oemotståndlig, alla sina brister till trots.

3. Berätta om en bok i Robinson Crusoes anda, dvs man eller kvinna befinner sig på en öde plats och funderar över livet.

Terry Pratchetts Nation börjar med att Mau skickas iväg för att genomgå ett mandomsprov. Medan han är borta drar en jättelik våg in över ön och när Mau återvänder finner han att allt han känner till och alla han älskar spolats bort. Han - Mau - är Nationens sista överlevare och han är fullständigt ensam.

Eller?

Bokalfabet - Q

2012-02-26T15:34:00.000+01:00

Vad passar bättre en slapp söndag när inga måsten finns, än att ta igen lite på Bokalfabetet? Orken infinner sig för första gången på jag vet inte när, så here we go!

Jag har nått fram till den omöjliga, till synes onödiga men (till utseendet) ganska roliga bokstaven Q.

1. Fem ord på Q (finns det så många?) ska associeras till en eller kanske fem boktitlar. Det får vara hur långsökt som helst.

Orden i fråga är quisling, qigong, qvint, quorn och qaida.

Det faktum att qvint har med musik att göra får mig att tänka på En mässa för de döda av Jean-Chrisophe Grangé. Där kan man även hitta en och annan quisling - inte med kopplingar till Al-Qaida men väl andra terroriserande organisationer.

Quorn och qigong är sådant som av någon anledning kopplas till ett sunt leverne. Ett sådant som familjen i Kärnfrisk familj strävar efter.

2. En karaktär med för- eller efternamn på Q.

Tänk Fem-böcker. Tänk förvirrad vetenskapsman. Tänk farbror Quentin. Han är världskänd forskare och lever i sin egen lilla värld. Han spenderar den mesta av sin tid i sitt arbetsrum (när han inte går och blir kidnappat förstås) och vill inte bli störd av stoj och lek när barnen är hemma på lov. Trots sitt korta tålamod och sitt heta temperament älskar han sin familj och är omåttligt stolt över sin dotter.

3. Kort och gott - vem är din quliga favorit?

Min quliga favorit är utan tvekan Terry Prattchett. Han är vass. Han är intelligent. Han är britt.

Jag har en dröm

2012-02-26T14:56:00.000+01:00

Fåglarna kvittar och katterna leker som tokiga bland de torra (!) löven. Jag sitter lutad mot väggen, med filten om benen och njuter av solen som skiner på näsan. Det är helt fel upplägg för Stephen King men jag njuter! Jag vågar knappt tänka tanken men det känns lite som vår i luften.

Det är inget jag säger högt. Det är bara februari och vi har flertalet bakslag framför oss. Jag sitter bara här och drömmer om solvarma krokus, tulpaner och solvarma gräsmattor. Jag som brukar älska vintern! En riktig vinter... Det finns inget att älska med den regniga, skitiga och mörka så kallade vinter vi nu genomlidit. Den har bara varit deprimerande. Jag som aldrig fryser är genomkall, inte så mycket i kroppen som i själen. En värmande sol och kaskader av färggranna blommor. En doft av hägg och syren. Känner ni hur lockande tanken är?

Idag - när jag sitter här mot söder och läser - är det vår och jag tänker inte vända mig och mot blankisen och snödrivorna runt hörnet.

Jag skulle inte, jag borde inte men jag kunde inte låta bli

2012-02-23T15:17:00.000+01:00

Bokrea är trots allt bokrea och efter många timmars bläddrande och funderande hittade jag 4 böcker jag inte kunde motstå. Förmodligen blir det fler - i morgon blir det shopping hela dagen och vilken boknörd kan gå in i (förbi) en bokhandel och sedan gå därifrån tomhänt?

Med en enkel tulipan älskade Kurt

2012-02-20T20:11:00.004+01:00

Det sägs att det man lyssnar på som 14-åring formar hela ens fortsatta musiksmak. Hurvida det är så vet jag inte men jag insåg för ett par veckor sedan att Nirvana Unplugged fotfarande gör mig alldeles lycklig. Jag var 14 år när den skivan släpptes. Jag var 14 år när jag frossade i Heart-shaped box, Pennyroyal tea och Smells like teen spirit. Jag var 14 år när Kurt Cobain gick bort. Kurt Cobain, 14-åriga Hannas stora kärlek.

Grattis på födelsedagen!

Nirvana och Meat Puppets, MTV Unplugged 1993

Att shoppa eller icke shoppa

2012-02-19T15:56:00.000+01:00

Det brukar vara den allvarliga frågan vid bokrea men ska jag vara helt ärlig känner jag inget som helst behov av bokrea-shopping. Kanske är jag sjuk? Kanske är utbudet hos de nätbutiker jag lusläst så uruselt att det inte är värt mina surt förvärvade pengar? Kanske är jag otroligt less på billiga rea-upplagor av dålig kvalitet? Kanske är jag inte (och detta är nog det mest oroande!) inte på shoppinghumör? Det vore riktigt illa!

Grattis på 200-årsdagen Charles Dickens!

2012-02-07T18:35:00.000+01:00

Denna dag påminner mig om att jag känner Dickens mest genom Dan Simmons Drood och att jag läst alldeles för lite av den store Dickens själv.

Kanske något att utmana mig själv med, när jag väl lyckas avsluta min boktolva.

Äntligen!

2012-02-05T09:28:00.001+01:00

Idag har jag både tid och ork för läsning! Jag vet inte när det hände senast.
Nu ska jag verkligen gräva ner mig i Stephen Kings nyaste, dricka mängder av te och inte flytta mig många meter från soffan på flera timmar. Tre lästa kapitel vittnar om fortsatt underbar läsning.

Boktolva i tretton delar - Richard Matheson

2012-02-02T21:46:00.000+01:00

Robert Neville är den sista människan på jorden - men han är inte ensam. En farsot har gjort att resten av mänskligheten - män, kvinnor och barn - har förvandlats till fruktansvärda, nattlevande varelser som törstar efter Roberts blod.

Detta kan mycket väl vara vampyrböckernas vampyrbok då den sägs ha inspirerat både Stephen King och Anne Rice. Det är svårt att gå in utan förutfattade meningar då jag på TV sett Will Smith i rollen som en väldigt macho Robert Neville. Bokens Robert skiljer sig så markant från filmens och då inte bara genom att han beskrivs som ganska kort, blond och "med ett tyskt utseende" medan Will Smith ju uppenbart ser helt annorlunda ut. Bokens Robert är heller inte lika välutbildad, lika genomgod eller lika macho. Tvärt om framställs han stundom som ganska osympatisk.

Just som människan framställs som mest osympatisk - näst intill vidrig - vänder Matheson på myntet och överöser läsaren med känslor av hopplös ensamhet blandat med en obändig vilja att leva. Jag kan inte annat än förlåta Robert alla hans brister. Vem skulle orka vara så rådig som han i samma läge, när man berövats allt och lite till?

Denna känsla av total ensamhet är genomgående och det ställs på sin spets vid två tillfällen. Bitvis är ångesten total.

Legend - som är skriven för ca 60 år sedan och utspelar sig i en framtid som nu är dåtid känns inte alls föråldrad. Det beror mycket på att Matheson är sparsam med detaljer. Språket är avskalat och de enda tekniska detaljer vi som läsare bjuds på handlar om den otäcka sjukdomen och hur Roberts söker orsaken till den. Som kemi- och biotekniker måste jag säga att det inte alls stod i vägen för bokens tidlösa framtoning. Matheson har sannerligen skapat ett mästerverk och det håller i många år än.

Ingen smutsig postapokalyps

2012-01-28T20:34:00.000+01:00

Moskva år 2034. Vi är tillbaka i metron. Denna gången på stationen Sevastopolskaja, i utkanten av det befolkade tunnelsystemet. Man tappat kontakten grannstationerna och sina egna handelskaravaner som vandrat dit. Flera spaningstrojkor försvunnit i tunnlarna. Slutligen skickas en udda duo bestående av den mystiske Hunter och den gamle tågassistenen Homeros ut bakvägen in i Metron och i en kamp mot klockan kämpar de för att rädda Metron mot en okänd farsot.

Metro 2034 är Dmitrij Gluchovskijs andra bok om ett postapokalyptiskt Moskva och människorna som bosatt sig i stadens tunnelbanesystem. Det är en spännande bok med en bra story och Gluchovsijs språk är som vanligt fängslande. Bara ansiktet på omslaget får mig att rysa av obehag och vällust. Även översättningen känns bra. Ändå känns det som om något mycket väsentlig saknas.

Ibland får jag känslan av att boken är ihopslängt för att tjäna kosing på föregångarens succé. Där Metro 2033 ingav en känsla av mystisk, ondska, förtvivlan och nyskapande är Metro 2034 bara blasé. Något som ena stunden är mörkt och skrämmande viftas i nästa ögonblick bort som ett missförstånd. 2033 fick kritik för frånvaron av kvinnliga karaktärer men jag hakar upp mig mer på hur uppföljarens kvinnliga huvudroll framställs. Sasja är en ung kvinna med ett grymt förflutet, som lätt skulle kunnat vara spännande och intressant men som istället används som en kliché vars enda uppgift tycks vara att bli blint förälskad och frälsa den macho hjälten. Metro 2034 börjar med en kittlande känsla av mörker och slutar gåtfullt men däremellan är känns det som årets största klyscha och väldigt lite som den smutsiga postapokalyps jag önskade mig.

Yes please / No never

2012-01-17T20:16:00.003+01:00

Jessica på Ord och inga visor listar formuleringar som får henne att vilja läsa en bok nu genast, alternativt aldrig i hela helvete. Sedan läste jag samma lista Enligt O och funderade på om våra listor inte skulle nästan se likadana ut, fast tvärt om. Alltså måste jag göra min egen lista.

Yes please

Dystopi

En mörk och dyster framtid

Mörkt, skitigt och spännande.

Postapokalyps

Vampyrer

Zombies

Poetiskt språk

Samhällssatir

Klassisk spökhistoria

Suggestivt och ondskefullt

No never

En kvinnas kamp

BOATS (based on a true story)

Brutalt ärlig

...i samma anda som...

Gripande uppväxtskildring

Mysig och varm

...jakten på mördaren tar våldsamma vändningar...

...med en fot i Stockholm och en i barndomens trygga småstad...

...relationsroman fylld av både humor och allvar...

Psykologisk spänningsroman
Självhjälp
Modern andlighet

Jag känner att jag missat något mycket väsentligt men det får helt enkelt vara så för nu har jag inte tid att blogga mer. Nu är det banne mig handboll på TV!

Bokåret 2011

2012-01-15T20:47:00.002+01:00

Helt oförhappandes och flera veckor försenat kommer här en liten summering av bokåret 2011. Jag förstår att ni har längtat något oerhört!

Årets naturupplevelse: Det ogästvänliga arktiska havet i Dan Simmons the Terror blandat med de svenska vinterstormarna. Oslagbart!

Årets lyckorus: Susan Hills the Woman in black gör sig omåttligt bra en stormig vårvinterkväll, när vinden viner och regnet smattrar mot rutan. Glädje i en liten skräckfylld ask.

Årets besvikelse: Utan tvekan Dmitrij Gluchovskijs Metro 2034! Missförstå mig inte. Det är en bra bok men jämfört med föregångaren Metro 2033 är den bara medioker.

Årets besvikelse 2: Lästorkan! Överrumplad av livet, döden och ett nytt jobb hade jag helt enkelt inte ork nog för böckerna.

Årets ångest: Vägen av Cormac McCarthy. Hjärtskärande men gudomligt bra!

Årets Så kan det gå: Slaughterhouse 5 av Kurt Vonnegut. Han dömdes till 6 månaders fängelse. Där dog han i lunginflammation. Så kan det gå. Så. Kan. Det. Gå. Cyniskt, lågmält, flummigt. Underbart!

Årets utmaning: Boktolva i 13 delar. Det gick väl sådär med den då. Se Årets besvikelse 2.

Årets inspiration: Aldrig har jag varit så sugen på att måla stora mästerverk som när jag läste Stephen Kings Duma Key.

Året i ett nötskal: Det lästes inte mycket i lyan men det som lästes var bra. Kvalitet före kvantitet, eller?

När valen blir för många

2012-01-10T11:46:00.000+01:00

Solen skiner och jag borde väl, i ärlighetens namn gå ut och få mig lite D-vitamin. I denna mörka, snöfattiga och högst ovintriga vinter gör sig mörkertröttheten/-depressionen ständigt påmind. Att ha möjligheten att gå ut en solig dag borde sannerligen leda till att jag gör just det! Men då måste jag klä på mig.

Det kom för övrigt lite snö inatt. Nästan så att det täcker gräset men bara nästan. Inte alls tillräckligt för att åka skidor. Bara precis lagom för att reta ögat lite. Hinta om vad som skulle kunna vara. Damn vad jag avskyr ovintriga vintrar! De är så onödiga.

Jag börjar i vilket fall återhämta mig från mina förkylda tarmar (tack för det!) och känner mig nästan som en människa igen. En promenad skulle förmodligen hjälpa mig på traven men återigen, då måste jag klä på mig. Annat jag skulle kunna göra är att läsa någon av mina 3 påbörjade böcker, spela lite Zelda och komma ikapp bror igen, ta rätt på lite tvätt/disk/skräp som blivit liggandes under sjukdom. Kanske provköra nya dammsugaren?

Det finn så mycket jag skulle kunna göra så jag tror jag sitter här under täcket och fortsätter göra ingenting istället!

Ett ynkligt livstecken

2012-01-07T17:21:00.002+01:00

Nu har jag firat både jul och nyår, jobbat däremellan, tyckt synd om mig själv som måste jobba i mellandagarna (jag skulle gladeligen vara lyxhustru!), jobbat lite efter nyår samt ~~varit magsjuk~~ [edit] ådragit mig förkylning i tarmarna. Jag har inte läst många sidor i någon bok och jag har spelat på tok för lite Zelda Skyward sword. I skrivandets stund sitter jag med svidande mage och tycker synd om mig själv igen. Inte för att jag är sjuk längre men för att ett och ett halvt dygn av denna förlängda ledighet gått åt till att sova och nöta på toalettsitsen, när jag kunnat spendera min tid på så många bättre saker - som att sova och spela TV-spel. En mycket bättre kombo!

Nåja, vad är en bal på slottet?

Andra halvan av långhelgen inleds med mormors köttfärssås och gamla hederliga Ghostbusters. Jag har för övrigt världens bästa mormor som kommer hit med förnödenheter åt mig och pysslar om mina katter när jag är sjuk. Världens bästa, I tell you!

Gåshud!

2011-12-22T07:05:00.000+01:00

Lyckan med att ha en riktig brevlåda

2011-12-21T19:17:00.000+01:00

...kommer inte av att klantarslet man har till granne kör på den med lastbilen men väl av att Postens gröna paket - som inte alls är paket, utan skrymmande brev, kan delas ut direkt i lådan! Och gissa vad jag hade i min låda idag!

Nej, inte grannens lastbil. Ett grönt paket! Min hemlige bokvän hade fyllt ~~paketet~~ det skrymmande brevet med godis! Salmiakki mjölkchoklad med lakritsfyllning. Hur kunde hon veta att jag gått runt hela dagen och varit olidligt godissugen? På vägen hem övervägde jag faktiskt att offra bakchokladen jag köpt till fredagens julgodistillverkning men nu är den räddad. En påse Tomte-te fanns där också.

Jag har pippi på att köpa böcker efter titeln. En fängslande titel har fått mig att läsa mången usel bok. Tomte-te skulle kunna få mig att köpa påsen jag just fått. Det ligger bra i munnen. Tomte-te. Gott var det också.

I bokväg hade min bokvän lagt med Margaret Atwoods Oryx and Crake. En bok och en författare jag är nyfiken på men helt enkelt inte kommit mig för att läsa. Bok nummer två är Steve Sem-Sandbergs Therese. Den kan jag helt ärligt säga att jag aldrig hört talas om. Det blir lite läskigt men samtidigt spännande att vidga mina vyer.

I ~~paketet~~ det skrymmande brevet låg också ett litet brev med ett par ledtrådar så jag ska väl göra som Mora Träsk och ge mig ut på tigerjakt.

Ja, alla dessa ord är en klen kompensation för den bortappade kamerakabeln. Jag letar jag letar!

Sagan om den försummade bloggen

2011-12-20T18:53:00.000+01:00

Det var en gång en blogg som tillhörde en mycket tankspridd tös. Den fick periodvis gott om uppmärksamhet men titt som tätt prioriterades bloggen helt enkelt bort. Såhär inför julen kände sig bloggen stundvis riktigt ensam, eftersom dess tankspridda tös var fullt upptagen med julstök och annat tidskrävande. Tösen hade lite dåligt samvete för detta men trots det hade dygnet bara 24 timmar.

Tösen lovade dock bloggen att den snart skulle bli ompysslad. En hel del böcker låg på hög för att bli recenserade, en årssammanfattning skulle skrivas och nya utmaningar antas. Bara bloggen inte gav upp hoppet, lovade tösen. Så skulle hon snart vara tillbaka igen.

Och när tösen väl är tillbaka får vi hoppas att hon har hittat datorkabeln till sin kamera så att hon kan dokumentera det bokpaket hon ännu väntar på. Kanske kan hon få med lite bilder på när hon och Monster-katten slog in paket till en annan bloggare. Kattfan var väldigt hjälpsam och låg mitt i paketet...

Mitt skrivande

2011-12-11T21:32:00.001+01:00

När jag var barn kunde jag sätta mig ner och skriva långa historier när som helst, var som helst.

För tillfället är mitt skrivande minst sagt sporadiskt, både det skönlitterära och det i bloggen och det saknar verkligen det mod jag hade då. Men en sak är säker - jag skulle inte överleva utan mina kära post-it-lappar! På de små godsakerna med klister på baksidan kan jag fånga upp de tankar som far förbi, jag kan klistra upp dem (tankarna) på kylskåpet, på datorskärmen eller i fickalmanackan så att jag alltid har dem till hands när jag har tid/lust/ork att göra något av dem.

I dagsläget visar lapparna mest upp små illustrationer då jag fått pippi på att tolka mina favoritcitat i bilder. Så småningom är det tänkt att det ska bli en eller annan tavla av det hela, först måste jag bara nöta lite på upplägget. Små ändringar för varje post it. Så fungerar även mitt skrivande. Små meningar att bygga en större historia runt. Det blir som att sätta en snöboll i rullning. Svårstartat men spännande och lite läskigt. Jag gör förmodligen av med hela skogar i form av post it's under processens gång.

P.S Ni missar väl inte skrivarkalendern? Det är fortfarande ett par veckor kvar till jul och det finns många fina luckor att öppna.

En god bok

2011-12-03T21:34:00.002+01:00

Men allvarligt, hur kär blev jag inte i detta vinställ!
Att dölja fula vinboxar med i sitt bibliotek.

Bag in book från Smarta saker

Skrivadventskalendern

2011-12-02T21:08:00.000+01:00

Alla ni som älskar att skriva, ni missar väl inte Skrivadventskalendern?

The amazing Terry

2011-12-01T21:11:00.000+01:00

Jag insåg, när jag slog samman mina Pratchett-böcker med den totala listan av Discworld-serien att jag har sorgligt få. Det skulle jag kunna bli aningen deprimerad av men nej, jag tror jag väljer att bli lite lycklig. Tänk så många underbara böcker jag bara måste köpa!

Hej igen, hemliga bokvän!

2011-12-01T07:13:00.005+01:00

Detta är mer om mig som person. Jag hoppas att det kan vara till någon nytta.

Vad gör du helst på fritiden?

Förutom att läsa böcker så påtar jag i trädgården, gosar med mina katter, spelar dataspel (tänk Heroes of Might and Magic) och tv-spel (the Legend of Zelda), lägger pussel, släktforskar, tränar på Curves, målar och fotograferar samt (och detta är min nyupptäckta passion) broderar. Japp, katter och broderi - nu är jag tant!

Samlar du på något?

Samlar och samlar... Jag gillar nördiga saker. Tänk steampunk smycken/inredningsdetaljer, Pac man-kakformar, Space invader-tröjor, eller prylar med matematiska-/kemiska formler (kemiingenjör som jag är).

Favoritfärg?

Går helst klädd i svart men har även en förkärlek för rött i alla nyanser (utom rosa), turkost, koboltblått och klargrönt.

TV-serier som du uppskattar?

Älskar the Big bang theory. När jag blir stor ska jag gifta mig med dr Spencer Reid från Criminal minds men den serien var (som så många andra) bättre förr. In treatment. Star trek.

Favoritfilm? Eller: vilken slags film gillar du bäst?

X-men, Alice i Underlandet, Parfymen, Resident evil, I am Legend, Livet är underbart, Döda poeters sällskap, Star wars, the Shining, Sagan om ringen-trilogin, Kalle och chokladfabriken, Nightmare before Christmas, Stardust.
Och så älskar jag Tim Burton.

Föredrar du te eller kaffe? Vilken smak?

Är kaffeholist på jobbet men tycker egentligen mycket bättre om te. Tänkt snöyra ute och soffhörn, varm filt, hett te samt en bra bok inne. Funkar inte lika bra med kaffe. Skulle kunna fungera med choklad, allra helst om jag varit ute och skidat innan men te är att föredra. Helst svart. Vintersaga är en stor favorit. Pepparmint örtte är förvånansvärt gott. Grönt te måste vara smaksatt med citron för att vara gott och roibos har jag inte mycket till övers för.

Vilken slags godis tycker du bäst om? Och hur är det där med naturgodis egentligen..?

Choklad och lakrits. Det är de stora favoriterna. Hallonlakritsskallar är också gott, annars är jag inte speciellt förtjust i sega gelégodisar. Naturgodis är gott när det är youghurt eller vit choklad med i spelet. Dvs inte så naturigt alls. Jordnötter är inte min grej.

Annat jag gillar:

Brädspel, korsord, ljus (som inte doftar), marmelad, tatueringar, dödskallar, katter, musik.

Stjärntecken?

Oxe

Något som du verkligen skulle avsky att få i ett paket till jul?

Hello Kitty-prylar eller doftljus skulle jag inte gilla.

Något som du verkligen skulle bli glad över att få i ett paket till jul?

Böcker! Nya och/eller begagnade. Te. Choklad. Något juligt. Något pyssligt. Något nördigt.

Eventuella allergier eller födoämnesval?

Nej. Eller jo, jag är allergisk mot lök men jag tror inte någon får för sig att skicka mig en lök i paketet. Om min kära hemliga bokvän hade tänkt sig det så slänger jag nu genast in lök under "Något som du verkligen skulle avsky"-rubriken.
Tycker inte om tuggummi.

Hej, kära hemliga bokvän!

2011-11-30T22:11:00.002+01:00

Nedan följer lite info om mig och min läsning. Det kanske kan hjälpa dig på traven.

Vilken genre håller du dig helst till när du läser?

Jag brukar hävda att jag läser skräck, fantasy och scifi men egentligen läser jag allt som är lite skruvat. Föll pladask för Tidsresenärens hustru och jag har nyss återfunnit min kärlek till steampunk, dystopier och postapokalyps. Seriemagasin läses med största nöje. Neil Gaimans Sandman-serie och American vampire är två exempel. På sommaren är pusseldeckare, där själva gåtan är i fokus ett måste.

Favoritförfattare?

The amazing Terry Pratchett. Saknar massor av hans underverk! Kolla bara alla hemska luckor i listan. Stephen King är självfallet en skräckfavorit, liksom H.P Lovecraft och Raymond E. Feist på fantayssidan. Susan Hill, Dmitrij Gluchovskij och Ray Bradbury är relativt nyvunna favoriter. Där har jag The small hand och The woman in black av Hill, Metro 2033 och 2034 av Gluchovskij samt Something wicked this way comes av Bradbury. Min farfar och jag har/hade en gemensam kärlek till P.G. Wodehouse och Agatha Christie. Icke att förglömma är Douglas Adams.

Läser du på andra språk än svenska?

Ungefär hälften jag läser är på engelska. T.ex. har jag inte läst en enda bok av Raymond E. Feist på svenska.

Lyssnar du på böcker?

Nej.

Och tro mig - jag har försökt men det är helt enkelt inte min kopp te.

Samlar du på böcker av någon särskild författare?

Jovars. Äger allt av Tolkien. Christie-samlingen är komplett, liksom den av Wodehouse. Gör tappra försök att införskaffa allt jag saknar av Terry Pratchett. Av Lovecraft äger jag Vid vansinnets berg och Skuggan över Innsmouth men vill gärna äga en hel samling. Av Neil Gaiman har jag skrapat ihop tre album i Sandmanserien samt Neverwhere, Coraline och Goda omen. Men egentligen är den nog mest Pratchett jag samlar på. Tätt följt av Gaimans Sandmanserie.

Har du någon publicerad lista över böcker som du läst eller som du äger? I så fall, var?

Från 2008 och framåt finns listor på vad jag läst här på bloggen. Eftersom jag är så ofantligt dåligt på att använda ortens bibliotek så äger jag i princip allt jag läst. Jag jobbar också på en officiell lista över vilka av Terry Pratchetts böcker jag har och inte, dessutom finns listor på favoriter och antifavoriter.

Vad är du ute efter när du läser?

Till viss del vill jag läsa böcker som ställer frågor om livet och utmanar rådande ideal. Därför är SF-genren och dystopier så lockande. Läser även för underhållning, därför är Terry Pratchett, Douglas Adams och t.ex. P.G Wodehouse så bra.

Letar och läser även sidvändare men spänningen väger inte upp för eventuella brister i karaktärsporträtten (läs DaVinci-koden) utan en kombination är att föredra. Jag vill ha mångfasetterade karaktärer och tycker om författare som vågar lita på att jag som läsare har en egen fantasi. Tidsresenärens hustru och Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij är exempel på bra sidvändare.

Finns det någon genre eller författare som du undviker? Vilken?

Chick lit. (Svenska) deckare. Camilla Läckberg. Liza Marklund. Huvvaligen.

Vad har du läst men tänkt "aldrig mer!" om?

Herta Müller

Camilla Läckberg.

Populärmusik från Vittula.

Bridget Jones Dagbok

Finns det någon genre eller författare som du gärna vill prova på men inte kommit dig för? Vilken?

George R.R. Martin.

Margaret Atwood

Gillian Flynn

Elisabeth Hand

Finns det några särskilda titlar du letar efter och som du skulle bli riktigt glad över att få?

Michelle Paver - Evig natt
George R.R. Martin - A game of thrones

Terry Pratchett - Svinvinternatt/Hogfather

KG Johansson - Googolplex

Audrey Niffenegger - Her fearful symmetry

Kära hemliga bokvän

2011-11-29T21:48:00.000+01:00

Frukta icke! Jag ska ta tag i frågorna och svaren.
I morgon!

Hej måndag

2011-11-28T06:53:00.002+01:00

Så börjar vi om från början igen. Måndag och dejt med kontorsstolen. Fast idag ska jag nog höja upp skrivbordet och stå.

Senare planer är träning och städning, studera lite om den bloggare jag ska skicka mitt bokpaket till och sedan även lite ur en bok eller så. Vi får se hur mycket av detta tiden räcker till. Jag finner mig allt oftare prioritera bort läsning för nöjes skull. Det måste bli ändring på det. Läsa bör man, annars dör man!

Bokalfabet - P

2011-11-27T22:26:00.001+01:00

Nu blev det sådär igen... Nåja, här kommer mina svar på bokstaven P.

1. Fem ord på P som ska associeras till 1-5 boktitlar. Orden är petig, påföljd, pyssling, parallell och panelhöna.

För att ge ett riktigt krysstat svar vill jag hävda att om känner sig "petig" och pillar på spiken vid råtthålet under sängen, så kan påföljden bli sådan att man förvandlas till en pyssling. Fråga bara Bertil i Nils Karlsson Pyssling! Hos gubben Pettsson är det gott om ~~panel~~hönor som ser på när han plockar ägg till Findus pannkakstårta och i Terry Pratchetts Herrskap och häxor får vi lära oss om parasituniversum - dvs ett slags parallellt universum som inte är till någon som helst nytta.

2. En bokkaraktär med för- eller efternamn på P.

Pennywise - clownen som givit alla läskiga clowner ett ansikte, har satt skräck i mig och många andra som vågat sig på Stephen Kings Det. Hur lång tid tog det egentligen innan jag kunde vistas i badrummet utan att vara livrädd för att det skulle komma upp blod ur handfatet?!

3. Sist men inte minst har vi ett paradis, en plats jag eller personerna i boken verkligen älskar.

London below är förmodligen inget paradis att leva i men att vistas där själsligen, medan kroppen sitter under filten i soffan, det är underbart. Det är mörkt, svårt att hitta och fyllt av excentriska tillställningar. Åh, vad jag älskar Neil Gaimans Neverwhere.

Tematrio - Vampyrer

2011-11-22T18:25:00.000+01:00

En tematrio om vampyrer. Hemmaplan! De senaste åren har vampyrer förvandlats till - ve o fasa! - kärlekskranka tonåringar. Kärklekskranka fjortisar och/eller vampyrer som dricker blod ur flaska är verkligen inte min kopp te! De är inte speciellt läskiga heller och vampyrer ska, i mitt tycke vara läskiga.

Utmaningen är att berätta om tre böcker som handlar om vampyrer eller andra övernaturliga varelser. Min utmaning blir att hålla mig till endast tre.

1. I Staden som försvann (Salems lot) av Stephen King kommer författaren Ben Mears hem till sin barndomsby Jerusalems lot, för att skriva om det mystiska Marstenhuset. Sakerna som försiggår i det huset visar sig vara mer skrämmande än någon kunnat ana och en efter en förvandlas byns invånare till vampyrer. Läskiga, gulögda, svävande vampyrer som inte vill annat än sätta tänderna i dig.

2 .Golden eyes av John Gideon sprang jag på bland en massa begagnade böcker som alla kostade 2 nya zeeländska dollar. Efter en svår chock återvänder Mark Lansen till sitt föräldrahem och sin barndoms stad för att vila upp sig. Något är dock i görningen i den lilla staden Oldenburg, Oregon. En underlig man har flyttat till staden och människor har börjat bete sig märkligt. En uråldrig vampyr snärjer invånarnas själar genom att väcka deras mörkaste begär.

3. Myten om Dracula finns i många tappningar. I Elisabeth Kostovas Historikern får vi följa en ung kvinna som efter faderns försvinnande tar över hans sökande efter - ja, vad? Med den skräckblandade förtjusning bara en sann vetenskapsman kan uppbringa följer hon faderns spår runt om i Europa och snart får vi förstå att historierna om den ondskefulle härskaren Vlad Dracul och myterna om en förförisk Dracula båda är fullkomlig sanning.

Julkul

2011-11-21T19:59:00.000+01:00

Att få julklappar i all ära men mer än halva nöjet med julen är att klura ut bra presenter till andra. En bok om dagen administrerar Julklappsbyte large och vad kan vara mer tillfredställande för en pysseltränktande boknörd än att få grotta in sig i någon annans blogg och komma på ett bra paketinnehåll? Att få ett eget paket på posten är bara en bonus.

Har du en aktiv bokblogg? Var med du också! The more the merrier, som det ju heter på utrikiska!

I min läshög

2011-11-20T19:33:00.001+01:00

Enkäter, enkäter! Don't we just love enkäter?! Detta är en som Eli läser och skriver blåst liv i.

I läsfåtöljen: Metro 2034 av Dmitrij Gluchovskij. Postapokalyps och stad under staden i en fängslande blandning.

I väskan: Microserfs av Douglas Coupland. Men om sanningen ska fram var det längesen jag läste i den.

På sängbordet: En korsordstidning, senaste numret av SF-bokhandelns månadsmagasin och julnumret av Allt i hemmet (pyssel och pynt ftw!). Skulle vilja läsa Metro 2034 ibland men då skulle jag nog aldrig somna.

Nyss utläst: Det är synd att säga nyss eftersom mitt läsflyt lyst med sin frånvaro men den senast utlästa boken är Something wicked this way comes av Ray Bradbury.

Väntande: Legend av Richard Matheson, The Passage av Justin Cronin och Sugar av Michel Faber är återstoden av min Boktolva.

Övrigt i att-läsa-högen: Har ett par riktiga tegelstenar som väntar. Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami samt en vackert inbunden Poe-samling jag köpte när jag var i Helsingfors.

Bokalfabet - O

2011-11-20T12:00:00.000+01:00

Oooovanligt långt efter är vad jag är. Jag hinner knappt med mig själv för tillfället - än mindre hinner jag med omvärlden. Ursäkter, ursäkter. Kanske är jag ikapp till nyår?

1. Fem ord på O ska kopplas ihop till fem boktitlar. Eller kanske bara en? Orden är Otrogen, Original, Ostron, Odjur och Obehaglig.

Otrogen är Lui i Ormar och piercing, vilket kanske är det minst upprörande i den boken. Namnteckningar i original söker Alex-Li Tanden efter i Autografjägaren. Odjur finns det gott om i Skuggan över Innsmouth och en annan obehaglig bok är Stephen Kings Signal. Här pratar vi riktigt, mag-gnagande obehag!

Det enda jag kan associera till när jag läser ordet ostron är tyvärr reklam på dumburken. De ska smaka lite unket...

2. Därefter en karaktär med för- eller efternamn på O.

Odd Thomas (huvudperson i en rad böcker av Dean Koontz) vill gärna se sig själv som en helt vanlig kille. Det är dock inte helt lätt när man som han besitter en del udda förmågor.

3.Sista frågan rör oväntade favoriter, dvs en bok som på pappret inte borde varit något för mig men jag helt otippat älskade.

Jag är inget fan av svenska deckare. Nej, det är ingen hemlighet att jag tycker det mest bara är skit. Därför är det helt otippat när jag faktiskt gillade Elva av Arne Dahl. Om jag inte minns fel fick jag den i julklapp av min farmor och det var mest pliktkänslan som fick mig att börja läsa. Jag kan kanske inte påstå att det var en favoriternas favorit men jag blev helt klart positivt överraskad. Det visade sig vara mer pusseldeckare än ett frosseri i groteska morddetaljer. Den var klurig, lite rolig och finurlig. Jag gillar finurlig!

Kära Tomten...

2011-11-12T19:42:00.000+01:00

...min brorson säger att du inte finns men jag vet att han har fel!

Till min önskelista vill jag lägga till massor av böcker men jag blir glad om jag bara får en av dessa!

Eller den här.

Tack bästa Tomten!

Läsresan

2011-11-12T11:21:00.002+01:00

Tittade in hos Fiktivieter och blev sådär inspirerad igen (det känns bra, det var längesen!) och kan inte låta bli att fundera över hur min läsning sett ut genom åren. Självklart minns jag mina stora favoriter men hur har läsningen egentligen utvecklats under åren?

1980 föddes jag och läste således ingenting. Risken är dock stor att jag fått en hel del böcker via navelsträngen eftersom min mamma äger en dubbelt så stor bokhylla som jag, bland annat alla Agatha Christies och Maria Langs romaner.

1985 kunde jag förvisso läsa men såg nog hellre till att läsas för. Det var mycket Astrid Lindgren, framför allt Emil i Lönneberga men också några av hennes mindre kända verk som t.ex. Draken med de röda ögonen. Jag minns även andra favoriter som Hemliga trean, Vem ska trösta Knyttet och Jag gör dig frisk sa lilla björn Jag hade för längesen, på egen hand, älskat sönder pixiboken Tommy Tuffing. Redan då slukade jag allt i min väg, inklusive Bamse och hans dunderhonung.

1990 Vad läste jag inte som tioåring? Det var Femböckerna (både i bok- och i serietidningsformat) och Lilla huset på prärien, jag började beta av Kitty-böckerna och gav mig in i Maria Gripes förtrollade värld. En och annan Tvillingarna på Sweet Valley high slank också ner men sådant var inte riktigt min grej då heller. Jag lästa allt som skolans bibliotek hade att erbjuda och så läste jag C.S Lewis böcker om Narnia. Inte bara en gång.

1995 var jag femton år och upp över öronen förälskad men varför ska man vara ute och ränna med pojkar när man kan läsa Sagan om ringen? Eller Stephen King på engelska? Vår svensklärare vurmade för gamla klassiker så det blev en hel del sådant också. En speciellt stark läsupplevelse var Trägudars land av Jan Fridegård. Känslan av den boken bär jag med mig än idag.

2000 hade jag precis avlutat en period av fantasyfrosseri. Tolkien, David Eddings, Roger Zelazny, Katharine Kerr, Patricia A. McKillip, Robert Jordan och många fler. Nu fanns inte mycket tid (eller ork) till annat än kurlitteratur. Fysikalisk kemi. Organisk kemi. Biokemi. Immunologi, genetik, toxikologi och miljökemi. Vid 22 års ålder blev jag, efter mycket slit, både kemiingenjör och stormkär i Terry Pratchetts Discworld.

2005 gjorde jag två saker, jag jobbade och jag läste. Jag satt på en balkong i Södertälje och läste och läste och - läste. Det var mycket Stephen King och Terry Pratchett, varvat med en och annan biografi. Det var också en period då jag läste mycket om religion och filosofi, försökte återupptäcka mig själv och bestämde mig, en gång för alla att Gud inte finns.

2010 fyllde jag 30 och hade insett att om man vill hitta sig själv är en 2-månaders resa till Nya Zeeland 1000 gånger bättre än alla bibliotekets böcker om religion. Man hittat helt enkelt inte sig själv i religion. Min kärlek för fantasy och skräck tog ny fart med hjälp av Raymond E. Feist och John Aijvide Lindqvist. Jag fastnade även för annorlunda böcker i allmänhet. Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger och Sputnikälskling av Haruki Murakami är bara två exempel. Jag hade också utvecklat en stark aversion mot författare som underskattar sina läsare samt för endimensionella karaktärer. Smaken hade blivit bredare men samtidigt var jag mer kräsen.

2015 ligger fortfarande ganska långt in i framtiden men jag hoppas att Neil Gaiman, Stephen King och John Aijvide Lindqvist fortsätter producera mästerliga verk, att Terry Pratchett kämpar hårt mot sin Alzheimer och kan leverera mer samhällssatir i fantasyformat, att Dmitrij Gluchovskij, Joe Hill och Audrey Niffenegger skriver fler fantasieggande romaner. Framför allt hoppas jag att jag får chansen att läsa dem alla, samt en och annan gammal klassiker. Ray Bradbury och Cormac McCarthy är två författare jag absolut vill läsa mer av. Ja, jag har mycket jag vill avverka i hammocken, i läshörnet på soffan och framför brasan i sommarstugan.

Nattläsningsnostalgi

2011-11-12T08:05:00.000+01:00

Plockade upp Metro 2034 igår kväll och kunde inte lägga den ifrån mig, precis som på den gamla goda tonårstiden. Det får jag lida för idag..!

Egentligen är jag ganska less på alla ettor

2011-11-11T23:24:00.003+01:00

men jag blev så inspirerad av Lyran och Anna så jag var helt enkelt tvungen att se om jag kunde få ihop en hel serie siffertitlar ur boksamlingen. Med lite letandes i kartongerna i förrådet kunde jag det. Tydligen avspeglas min kärlek till matematik även i mitt läsande...

En ficka full med råg med Agatha Christies Jane Marple i sitt esse.

Sagan om de två tornen. Kommentar överflödig? Tolkien i sitt esse.

De tre blir dragna i Stephen Kings epos om Det mörka tornet

Berättelsen om Pi ger upphov till nördhumor på Yann Martels bekostnad

Fyrklövern på spaning är en fin del av min Enid Blyton-samling.

Slaugherhouse five. Ja, så kan det gå sa Kurt Vonnegut

Studio sex. Om bara Liza Marklund kunde hålla sig till krönikor!

Sju sorters kakor från allas vårt ICA provkök.

Om en Buick 8, en polismans verklighet på Stephen Kings vis.

Nio prinsar i Amber, fantasy av Roger Zelazny

Tio rivjärn, inte Arto Paasilinnas bästa

Elva. Steg elva av tio i Arne Dahls deckarsvit.

Bokalfabet 2.0 - N och en hel del bekännelser

2011-11-10T13:57:00.004+01:00

Tro inte att jag inte är medveten hur försummad den här bloggen är. Denna stackars svultna plats, någonstans i utkanten av det storslagna internet. Tro för all del inte det. Den är minst lika försummad som min stackars läsnerv. Jag har inte läst ut en bok på flera veckor.

Det är helt enkelt livet som kommer i vägen. Livet, där jag kämpar för att lyckas greppa en minut av varje dag. Där jag sitter med ett (ursäkta franskan) skitbra jobb men inte vet om det är rätt. Där jag jobbar stenhårt på att få in träningen i vardagen igen. Där jag slagits med århundradets förkylning, blivit frisk och nu åkt på någon oförklarlig febertopp. Det är ett ständigt dåligt samvete för att jag inte gör tillräckligt. Hjärnan går ständigt på högvarv. Jag orkar helt enkelt inte läsa! Har ni hört något så hemskt?

Nog nu! Jag älskar att skriva men Nanowrimo får snällt stå åt sidan för i år. Det blir bara ett stressmoment på alla andra och då är det helt enkelt inte roligt. Det är ett steg i rätt riktning. Att våga sätta gränser. Att säga ifrån när man inte orkar. Jag hoppas kunna ta det vidare till andra delar av mitt liv.

Till vidare jobbar jag på med Bokalfabet 2.0 i min egen takt. Mina svar på N är som följer:

1. Fem ord på N som ska ge en, två eller fem boktitlar. Orden är Nonsens, Nummer, Nobba, Namn, Noggrann.

Nonsens får mig osökt att tänka på Biblen. Böckernas bok. Vad innehåller den om inte en hel massa nonsens? Ett nummer finns i titeln på den del av Det mörka tornet jag gillar bäst, dvs De tre blir dragna. Nobbar en söt tjej gör Aragorn i Härskarringen när Eowýn förklarar sin kärlek till honom. Han är ju redan så betuttat i Arwen att han inte har ögon för någon annan. Samma bok är också fylld av många underliga men ofta vackra namn. Tolkien var noggrann i sitt namnsättande!

2. Presentera en bokkaraktär med för- eller efternamn på N.

Osökt kom jag att tänka på Nellie Olesen i Laura Ingalls Lilla huset-böcker. Hon var en bortskämd och elak flicka som i böckerna fick representera alla de elaka flickor Laura mött under sin uppväxt. Sammansatt av flera olika människor hade hon därför alla otrevliga egenskaper man kan tänka sig.

3. Sist men inte minst ska jag berätta om en författare jag är nyfiken på.

Under året har jag ju avverkat fler av de författare jag är nyfiken på och kvar i den listan har jag t.ex Richard Matheson som inte bara skrivit underbara sci fi-, fantasy- och skräckromaner utan även flera avsnitt till the Twilight zone (och tro nu inte att det har något som helst att göra med de kärlekskranka tonårsvampyrer vi sett på bio det senaste åren!). Det blir onekligen spännande att läsa I am Legend, vilken ligger högst upp i att-läsa-högen för tillfället.

Nanowrimo is on!

2011-11-04T11:20:00.000+01:00

Det börjar bra. Tre dagar utan att skriva ett ord! Det känns som ett välplanerat tävlingsupplägg. Ursäkternas mästarinna som jag är skyller jag på jobbet. Kaos, problem och stress. När jag väl kommit därifrån har jag tränat, ätit och krupit i säng. Inget läsa. Inget skriva. Bara stänga ner en utmattad hjärna. Inget släktforska. På sin höjd tvångsgosa lite ulltussar. Katter med vinterpäls är för övrigt kopiöst vackra.

Ikväll planerar jag för vin och skrivande. Jag har mycket att ta igen!

Ikväll är det jag, katterna och Douglas Coupland

2011-10-17T19:09:00.001+02:00

Det är nog så att jag har några recensioner att skriva. Vissa böcker har legat alldeles för länge utan att jag brytt mig om dem. En del ids jag inte engagera mig i men andra förstår jag faktiskt inte varför jag missat. Kanske var det nya jobbet extra krävande just då?

Ikväll blir det inget recenserat. Varenda muskel i kroppen värker av träningsvärk. Inte den bra sortens träningsvärk utan den man får av att ha hostat. Till och med armarna värker (hur lyckades jag med det?!) och ett muskelfäste i närheten av nyckelbenet har jag hostat sönder. Det är sådant som bara jag lyckas med.

Nej, den här kvällen är tillägnad tekoppen, läsandet och väntan på att bästa barndomskompisen ska klämma ur sig unge nr 2. Förhoppningsvis är världen en liten kille rikare i morgon bitti!

Road Rage

2011-10-16T20:42:00.001+02:00

IDW Publishing ger oss något att se fram emot i mörka, tråkiga februari! Road Rage blir en historia bestående av totalt fyra seriemagasin där Stephen King och Joe Hill har slagit sina fantastiska skrivarhuvuden ihop till de två första numren. Deras samarbete Throttle är inspirerad av den klassiska Duel, skriven av Richard Matheson (I am Legend). Nu anpassas Throttle alltså till serieformat. De två följande magasinen är inte mindre än en anpassning av nyss nämnda Duel.

Duel är historien om en ensam förare som jagas av en osedd förföljare i långtradare. Throttle följer upp den historien men byter ut den ensamma föraren mot ett motorcykelgäng. Med tanke på vilka författarna är kan vi nog sluta oss till att saker och ting inte är som de först verkar.

Vi har alltså motorcyklar, onda fordon och höga hastigheter, samt några av de bästa skräck- och sci-fi-författare världen har att erbjuda. Inte illa. Inte illa alls. Om magasinen går att få tag på i rimlig tid när de ges ut i USA kan februari visa sig bli betydligt bättre än vanligt. Icke att förglömma är ju biopremiären av The Woman in black samma månad. Februari brukar vara den månad då jag mer än gärna går i ide. Kanske så inte 2012. Håll ögonen öppna för vägbusar.

Bilden är lånad från StephenKing.com, där finns även en länk till IDW.

Låt böckerna tala

2011-10-16T13:34:00.001+02:00

Bokstävlarna har letat fram en gammal enkät, en hyllning till Bokbabbels titelenkät. Tanken är alltså att besvara frågorna med en boktitel ur din bokhylla. Här är mina svar.

Vem är du? The king of Elfland's daughter
Hur önskar du att du kunde vara? A short history of nearly everything
Vad gör du helst en ledig dag? Låt den rätte komma in
Beskriv ditt favoritdjur: Wolves of the Calla
Hur ser du ut? The woman in black
Beskriv ditt humör idag: Odd Thomas
Vad är viktigast i ditt liv? Den vidunderliga kärlekens historia
Vad är helt oviktigt för dig? Gudfadern
Beskriv en plats du trivs på: Den gamle och havet
Beskriv något du tycker i vackert: Soul music
Vad längtar du mest efter just nu? Jag minns att jag sprang
Vad längtar du inte alls efter? Isfällan

15 av de viktigaste böckerna

2011-10-15T10:17:00.000+02:00

Från Eli. Från ett tidigare decennium.

Regler: Fundera inte för mycket. Femton böcker du läst som du alltid kommer bära med dig. De första femton du kommer att tänka på under maximalt 15 minuter.

Så utan inbördes ordning:
1. Tidsresenärens hustru – Audry Niffenegger
2. Agnes Cecilia – Maria Gripe
3. Spelar min lind, sjunger min näktergal – Astrid Lindgren
4. Härskarringen – J.R.R Tolkien
5. Den vidunderliga kärlekens historia – Carl Johan Vallgren
6. Vägen – Cormac McCarthy
7. Liftarens guide till galaxen – Douglas Adams
8. Jag minns att jag sprang – Ron McLarty
9. I lagens namn – Terry Pratchett
10. Allrakäraste syster – Astrid Lindgren
11. Salem's Lot – Stephen King
12. Ett karibiskt mysterium – Agatha Christie
13. Magician – Raymond E. Feist
14. The Chronicles of Narnia – C.S. Lewis
15. Sköna juveler – P.G Wodehouse

Boktolva i tretton delar - Cormac McCarthy

2011-10-14T12:20:00.003+02:00

En man är på vandring genom ett kargt Amerika tillsammans med sin son. Någonting har hänt, det är kallt och mörkt, världen är bara aska och damm. Det finns inga fåglar eller djur, landskapet är öde. Ingen sol bryter igenom dammet, däremot snöar och regnar det ibland. Djungelns lag råder. Här och var ligger döda kroppar i olika stadier av förruttnelse. De städer, gårdar, hus man passerar är nästan alltid plundrade. Ibland är de belägrade. Mannen och hans son har lyckats komma över en kundvagn från en affär. I den förvarar de alla sina jordiska ägodelar medan de vandrar längs den väg de måste gå för att komma till havet, till sydligare breddgrader och till värmen.

Vägen berör mig på ett sätt som få böcker har gjort. Den går in under huden och jag mår direkt illa när jag läser den. Allt jag vill är att komma till slutet så att jag får lägga boken ifrång mig och aldrig mer se åt dess håll. Samtidigt har den något så lockande att jag inte kan låta bli att bläddra i den efteråt.

Det är inte vad som hänt som är det centrala i historien. Inte heller livet efteråt. Det är mannen och pojkens kamp för överlevnad och det är en lika hemsk som gripande historia. I stilfull kontrast till den kalla grymma världen har vi en genomgripande och äkta värme i de båda karaktärernas kärlek till varandra.

Kanske är det en framtidsskildring. Kanske är det nutid. När som helst. Det skulle kunna vara i morgon om allt går riktigt fel.

En bokenkät!

2011-10-13T19:39:00.000+02:00

Jag snubblade över en gammal bokenkät och genast känns det som lilla julafton. I skolan var jag en av de som fyllde i alla Mina vänner-böcker jag kunda komma över. Även mina egna. Flera gånger. Men jag är fullständigt normal! Jag lovar.

Som läsare är jag: Kräsen och hängiven. Boken måste vara välskriven annars kan det lika gärna vara. Hittar jag en bok jag verkligen faller för vill jag läsa den oavbrutet, från början till slut.

Som bloggare är jag: Kanske inte lika aktiv som jag skulle vilja.

Senast lästa bok: Something wicked this way comes – Ray Bradbury

Senast påbörjade bok: Microserfs – Douglas Coupland

Senast köpta bok/böcker: Det är oförskämt längesen jag köpte en bok. Jag tror faktiskt det var Microserfs.

Favoritdeckarförfattare: Jag är så trött på ordet deckare, det 'svenska deckarundret' får mig att må smått illa men ingen regel som inte har ett undantag. Agatha Christie är min deckardrottning!

Jag läser allt av: Terry Pratchett och Stephen King.

Jag läser helst inte (genre/författare): Deckare och chic lit.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Naturvetenskapliga böcker samt en och annan biografi.

Förutom svenska läser jag gärna på: Engelska. Att läsa på originalspråk tillför så mycket till de språkliga nyanserna.

Högt upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Legend av Richard Matheson

Högst upp på min bokönskelista just nu står: Terry Pratchetts Snuff.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: efter gamla H.P Lovecraft och Agatha Christie.

Boktolva i tretton delar - Ray Bradbury

2011-10-13T14:24:00.001+02:00

Something wicked this way comes, det är den olycksbådande titeln på Ray Bradburys roman om de snart 14-åriga bästa vännerna Will Halloway och Jim Nightshade. Det är också en väldigt passande titel med tanke på det tåg som kommer inrullandes klockan tre på natten – den timme då själen sägs vara längst ifrån kroppen – en vecka före Halloween.

Karnevalen som kommer med tåget leds av den mystiske och minst sagt hotfulle Mr Dark – även känd som den illustrerade mannen. En tatuering för varje infångad själ. Han ger människorna i staden förföriska löften om lycka och en återvunnen ungdom. Få är de som i tid inser priset för den utlovade lyckan.

De två pojkarna kommer dock den ondskefulla Dark på spåren och därmed är de lovligt byte för dennes undersåtar. Till sin hjälp har de Wills far, Charles Halloway – den tystlåtne men förvånansvärt modige biblioteksvaktmästaren, en man som aldrig förr insett sitt eget värde.

Something wicked är en medryckande historia om gott och ont, om vänskap, om rädsla och om hopp. Karaktärerna är unika, välskrivna och levande. Ibland lite otäckt levande. Mr Dark är en av de obehagligaste bovar jag någonsin stött på och hans hantlangare, framförallt ”the Dust wich” gav mig gåshud.

Bradburys berättarförmåga är oklanderlig. Historien börjar suggestivt, mörkt och olycksbådande för att sedan övergå till en actionfylld spänningsroman utan att någonsin tappa den initiala känslan. Jag gillar att han lägger vårt öde i våra egna händer utan att blanda in några högre makter, även när vi konfronteras med ondskan själv.

Kära Tomten...

2011-10-13T10:12:00.001+02:00

...till jul önskar jag mig väldigt mycket denna bok. Den säljs från och med idag men eftersom jag är en snäll tös och betalar alla mina räkningar (inkl. trängselskatt) så har jag inte råd med den. Tack så mycket snälla Tomten!

Den vackra bilden är lånad från English bookshop!

Ormar och piercing - Hitomi Kanehara

2011-10-12T15:47:00.002+02:00

Jag fångades av omslaget – det tänker jag inte sticka under stol med. Kontrasten mellan den skira framsidan och den rustika bindningen fängslade mig. Japan fänglsar mig. Har alltid gjort. Låt vara att författarinnans ålder (19 år) och det faktum att hon hoppade av skolan för att skriva vid 15 års ålder, på alla sätt talade emot romanen. Man kan inte alltid få alla rätt. Alla sålda exemplar, hyllningar och priser måste betyda någonting.

Berättelsen handlar om 19-årige Lui, en Barbie-tjej med blonderat hår, korkskruvslockar och sockersöt sminkning som en dag träffar Ama – punkaren med piercingar, tatueringar och kluven tunga. Hon fascineras av Amas kluvna tunga och vill snart klyva sin egen. Kanske skaffa en tatuering också.

Sitt yttre till trots visar sig Ama vara en snäll och ömhetstörstande älskare. När Lui inser det börjar hon att förakta honom och inleder en destruktiv otrohetsaffär med den sadistiske tatueraren Shiba, som öppet ventilerar sina fantasier om att döda henne. Med Ama och Shiba dras Lui ner allt djupare i missbruk av olika slag. Och allt djupare i en likgiltighet för livet självt.

Jag är inte pryd men kan inte låta bli att undra hur författaren kan veta allt detta om sadistisk sex. Jag tror inte jag vill veta. Visst lyckas Hitomi beröra mig, både med det vidriga och med likgiltigheten. Jag förstår dock inte riktigt tjusningen. Den är absolut inte dålig, den göra bara ont. Jag väntar mig försoning av något slag men försoningen uteblir. Känslan är frustrerande men samtidigt ganska befriande. Allt behöver inte sluta med ett klämkäckt Hollywoodslut.

Liebster blog

2011-10-12T14:30:00.000+02:00

Efter nästan en vecka med rinnande ögon, äckelhosta, huvudvärk och snorig näsa känns det lite extra bra att ramla över lite uppskattning. För ramla gjorde jag bokstavligen – under en av de där femminutersperioderna då jag kunde läsa över huvud taget. Hade jag orkat hade jag gjort ett par glädjeskutt! Jag har fått en bloggutmärkelse av Det mörka tornet! Det höll jag helt på att missa i min icke läsande, icke bloggande tillvaro som har varit den sista tiden. Men jag missade det inte! Och det kunde inte ha hittats lägligare! Tack!

Reglerna säger att jag ska skicka kärleken vidare och kärleken går till:

Bokstävlarna – för att hon delar min förkärlek för litterärt mörker i (nästan) alla former.

Hellre barfota än boklös – för hårdocken, boktipsen och skrivarpeppen. För igenkännandet.

Ett hem utan böcker – för den genuina läsglädjen.

Dantes bibliotek – för deras härliga frispråkighet

Bokbabbel – för boknörderi och Converseskor.

Genemsamt för alla är att de alltid är inpirerande att läsa. Det finns alltid boktips att tillgå och finurliga tankar att njuta av. Det är nördkärlek på allra bästa vis.

Reglerna då:

Klistra in utmärkelsen på din blogg.

Tacka personen/personerna som gav dig utmärkelsen och länka till bloggen/bloggarna.

Välj ut fem personer du vill ge utmärkelsen till.

Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.

Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varanda.

Bokalfabet 2.0 - M

2011-10-12T09:51:00.002+02:00

Sommarlovet är slut och vi tar nya tag med Bokalfabet 2.0. Detta är förra veckans bokstav M. Någon gick nämligen och blev dyngförkyld innan hon hann ta tag i den.

1. Fem ord på M som du kan associera till en, två eller kanske fem boktitlar. Det får vara hur långsökt som helst. Mamma. Magstark. Munter. Mystisk. Människa.

Det första jag tänker på är Agatha Christies alla mystierier. Mycket för att Christie är en av min mammas stora favoriter men också för att ett mord á la Christie aldrig är magstarkt – det är det mystiska som är centralt. Mysteriet och de inblandade människorna. Min favoritkaraktär är Miss Marple, en i många lägen munter liten tant.

2. En fiktiv karaktär med för- och/eller efternamn på M.

Meriadoc Merry Brandybuck (Vinbock i Å. Ohlmarks översättning och Brännbock i E. Anderssons översättning, undertecknads anm.) beskrivs av Tolkien som den mest klarsynte och smartaste av hobbitarna. Det är han planerar avfärden från Fylke, det är han som leder följet genom många av de svåraste passagerna på resan och det är han som studerar kartor (inför framtida resor han förstår ska bli av) under tiden i Vattnadal. De som bara sett filmerna har helt klart missat mycket av Merrys storhet, den syns inte alls lika tydligt där som i böckerna.

3. Midsommar är en speciell tid i Sverige. Berätta om en bok där den här helgen har betydelse.

Det är midsommarnatt och älvorna har återvänt, vackra, glamourösa, förtrollande – och onda. Det där sista har människorna tyvärr redan glömt. Det är bara mormor Vädervax och hennes häxkollega Nanna Ogg som vet hur farligt Herrskapsfolket egentligen är...

Bara i Terry Pratchetts underbara Skivvärld förenas orangutanger, dvärgar, träskodansare och blivande drottningar för att bekämpa Älvor. Naturligtvis är gränsen mellan älvornas värld och Skivvärlden som tunnast på – ja, midsommarafton.

Ynk

2011-10-09T17:47:00.000+02:00

Inte nog med att jag är galet förkyld - jag har tappat bort mina glasögon också. Nu är det banne mig synd om mig på riktigt!

I år kan vi likt Gert Fylking utropa 'Äntligen!'

2011-10-06T19:10:00.000+02:00

Jag blev faktiskt förvånad. Positivt överraskad. Kul!
Grattis Svenska Akademien, till ett bra val!

Tematrio - Nobelpriset 2011

2011-10-05T19:20:00.001+02:00

Karolinska institutet ger priset i medicin eller fysiologi till Bruce A. Beutler och Jules A. Hoffman för deras upptäckter rörande aktivering av medfödd immunitet samt (semipostumt) till Ralf M. Steinman för dennes upptäckt av dendritcellen och dess roll vid förvärvad immunitet. Den lilla immunologen i mig klappar händerna av förtjusning.

Av någon anledning tror jag inte att den lilla boknörden i mig kommer bli lika lycklig. I morgon tillkännages vem som får årets litteraturpris och Lyrans Noblesser har bett bokbloggare lista tre författare vi tror kommer få nobelpriset. Jag är helt körd! Jag och Svenska Akademien är inte överens på något sätt. Förvisso blev jag väldigt inspirerad av Le Clézio's tal under nobelmiddagen men jag har aldrig läst en rad av karln och i övrigt har de senaste årens pris gått till författare som i min värld är totalt intetsägande. Jag höll på att dö av tristess när jag läste Herta Müller!

Jag tror mig således inte kunna gissa - däremot tänkte jag framföra ett par önskningar till Svenska Akademien.

Kära Svenska Akademien,

Jag kräver inte mycket. Allt jag vill ha är en författare som intresserar mig. En som känns inspirerande och som jag kan tänka mig läsa. Var människan kommer ifrån, eller om det är en kvinna eller man spelar mig ingen större roll. Om jag trots allt måste ge tre förslag vill jag nämna dessa eminenta författare:

Kazuo Ishiguro för att han kan skriva om det svåra utan att det blir deprimerande. Det är, som ni vet, en konst att förmedla skrämmande, sorgliga och mörka historier utan att det resulterar i en irriterande symfoni av misär. Ishiguro beskriver på ett strålande vis det obekväma och gör det medryckande.

Haruki Murakami är på inget sätt helt otippad i nobelsammanhang. Jag hoppas ni uppskattar hans surealistiska vinkling på livet. Hans förmåga att visa på det smått magiska i vardagen. Hans förmåga att berätta en fängslande historia.

Tomas Tranströmer för att - ja, för att han är Tomas Tranströmer. Vad kan jag säga som inte redan är sagt. Det är hög tid nu!

Men som sagt. Jag är mest angelägen om att få höra om en intressant författare i morgon. Det är väl inte för mycket begärt?

Vänliga hälsningar
Hanna

Jag är en fattiglapp

2011-10-03T18:58:00.000+02:00

Idétorka deluxe - det är vad jag har. Det är bara en månad kvar till NaNoWriMo och jag tänkte mig vara förberedd. Denna förberedelse har resulterat så smått i panik. Mitt huvud brukar vara en salig röra av idéer som slåss om att få skrivas ner. Faktiskt brukar det vara sådant kaos att ingenting lyckas skrivas ner. Nu - nu är det så tomt att här ekar. Nej, inte ens det. Huvudet känns som om det ska implodera över det vakuum som finns däri. Genast saknar jag mitt kaos. Jag tror jag föredrar kaos. Även om jag inte kan fånga upp idéerna och göra något användbart av dem så finns de ändå där. Som sällskap. Utan dem känner jag mig ensam. Sådär naken. Exposed. (Eller var det utan läppstift, jag minns inte riktigt).

Mitt liv känns fattigt på kreativitet. Hur vänder man en sådant trend. Det känns så sorgligt och tomt på det här viset.

Valen i livet

2011-10-01T08:40:00.000+02:00

Jag känner mig kluven. Om någon behöver få in lite motion i sin vardag är det jag och lo and behold, vad uppenbarar sig där om inte ett gym jag faktiskt kan tänka mig gå till! 30 minuter, tre gånger i veckan - styrka för att rädda min stackars ländrygg. Kul är det också. Så långt allt bra!

Och ändå... Att nöta in nya rutiner är aldrig lätt. Att nöta in nya rutiner när rutinen går ut på att motionera är tröttsamt. Jag jobbar, tränar och sover. Fel - jag jobbar, tränar och är helt slut men har svårt att somna. Man ska bli pigg av att träna säger de som vet. Jag väntar med spänning! Jag har inte läst en sida på flera dagar. Mitt hem ser ut som Jerusalems förstörelse. Om man kan gäspa så stort att käkarna hoppar ur led kommer jag när som helst att göra just det. Det enda positiva så här långt är att när jag väl sover, sover jag som en prinsessa (dock inte som prinsessan på ärten) utan att vakna stup i ett. Skönt må jag säga. Om jag bara finge sova längre på mornarna.

Det blir säkert bra i slutändan. Snälla någon, säg att det blir bra! Bara jag ger det en månad eller så. Den här gången ska jag inte ge upp! Åtminstone inte före jul. Om och när energin återvänder ska jag läsa massor (och skriva alla recensioner på böckerna jag läst). Dmitrij Gluchovskijs Metro 2034 är på tur. Sen måste jag gå till biblioteket och låna något av Oksanen (tips på den?) så att jag klarar av min Boktolva i tretton delar. Det blir nog bra. Så småningom.

P.s Sabina - hur långt är det kvar till jul?!

Tankar om slalomläsning

2011-09-25T19:56:00.000+02:00

Att öva sig i slalomläsandets konst kan vara samtidigt spännande, frustrerande och lite läskigt. Frustrerande för att det inte var frivilligt utan kom av det faktum att bok nummer 1 har legat på soffbordet hemma hos lillebror. Hur jag nu kunde glömma den där när den är som mest spännande och närmar sig upplönsningen är dock en helt annan historia. Spännande och läskigt har det varit för att jag så sällan utövar slalomläsning och tanken på att förlora mig i två böcker samtidig känns så främmande. Hur ska jag kunna få rätt stämning att infinna sig när jag samtidigt läser en annan bok - med ett annat stämningsläge?

Jag måste tillstå att det gick ganska bra. Kanske är det till och med lämpligt i vissa lägen. Böcker med väldigt rafflande slut brukar jag kunna ha för bråttom med ibland och kanske var det inte helt fel att bryta av den intensiva stämningen med en mer dämpad och poetisk sådan. Det är svårt att medge men jag kan ha haft fel om slalomsläsning.

Det är dock inget jag har planer på att utöva för jämnan. Det krävdes en stor portion koncentration i bokbytena och det är inte alltid jag är begåvad med sådant. Koncentration alltså. Eller är det en vanesak? Det där med bokbyte. Blir man lika smidig på att byta böcker som små barn är på att byta leksak, bara man övar?

Undra sa flundra...

2011-09-13T19:51:00.000+02:00

...om jag lyckas få ihop en novell till Umeå novellpris 2012? Jag har två veckor på mig och har i dagsläget inte mycket att komma med.

Det verkar ju inte lovande men skam den som ger sig!

Frustrerade funderingar om forskning

2011-09-12T18:13:00.000+02:00

Som alla naturligtvis vet är släktforskning en drog och precis som med alla droger kan det vara grymt frustrerande när man inte får tag i det man vill ha. Vad jag vill säga är att när man hittar en anmoder från Norge vill man gärna verifiera att man hittat rätt genom - säg emigrationsdokument eller åtminstone en notering om flytt och lyckas man inte kan man bli lätt frustrerad och nästan lite otrevlig.

Inte för att jag någonsin skulle vara otrevlig. Jag bara säger att man skulle kunna bli.

På anbytarforum kan man få riktigt bra hjälp med efterlysningar i andra länder. I Norge har man också gratis tillgång till riksarkiven, vilket - kan man tycka - borde göra det lätt att söka. Ändå kan jag inte hitta alla uppgifter jag skulle vilja få bekräftade.

Det är lite extra spännande i fallet Emma från Norge eftersom det finns två ganska lika historier om henne och hennes uppväxt men ingen av dem verkar stämma. Det känns då extra viktigt att kunna visa upp fakta om jag ska slå hål på dessa myter och rykten.

Dessutom är jag ju nyfiken. Annorlunda människoöden är fascinerande och uppkomsten av rykten likaså. Kan delar av historierna stämma? Kan man spåra släkten längre bak i tiden på en gren vi trodde var en återvändsgränd? Tanken väcker kunskapstörsten. Kunskapstörsten väcker frustrationen och därför sitter jag nu här och sliter mitt hår, när det egentligen finns andra saker jag skulle behöva göra.

20 snabba

2011-09-06T11:05:00.005+02:00

Vem är du egentligen, kära läsare?

Mina svar i blått.

Morgonpigg eller nattuggla? Morgonvaddåförnåt?
Bibliotek eller Bokhandel? Trots att plånboken säger annat.

AdLibris eller Bokus? För tillfället.

Ljudbok eller e-bok? Om uppläsaren är bra.

Inbunden eller pocket? För att det ska vara snyggt i bokhyllan också.

Vampyrer eller zombies? Om vampyrerna är onda och läskiga.

Camilla Läckberg eller Jan Guillou? Ingen Skräckberg i detta hus!

En i taget eller slalomläsning? Men inte just nu.

Bokmärke eller hundöra? Vilken lapp som helst duger.

Chips eller choklad? Båda?

Biografier eller memoarer? Är oftast mindre sentimentala.

Skräck eller chick lit?

Boken eller filmen? I nio fall av tio.

Twitter eller Facebook? Utan speciell anledning.

Strindberg eller Heidenstam? Trots att jag bott vid den andres torg.

Kokbok eller Bakbok? Älskar att baka

Te eller kaffe? Om jag måste välja.

Rött eller vitt? Oavsett om vi pratar vin eller färg på gardinerna.

Boklördag eller ViLäser? För tillfället.

Man booker prize eller Augustpriset? Om jag måste välja.

A duty-dance with death

2011-09-05T20:59:00.000+02:00

Ska jag vara helt ärlig visste jag inte mycket om Slakthus 5 jag började läsa. Inte mer än att den är en av de där klassiska verken man bör läsa och att frasen så kan det gå, är ständigt återkommande.

Slakthus 5 eller Barnkorståget: en skyldighetsdans med döden, som bokens hela titel lyder, handlar om mannen som överlevde Dresdenbombningarna, träffade utomjordingar (trafalmadorianer) samt lärde sig ett par tre saker om tiden. Även Vonnegut själv överlevde bombningarna av Dresden och boken är en rejäl känga till krig och meningslöst dödande.

Cynismen är fenomenal. Han dömdes till 6 månaders fängelse. Där dog han i lunginflammation. Så kan det gå. Så. Kan. Det. Gå. Underbart!

Enligt trafalmadorianerna är döden inte slutet utan bara en period i livet då man mår riktigt uselt. Livet är heller inte en serie av händelser, istället hävdar de (trafalmadorianerna) att allting händer samtidigt. Hela tiden. Bokens huvudperson reser fram och tillbaka mellan olika händelser i sitt liv och det är bara en av de saker ~~trafal~~ utomjordingarna gör med honom.

Det är ganska många historier som vävs samman i Slakthus 5 och det kan bli lite smått rörigt ibland. Då får man ta en paus - sätta på mer kaffe, fylla på vinglaset.

Avskalad, lågmäld, cynisk. Lite flum. Många fina tankar. Det är Slakthus 5 i ett nötskal.

Mitt namn är Hanna och jag är en listoholic

2011-09-05T12:03:00.012+02:00

Om jag inte missminner mig har jag gjort den här listan förut, någon gång för längesen. Nu tänker jag göra den igen, sådetså!

4 jobs I've had in my life:

Kvalitetssäkrare
Laboratorieingenjör
Flygplansstädare
Kallskänka

4 movies I can watch over and over:

Kalle och chokladfabriken
Sagan om ringen
Love actually
Livet är underbart

4 cities I've lived in:

Uppsala
Södertälje
Förorten
Älskade vischan

4 tv show I love to watch:

Criminal minds
Morden i Midsomer
In treatment
Big bang theory

4 places I've been on vacation:

Nya Zeeland
Rom
Peking
De jämtländska skogarna

4 websites you visit daily:
Talk nerdy to me
Facebook
King.com
Ancestry.se

4 of your favourite foods:

Mormors köttfärspaj
Tzatziki
Mina hemgjorda fetaostbiffar
Mammas getostlasagne

4 schools you've attended:

Landsortsskolan
Centralskolan
Uppsala universitet
Högskolan i Gävle

4 things in your room:

En skön säng
Gammelmorfars kista
Den illröda hyllan
Min ovärderliga mörkläggningsgardin

4 books you're loning to read:

Fågeln som vrider upp världen - Haruki Murakami
The Sandman, Dream country - Neil Gaiman

Metro 2034 - Dmitrij Gluchovskij
Sommarboken - Tove Jansson

4 places I'd rather be right now:

Hemma i hammocken
I någons varma famn
SF-bokhandeln
På spa

Den bästa tiden för King - Strax efter solnedgången

2011-09-04T21:00:00.000+02:00

Som alltid när det gäller King är gränsen suddig mellan de levande och de döda, mellan drömmar och verklighet. Strax efter solnedgången - då det sista skymningsljuset förgäves kämpar för att hålla nattmörkret undan - då är det övernaturliga som närmast. Då är människans fantasi som livligast och då är Stephen King som otäckast.

Jag har ett skakigt förhållande till novellsamlingar. Det kräver så mycket att läsa en strid ström av kärnfulla berättelser och jag tenderar att bli trött i huvudet av att hålla sådant fokus under så många sidor. Kanske påverkar det mitt omdöme när jag anser mig ha tröttnat, för novellerna i sig är inte tröttsamma. Jag kan bli lite trött när King svävar ut och bara blir äcklig, som i novellen Sitta i skiten men de är trots allt undantag. Ett par av novellerna i den här samlingen är så otäcka att de skrämmer skiten ur mig mitt på ljusa dagen och flera av dem ger mig den där fängslande känslan av obehag i maggropen.

Jag tror - när jag tänker efter - att jag måste ta mig an novellsamlingar på ett mindre kompakt vis, för Stephen King är och har alltid varit skräcknovellernas obesegrade mästare. Det gäller bara att inte sluka novellsamlingar som man slukar en roman, för att kunna uppskatta mästerverket.

En kort bokenkät

2011-09-04T19:59:00.000+02:00

1. Vad heter boken du läser just nu?

Something wicked this way comes av Ray Bradbury

2. Hur långt har du kommit?

Sidan 80.

3. Beskriv boken med tre ord:

Alldeles underbart fängslande.

4. På en skala från 1-5, hur bra är den hittills?

En stark 4.

Flördagsenkät

2011-09-03T09:36:00.002+02:00

En en fredagsenkät från Bokbabbel, såhär på lördagsmorgonen.

Vad ska du läsa i helgen?

Something wicked this way comes av Ray Bradbury. Hela helgen. Jag och Bradbury! Förmodligen blir det även Stora varför-boken när Fisen ska sova ikväll.

Hur ser den perfekta lässtunden ut?

Jag, en bra bok, ett glas vin (eller ett äpple - Den oändliga historien-känslan), gosiga katter i knät.

Din bästa lässtund förra veckan?

Om man med förra veckan menar den vecka som just passerat så måste jag säga torsdag kväll när jag återfick läslusten.

Hur många timmar i veckan tillbringar du egentligen i böckernas värld?

Ja, säg att jag i normala fall läser i snitt 2 timmar om dagen så blir det 14 timmar i veckan. Vissa veckor läser jag så klart mycket mer och vissa veckor nästan inte alls.

Var läser du aldrig?

I bilen. Kräkvarning!

Vad läser du aldrig?

Böcker av Camilla Läckberg. Har läst en. Vilket trauma det var!

Vilken är din favoritbokhandel?

English Bookshop och Science fiction-bokhandeln. Akademibokhandeln i Helsingfors ligger också bra till. Online säger jag Adlibris.

Du får 300 kronor att handla böcker för. Vad köper du?

Det räcker nästan till de två första delarna av Haruki Murakamis 1Q84. Jag får väl pruta lite också.

Vilken aktuell bok skulle du inte läsa ens om du fick den gratis?

Glada hälsningar från Missångerträsk av Martina Haag. Huvvaligen!

Vilken ännu ej utgiven bok längtar du mest efter just nu?

11/22/63 - Stephen Kings version av vad som hände i Dallas då Kennedy blev mördad. Det ska bli spännande att se vad King kan göra med denna fascinerande historia. Om mina förhoppningar infrias har han kokat ihop något än mer kuslig.

Augustisammanställning

2011-09-02T21:33:00.000+02:00

Varje bokbloggare med lite självaktning summerar varje månad, kvartal, halvår och år med listor (don't we just love listor?!) så här är det nog ont om självaktning för tillfället. När en bokbloggare säger sig ha lästorka innebär det att denne bloggare inte läser fullt så mycket som vanligt. I mitt fall har vi nog kommit till läsöken vid det här laget. Öken som i "ingen utläst bok under augusti månad".

Nå, nu har jag vidtagit vissa åtgärder för att bryta detta elände. Jag är ett stort fan av att läsa en bok åt gången, av anledningar vi kan diskutera en annan gång, men igår kväll påbörjade jag Ray Bradburys Something wicked this way comes utan att ha avslutat Parfymen. Busigt, inte sant?

Okej, det var mest för att jag inte hittade Parfymen (ska vi slå vad om att den ligger kvar på landet?) men var fruktansvärt lässugen (halleluja!). Bradbury har en plats i listan som utgör min Boktolva. Alltså - Something wicked this way comes. Ett ynka kapitel mäktade jag med innan jag somnade men vilket kapitel sedan. Jag tror jag är kär! Fortsätter det så här blir det Bradbury och jag hela helgen.

Höstenkät!

2011-08-31T21:43:00.007+02:00

Jag vet, jag vet. Jag sa att det var sensommmar. Men alltså... jag hittade den här enkäten på Dantes bibliotek och jag kan inte stå emot en enkät. So here it goes.

Nu när det snart är höst och de mysiga lästillfällena blir fler och fler - vilken bok tycker du att alla ska läsa i höst?

The woman in black av Susan Hill passar utmärkt en mörk, gärna regnig höstkväll. Så nu vet ni precis vad ni ska läsa!

Som alla vet innebär hösten även bokmässa, vad får årets besökare absolut inte missa?

Jag är extremt dåligt insatt i årets bokmässa *skämmes!*, jag har varken haft tid eller kraft nog att engagera mig.

I år är det tyskt tema som gäller på bokmässan, vilken är din absoluta favoritbok från en tysktalande författare?

Tydligen äger jag inte så många böcker av tyskspråkiga författare. Parfymen av Patrick Süskind är den bok jag läser för tillfället (har jag inte hållit på med den en hel evighet nu?) och jag får nog säga - även om den inte är utläst än - att Parfymen också är min favorit.

På tal om andra länder - vilken bok innehåller den bästa reseskildringen?

Berättelsen om Pi är egentligen en historia om överlevnad men den blir även en fin reseskildring av bara farten. Om än en väldigt speciell sådan.

Du ska på semester en vecka och (hemska tanke) du får bara plats med tre böcker i packningen, vilka blir det?

Förmodligen skulle jag skippa de extra skorna och på så sätt göra plats för fler böcker men det var ju tydligen inte ett alternativ. Ja, då skulle jag försöka ta med mig tre feta tegelstenar. Haruki Murakamis Fågeln som vrider upp världen står i hyllan med sina dryga 740 sidor och bara väntar på att få följa med. Detsamma gäller the Passage av Justin Cronin. Daughter of the Empire av Raymond E. Feist kan kanske inte ses som tegelsten i sammanhanget men det är nästa del i Riftwar saga och tillika den bok jag tänkt inleda min fantasyhöst med. Jag får helt enkelt bada lite i havet eller shoppa lite resten av veckan. Jag kanske kan köpa en ny väska att ta hem lite böcker i?

Hösten tenderar ju att innehålla en hel del väderomslag, vilken bok - där vädret har en central roll - bör alla läsa?

Se fråga nummer ett. I The woman in black hjälper dimman och det ruggiga vädret till att skapa den kusliga stämningen. Kort sagt: alla bör läsa The woman in black.

På hösten är det extra viktigt att unna sig långa stunder med en kopp te/kaffe i soffan och någon mysig tidning. Ja, vilken tidning klarar du dig inte utan?

På hösten är det dags att plantera vårblommor och planera inför det som ska sås under vintern samt planteras under våren, därför är allehanda trädgårdsmagasin ett måste denna årstid (också).

Om du fick bjuda någon litterär karaktär på fika, vem skulle det då bli och varför?

Åh, men man bara måste fika med Bilbo. Han och jag har samma kärlek till mat och dryck. Vin. Te. Sockerkaka. You name it.

När dagarna blir mörkare och mörkare spenderar vi mer tid inomhus och det betyder mer tid till våra älskade böcker. Om du fick tillgång till obegränsat antal hyllmeter, hur skulle du då organisera dina böcker?

Jag tycker att det är så snyggt med böcker organiserade i färgordning men kontrollfreaket i mig klarar bara inte det. Det blir helt enkelt alldeles för svårt att hålla reda på exakt var en bok befinner sig. Det skulle bli precis som nu - böcker sorterade först efter genre och sedan efter författare, förmodligen sorterade i bokstavsordning på efternamn.

Struktur mina vänner, struktur!

Hösten innebär också även långa kvällar framför TVn, vilken bokfilmatisering är den som lyckats allra bäst?

Jag har alltid varit kär i Stanley Kubriks version av The shining (Stephen King) och kommer så alltid att förbli.

Apropå klassiker

2011-08-31T08:05:00.003+02:00

Hur läckra är inte de nya klassikerna från Bonnier pocket?!

Typiska läckerbitar, ärligt stulna från Bonnier pocket.

Jag kunde köpa dem allihop bara för omslagets skull men pengarna tryter, det är allvarligt köpstopp och om sanningen ska fram är det inte de klassiker jag suktar efter. Innehållet kanske betyder lite det också.

Den som inte tävlar kan heller inget vinna

2011-08-30T21:59:00.000+02:00

På Dantes bibliotek lottas det ut, inte en men två klassiker. Den ena väljer man själv och den andra väljs av bloggaren Therese. En underbar idé tycker jag som Thereses förhoppning om en bloggepidemi.

Kallocain av Karin Boye är vad jag önskat mig om jag vinner och vinnare är jag åtminstone fram till att lottningen gått av stapeln, precis som varje lördag när jag blir lottomiljonär.

Efter sommar kommer sensommar

2011-08-29T20:48:00.003+02:00

- Välkommen tillbaka till jobbet Hanna!
- Man tackar!
- Haft en bra semester?
- Ja, absolut!
- Synd bara att du hade så dåligt väder!

*typsikt-repa-med-nålen-i-vinylskivan-skriik*

Jag vet inte vilken värld de lever i men jag har då inte haft dåligt väder. Av fyra veckor har det varit ungefär två dagar jag inte kunnat sitta ute pga dagslångt regn, alla andra dagar har solen lyst någon gång under dagen. Sedan är jag av den bestämda åsikten att även regniga dagar kan vara bra väder. Man har tid att mysa in sig i soffan med en bra bok eller film, en kopp te och katterna som filt.

Eller så kan man helt sonika gå ut och dansa i regnet. Jag är nämligen av den bestämda åsikten att vädret inte styr mitt liv. Ja - såvida det inte är över 30 plusgrader då. I sådant fall ligger jag i skuggan och flämtar. I vilket fall, är jag ledig så gör jag lediga saker. Ska jag slappa och läsa en bok så är det förvisso skönt att ligga i hammocken men jag kan faktiskt lika gärna ligga i soffan.

Skärgården är som honung för läsandet

2011-08-27T12:57:00.002+02:00

Sedan jag anlände ut till stugan på ön igår eftermiddag har jag läst mer än under hela 4 veckors semester. Jag har läst med glädje, nyfikenhet och utan att ögonen trillat ihop, något jag inte upplevt på - ja, länge.

Om det är tillgången på skärgårdsluft eller avsaknaden av måsten som är största källan till min avslappnade läslusta vet jag inte och faktiskt så bryr jag mig inte heller. Läsningen är min vattenhål i vardagen, min egentid och mitt sätt att släppa allehanda bekymmer. Jag behöver läsa för att känna mig riktigt levande.

Jag hoppas så innerligt att läsglädjen håller i sig.

NaNoWriMo here I come!

2011-08-26T10:39:00.000+02:00

När jag hade lite svårt att sova i natt låg jag och klurade på både det ena och det andra. Det troligaste är väl att jag hade svårt att sova just för att jag låg och klurade men nu ska vi inte haka upp oss på sådana oviktiga detaljer. Det viktiga i den här historien är att jag faktiskt längtade efter att få vara kreativ. Att få skriva.

Det är stort. Den största längtan efter att skriva brukar jag ha när jag befinner mig i en psykisk avgrund men modet att vara kreativ och skapa något ur min egen fantasi har jag bara då jag mår bra. För att verkligen få något gjort bör man kunna kombinera de två och jag tror att jag kommit dit nu.

Så passande då att vi börjar närma oss årets NaNoWriMo och att uppvärmningen inför den faktiskt kan dra igång när som helst. Det är bara att ladda stenhårt för maratonskrivande under november månad, för i år tror jag bestämt att jag tänker delta.

Två gånger tidigare har jag varit med. 2006 och 2007. Första gången skrev jag mina 50 000 ord och lite till. Andra året blev det inte ens en halv A4 och den stora skillnaden är att – fast jag hade idéer kunde jag inte förmå mig att fästa dem på papper. De var, i mitt tycke banala och pinsamma och jag skämdes bara jag såg dem på skärmen. Om sanningen ska fram så var det jag skrev 2006 förmodligen flera resor fånigare men det gjorde helt enkelt inget. Den underbara känslan av att få skapa något var det som var viktigt. Där har vi skillnaden mellan att vara trygg i sig själv och att vara ett mentalt asplöv. Det är ofattbart att det är hela fem år sedan jag var genuint grundad och trygg i mig själv senast. Det känns bra. Jag minst sagt förväntansfull (och lite orolig att det inte ska hålla i sig!).

NaNoWriMo 2011 – here I come!

Film är bäst på bok

2011-08-24T17:23:00.003+02:00

... men visst vill vi gärna se filmen också!
Jag kan inte låta bli att haka på Bokbabbels gottande i böcker som snart (där ”snart” kan betyda alltifrån nu till evigheten) kommer som film.

The Hobbit. Två filmer – en nästa år och en året därpå. Redan nu vet jag knappt vilken fot jag ska stå på. #nördlycka!

The woman in black. Susan Hill's läskiga spökhistoria har biopremiär i februari. Jag förväntar mig att bli skrämd till mardrömmar då, som ni vet.

Life of Pi. Yann Mantels Berättelsen om Pi var den bok jag fick låna av Fantasyfobikern när hon tyckte jag skulle läsa ”riktig litteratur”. Jag älskade den och det faktum att den – om än baserad i verkligheten – har något mycket fantasyesque över sig. Ang Lee regiserar filmen som beräknas ha premiär i slutet av december nästa år.

Odd Thomas har jag inte läst men den står snyggt i bokhyllan och väntar. Det blir till att läsa den innan filmen har premiär nästa år.

Naturligtvis finns det också tillfällen då jag har stora reservationer vid filmandet av en favoritbok:

Tordyveln flyger i skymningen är en barndomsfavorit och jag minns radioföljetongen med värme. Det är spännande att den blir film men jag är så skeptisk till svensk filmindustri att jag inte vet om jag vågar se den. Jag ber till den lille bok-/filmguden att den håller alla överexponerade svenska skådespelardivor borta från min darling!

Aktuellt på Queen Road

2011-08-23T21:39:00.004+02:00

En liten enkät om läget just nu.

Den engelska: Det kastas blickar på fortsättningen av Raymond E. Feist's Riftwar saga. Kanske blir det en fantasyhöst?

Vid sängen: På sängbordet ligger Parfymen av Patrick Süskind, en trave korsordstidningar, ett anteckningsblock samt en penna. Allt för att jag ska kunna avsluta dagen på det sätt som känns bäst.

I väskan: Jag är trogen Parfymen.

På toaletten: I ett tidningsställ (läs 'på tvättmaskinen') ligger en trave blandade tidningar. Illustrerad vetenskap, Knasen, senaste Pandurokatalogen etc. Om jag hinner läsa? Väldigt sällan!

Läser emellanåt: Naturvetenskapliga artiklar av olika slag.

Borde börja med: The Passage av Justin Cronin har legat i bokhyllan alltför länge.

På is: Stephen Kings serie om Det mörka tornet. Kan verkligen inte förmå mig att fortsätta trots att jag bara har sista boken kvar.

Enkäten hittades på Bokhora (där man i sin tur hittat den på eh – jättemånga ställen).

Stolt storasyster och lycklig boknörd

2011-08-20T12:21:00.004+02:00

Idag kan jag glädjas åt att lillebror köpt Dmitrij Gluchovskijs 2034. Då behöver jag inte ha någon inga-pengar-och-köpstopp-ångest. Sådant gillas. Dessutom får både lillebror och jag läsa en bra bok. För kan den vara annat än bra, uppföljaren till fängslande 2033? Gluchovskijs språkbruk fick mig att falla som en fura och jag hoppas på ännu en mörk historia i en karg och skitig miljö. Jag är dock inte helt säker på att jag kommer klara av att se på omslaget speciellt ofta. Ögon – sargade eller missfärgade på något vis, är min stora skräck här i livet. Huvvaligen!

Lite extra glad är jag för att jag lyckats få lillebror hooked on böcker (om än bara en enda författare). Lillebror som läste sin första roman vid 25 års ålder! Det – mina vänner – är bara fyra år sedan nu.

Släkten är värst

2011-08-19T21:54:00.003+02:00

Ja, alltså den sedan länge hädangångna släkten. Att släktforska har visat sig omåttligt intressant, man får ta del av så många spännande livsöden men nu börjar det bli så många grenar att nysta i och jag har lite svårt med organisationen ibland. Jag vet inte riktigt vilken gren jag ska följa och samtidigt som jag vill komma så långt bakåt i tiden så vill jag veta så mycket som möjligt om varje generation. Det är många böcker att gräva i och inte alltid helt lätt att läsa i dem.

Ni förstår att jag inte riktigt har tid att läsa något annat?!

Tips från Titti

2011-08-18T15:27:00.005+02:00

Längtar genast till februari 2012.

Detta var för övrigt vad jag skrev om boken i januari i år.

Man är om möjligt...

2011-08-12T23:29:00.002+02:00

...aningen för nördig om grannens partymusik stör när man tittar på Sagan om de två tornen..!

Det blir inte alltid som man tänkt sig

2011-08-11T13:23:00.002+02:00

I min enfald trodde jag att jag skulle få all tid i världen att läsa och blogga när nu äntligen semestern infann sig men tji fick jag. Jag kan inte skylla på att jag målat staket, rensat bokhyllan och poolbadat hos lillebror. Däremot har jag grävt ner mig i släktforskningen jag började på i höstas.

Då letade jag mig ständigt bakåt (1600-tal och jag har inte kommit längre söder ut än till Lönneberga) medan jag nu gräver i varje enskild persons liv. Det finns en hel del fascinerande levnadsöden och det är svårt att inte fastna. Patrick Süskind får helt enkelt ursäkta men Parfymen är endast kvällslektyr för tillfället. Dagtid frossar jag i husförhörsböcker och folkräkningar. Ett digert arbete vill jag påstå.

För tillfället vaktar jag dock hundvalp. En sockersöt dvärgpinschervalp vid namn Vince ligger och snusar vid min sida. Han är förmodligen inte den jobbigaste ungen man kan passa. En filt (alt. ett knä) att ligga på och kanske en solstråle genom fönstret - sedan är han mer än nöjd. Snart är det dock dags att hämta två vildingar på fritids/dagis. Det är bäst att njuta av lugnet medan det varar.

En bok - flera böcker - alla till salu

2011-08-05T16:38:00.006+02:00

Ibland är en rensning av bokhyllans begränsade utrymme av nöden. Det tar alltid emot men alla böcker behöver faktiskt inte stå kvar där. En del kan bytas bort. Andra kan skänkas till bättre behövande och några ämnar jag försöka sälja. I dagsläget har jag 14 annonser på Bokbörsen.

Khaled Hosseini - Tusen strålande solar
Mikael Niemi - Populärmusik från Vittula
Klas Östergren - Fantomerna
Katarina Wennstam - Flickan och skulden
Ian Rankin - Förlorade själar
Caroline Gray - Bedragen
Barbara Bickmore - Bortom gryningen
Sandra Brown - Vittnet
Sandra Gregory & Michael Tierney - Glöm att ni har en dotter
Henry N. Beard & Douglas C. Kenney - Härsken på ringen
Frederick Forsyth - Bedragaren
Liza Marklund - Studio Sex
Liza Marklund - Sprängaren
Liza Marklund - Den röda vargen

Min tjusiga(?) sida hittar man här. Vi får väl se om den (min sida) har någon chans gentemot de ansluta antikvariaten.

Bättre sent än aldrig

2011-07-29T22:42:00.003+02:00

Äntligen har jag fått upp vägghyllan i sovrummet. Det tog bara... eh - vi säger att det tog lång tid. Nu hänger den dock där, röd och snygg och då återstår bara att klura ut vilka böcker som är värda en plats i mitt sovrum.

Det är trots allt - i frånvaron av ett privat bibliotek - hemmets allra heligaste.

Dagens

2011-07-28T21:28:00.002+02:00

DAGENS VILL HA: En stor skål godis.
DAGENS BOK: Slaughterhouse 5 – Kurt Vonnegut
DAGENS HÄNDELSE: Åh, det har varit en ganska händelselös dag faktiskt.
DAGENS LÅT: Country song - Seether
DAGENS PLANER: Efter en sval dusch ska jag krypa ner mellan lakanen tillsammans med Mr Vonnegut.
DAGENS SAKNAD: Min kondition!
DAGENS LÄSUPPLEVELSE: Täppan. Kvällssolen. Slakthuset.
DAGENS DROG: Bara vanligt vatten.
DAGENS ROLIGASTE: Galna internskämt.
DAGENS FAVORIT: Mysiga Monsterkatten.
DAGENS SKRÄCKIS: Fick bara in Rix FM på jobbradion!
DAGENS GODIS: Bara ögongodis.
DAGENS HUMÖR: Längtansfull.
DAGENS ORD: SEMESTER!

Hej lästid!

2011-07-17T18:02:00.000+02:00

Jag önskar att man kunde hämnas på förkylningsvirus. I två veckor nu – har jag hostat och kippat efter andan så fort jag reser mig ur soffan (eller intar ryggläge). När jag lägger mig på min vänstra sida hostar jag inte men det sörplar sådär mysigt i luftrören. Det ser inte ut att vara på tillbakagång ännu...

Den enda fördelen – om det på något sätt kan finnas en fördel med krampaktig hosta – är att jag får gott om tid för mina böcker. Att bara ligga i hammocken/soffan/sängen och frossa i böcker (och emellanåt slumra en stund) känns helt okej trots att det finns så mycket annat som borde/måste göras. Jag kan helt enkelt inte göra det där andra utan att tappa andan.

Till och med gårdagen, med ett besök på sommarstället tillsammans med bror och hans familj gav en stunds läsning. Medan övriga familjen gick på promenad och sedan ner till bryggan för att bada, låg jag i soffan tillsammans med brorfamiljens hundvalp. Jag umgicks med Stephen King och hunden Vince låg snarkande i mitt knä. Mycket mysigt!

Icke desto mindre vill jag att hostan och sörplandet ska gå över nu, på en gång. Bästa T hade precis givit mig lite motivation till att börja med träningen. Baby steps och tålamod! Åh, jag bara hoppas att hostan och andnöden ger med sig innan motivationen ebbar ut...! Till dess försöker jag se fördelarna. Två långa veckor kvar till semester (jag hinner bli frisk, jag hinner bli frisk!) och gott om slapp lästid.

Boktolva i tretton delar - Dmitrij Gluchovskji

2011-07-15T12:20:00.000+02:00

Moskvas tunnelbana lär vara byggd för att motstå en kärnvapenattack och enligt myten finns även en stad under spåren – tänkt att husera den ryska eliten under ett eventuellt tredje världskrig. Det är utgångspunkten för Dmitrij Gluchovskijs Metro 2033.

År 2033 är tredje världskriget redan överspelat och på en ensam metrostation – civilisationens nordligaste utpost – håller man med svikande framgång stånd mot mystiska varelser från ytan. Något underligt händer i tunnlarna och en ung man sänds ut på ett farligt uppdrag genom metrosystemet, i hopp om att hitta en räddning.

Metro 2033 är en dyster och ganska melankolisk historia om hur den människospillra som överlevt faller tillbaka i gamla mönster och fortsätter utrota och förtrycka varandra. Samtidigt är det en varm och tidvis humoristisk skildring om de som trots allt kan se ljuset i tillvaron.

Det är också en spännande berättelse om en ung mans strävan efter att göra det rätta, vad nu det rätta kan tänkas vara. Artioms vandring genom metron blir lika mycket ett sökande efter en mening med livet som efter en räddning för hemsstationen och mycket av behållningen ligger i det outforskade. Vad väntar runt nästa krök? Är det möjligt att nå det mytomspunna Polis? Är Metro-2 verklighet eller bara rykten? Att lägga ifrån sig boken är svårt.

Gluchovskij skriver med det poetsika språk som jag lagt märke till hos fler ryska författare. Det är fängslande och vackert. Miljöbeskrivningarna är levande och det är skrämmande hur verklig den karga, klaustrofobiska metromiljön känns ibland.

Bokalfabet 2.0 - L

2011-07-14T15:48:00.001+02:00

Bokalfabetet tog sommarlov för en månad sedan, vilket är tur för mig för nu är jag inte alls långt efter. Min frånvaro till trots. Själv får jag inte ledigt förrän i augusti men då ska det sitta fint med fyra härliga veckor.

1. Fem ord på L ska associeras till boktitlar: Lydig. Långsint. Låt. Ledig. Lämna.
Ledig är man på loven och det är då Enid Blytons femgäng träffas. Ni vet de där hunden Tim är lydig och hans matte George är långsint men där ingen någonsin skulle lämna den andre i sticket. Några titlar i urval är Fem i knipa, Fem stoppar spöktåget och Fem går i fällan.
Never let me go är en låt – här med Aretha Franklin – men också titeln på en bok av Kazuo Ishiguro. En skrämmande men samtidigt vacker sådan.

2. Presentera en bokkaraktär med för och/eller efternamn på L.
Neville Longbottom är en vän till den nu så aktuelle Harry Potter. Han (Neville) beskrivs som en knubbig, klumpig och lite udda pojke. Han har tuffa trauman i bagaget och börjar sin skolgång som en tafatt och fötegen själ men allt eftersom tiden går får han – så klart – allt bättre själförtroende. Jag vill faktiskt påstå att han är Rowlings variant av den klassiska fula ankungen.

3. Berätta om en bok som utspelar sig i London.
Dan Simmons Drood utpelar sig inte bara i London, den utspelar sig även i London below – en mystisk stad under staden, som blandas med skitiga kloaker och glömda gravplatser. Jag är grymt svag för det viktorianska London, där smuts och elände blandar sig med dekandens och fina salonger. Som bekant är jag också svag för mystiska individer och oförklarliga händelser, intelligenta män och inte helt pålitliga berättare. Drood har helt enkelt allt detta och har man den minsta läggning åt samma håll som jag kan man inte annat än älska det.

Boktolva i tretton delar - Juli Zeh

2011-07-13T20:06:00.001+02:00

Ett barn som kidnappats utan att veta om det, ett groteskt mord, en sjukhusskandal, en döende polis och hans sista kärlekshistoria men framför allt två fysiker inbegripna i ett långdraget gräl om universums natur. Det är beståndsdelarna i den filosofiska och lekfulla deckaren Fritt fall av Juli Zeh.

Till att börja med vill jag klargöra att deckarbiten av denna deckare har underordnad betydelse och alla kommentarer om att spänningsmomentet överskuggas av utläggningar i kvantfysik undanbedes. Denna historia behandlar främst den osäkra gränsen mellan sant och falskt och den en leker med idéer som den om att verkligheten bara finns i våra egna huvuden. Denna historia är i första hand en berättelse om kärlek, djup vänskap och filosofiska funderingar. I andra hand är det en för ändamålet konstruerad deckare.

För det är fullständigt uppenbart att storyn är artificiell och personerna endast bärare av idéer. Det – däremot – är inte på något sätt dåligt. Istället för det kvasirealistiska nonsens som går 13 på dussinet (lite som min boktolva faktiskt) får vi ett ärligt konstverk fyllt av både stora och små idéer, oväntade metaforer och språkliga vändningar.

Att boken blev sågad av tunga tyska recensenter tycker jag säger mer om tyska recensenters humor än om författarens hantverk. Om tyskarna vill byter jag gärna Juli Zeh mot Camilla Läckberg vilken dag som helst och jag har haft ögonen på Corpus Delicti ett bra tag nu. När det inte blev någon förstaupplaga av Sagan om ringen kanske jag ska slå till på den istället?

Aftershopping-ångest

2011-07-13T11:53:00.006+02:00

Det är dyrt att vara sjuk. Det är åtminstone dyrt att vara sjuk men inte längre så sjuk att man bara sover samtidigt som TV-bolaget har stora problem och därmed bara visar myrornas krig.

Alltså. Tanken var att fönstershoppa lite. På sin höjd inhandla billiga begagnade böcker på Tradera och/eller bokbörsen. Inte köpa en svensk förstaupplaga av Härskarringen för 800 riksdaler!

Ändå var det just det jag gjorde...

Hur tänkte jag nu? Tänkte jag att jamen jag är ju gjord av pengar så varför inte? Förmodligen gjorde jag det. Vad jag borde tänkt var att jag måste sälja mig själv och kanske lite till för att ha råd med köpet. Vad jag borde tänkt var att jag redan har tre utgåvor av sagda bok och inte behöver ytterligare än – även om den utgåvan råkar vara den första ”i gott skick med vissa småskador”. Vad jag borde tänkt var att BokDoktorn (bokbinderi och bokrenovering) må vara vår granne på sommarstället men 800 spänn är fortfarande 800 spänn.

Men vem försöker jag lura? I den stund jag fick upp boken på skärmen var jag såld. Jag skulle aldrig kunnat låta bli. Ett tvångsbeteende är ändå ett tvångsbeteende och – som käraste Sussie så snällt påpekade – det finns de som lägger 700 kronor på ett biobesök bara för att det råkar vara premiären av Harry Potter. Jag må vara en lättlurad nörd men jag är åtminstone inte själv.

Dessutom är 795 kr ingenting. Man får man betala nätta 2500 för Hompen eller En resa Dit och tillbaka, det vill säga den svenska förstautgåvan av the Hobbit från 1947. Den köpte jag inte!

Men visst skulle det vara tufft att ha den i bokhyllan..!

Update 17:15
Ångesten var alldeles i onödan. Antikvariatet i fråga hade redan sålt boken men inte tagit bort annonsen från Bokbörsen. I en rättvis värld hade ägaren varit skyldig mig en förstaupplaga av trilogin till samma pris men ska jag någon gång göra ett sådant köp igen lär det kosta det tredubbla...

Bokalfabet 2.0 - K

2011-06-08T11:53:00.000+02:00

Fjant brukar rationalisera bort siffran elva när han räknar. Eller kanske är det tolv han plockar bort? Han kör på ...nio, tio, olva, tretton. Dock är den elfte bokstaven i alfabetet K.

1. Fem ord att associera till boktitlar: Katt. Krig. Konstnär. Krävande. Kalabalik.

Mitt Monster travar – nyrakad och fin(?), runt i musketörstövlar. Mästerkatten i stövlar fick ett par liknande tillverkade åt sig. Frågan är bara vem som är vem?

Mästerkatten? Monsterkatten?

När Dynamo Kiev spelade sin ödesdigra match mot nazisternas hopplockade fotbollslag pågick inte vilket krig som helst. Dödsmatchen ger läsarna en inblick i de små slag som utkämpades bakom de stora scenerna i andra världskriget. En enda fotbollsmatch kan vara bra mycket mer krävande än vad man kan tro och en hel del kalabalik utbryter när nazisterna inte får vinna.

Edgar Freemantle är en konstnär med oanade talanger. Eller är det huset som gör det? Duma Key är i vilket fall en mycket målande berättelse.

2. Nästa uppgift blir att presentera en karaktär med för- och/eller efternamn på bokstaven K.
Alltså, när mormor bryter benet gör Kajsa Kavat allting. Nästan. Att köpa en julklapp till sig själv kan hon faktiskt inte göra, så det så!

3. Nästa uppgift handlar om kärlek.
Ett av bokbloggarnas budord handlar om att ha många litterära gudar, ett annat om att aldrig svika sina favoritförfattare och ett tredje om att ge sina favoriter den kärlek de förtjänar. Alltså handlar uppgiften om just kärlek till författare.

Vilken är din största litterära gud?
Ja, allstå – Terry Pratchett är Gud! Så är det bara.

Vilken favoritförfattare finns kvar sedan barndomen?
Elsa Beskow byggde min kärlek till trädgårdar och jag myser fortfarande lika mycket av hennes böcker.

Vilken författare får all din kärlek just nu?
Jag frossar i Neil Gaimans Sandman just nu. Förlåt. Fel av mig – jag frossar i Sandman så fort jag får nästa lön!

Syskonkärlek

2011-06-07T21:10:00.005+02:00

Typiskt nördgos Zombie och Monster emellan.

När mamma ligger i hammocken och läser Fritt fall pysslar nördkatterna om varandra. Det gillas! Annars vill man gärna vara med och läsa. Helst genom att ligga i den uppslagna boken...

Bokalfabet 2.0 - J

2011-06-07T20:49:00.002+02:00

Nästa bokstav i ordningen är J – den bokstav som folk envisas med att försöka stava mitt efternamn med, fast det är helt fel.

1. Fem ord på J. Jubileum. Jonglera. Jordgubbe. Jubelidiot. Jämmer. Associera fritt till en eller fler boktitlar.

Jubileum är synd att kalla det men i år är det ändå 10 år sedan Douglas Adams gick bort. Douglas Adams som självfallet har skrivit världens mest finurliga sci fi-serie.

Sarah Waters försöker i Främlingen i huset jonglera subtil skräck, klassfrågor och brittisk anda och lyckas nästan. Det blir bara lite för långdraget.

Familjen Jordgubbe paraderar högtidligt in i händelsernas centrum när det ska bli blomsterfest i täppan. Just den boken – Blomsterfesten i täppan – har en stor del i mitt trädgårdsintresse. Den och Lasse liten i trädgården. Tack Elsa Beskow, för det!

Jack Torrance är en riktig jubelidiot som tror att en isolerad miljö på Overlook hotel kan vara bra för en alkoholiserad lärare med skrivkramp. Vi vet väl alla hur bra det går för honom i Varsel?

Jämmer och elände! Kan man utropa när man hamnar i Jämrans osis – brädspelet MADs motsvarighet till fängelset i Monopol. När jag var barn hände det att min pappa läste magasinet MAD. Det är helt och hållet hans typ av humor och hur länge jag än försökte förneka det så är det även min. Jag menar – hur kan man annat än älska ett spel där det går ut på att förlora alla sina pengar?!

2. Därefter en karaktär med för- eller efternamn på J.
Johanna heter (självklart) en av karaktärerna i Marianne Fredrikssons Anna, Hanna och Johanna – en bok jag inte läst, inte har något större sug efter att läsa men ändå har fastnat för titeln på.

3. Slutligen: vilken bok har fått dig att jubla?
Sputnikälskling är det första och enda jag läst av Haruki Murakami. Det började totalt utan förväntningar och slutade med magpirr.

Boktolva i tretton delar - Paolo Bacigalupi

2011-06-06T21:51:00.001+02:00

Vad händer när stora företag använder sig av biologisk terrorism för att öka sin makt i samhället? Vad händer när sagda terrorism går över styr och ställer människans tillvaro på sin spets? Vad händer när oljan tar slut? När havsnivåerna stiger? När livets mening blir jakten på mat för dagen? The Windup girl ger oss en möjlig inblick.

I en inte alltför avlägsen framtid sätter världen människans överlevnadsinstinkter på prov. Thailand har klarat sig förhållandevis bra i kampen om kalorierna men hur länge kan man stå emot företagsjättarna och deras sterila grödor? Bangkok ligger under vattennivån och den ständiga kampen mot genetiskt förbättrade virus tär på den inrikespolitiska stabiliteten.

Vi möter flertalet spännande karaktärer i en allt mer kaotisk stad - kalorimannan Anderson Lake, den sluge kinesen Hock Seng, diverse politiker och entreprenörer samt Emiko, en windup från Japan. Hennes slag kallas för det nya folket. De är genetiskt konstruerade som slavar, soldater och leksaker, tränade att utföra sina sysslor med perfektion. De är dåtidens underklass, utnyttjade och avskydda men egentligen överlägsen den naturliga människan på alla sätt.

Dessa karaktärer guidar oss genom en historia om vetenskapens etiska ansvar, om kärleken till makt (och pengar), om rasism, plikttrogenhet, rädslan för det annorlunda men framförallt om människans kärlek till livet. De väcker frågan om hur långt man kan gå för att rädda sig själv och även frågan om vad en människa är. Är en genetiskt förbättrad människa fortfarande en människa – eller är det att lämna över stafettpinnen till en helt ny art?

Bacigalupi har filosoferat om djupa frågor. Han gör det på ett underhållande sätt – sceneriet är levande och karaktärerna mångfacetterade. Jag kastas mellan skratt, nagelbitande spänning, äckel och sorg, det blir aldrig tråkigt och även om sagda frågor aldrig ställs rakt ut ligger de och pyr i bakhuvudet från sida ett. Det här är en dystopi jag varmt rekommenderar, som ett fan av både sci fi och genetik är jag grymt svag för kombon.

O the joy!

2011-06-06T13:36:00.000+02:00

Jag brukar vara väldigt tveksam när mina favoritböcker blir till film. Filmmakare har sällan förmågan att göra det på ett snyggt och trovärdigt sätt. Peter Jackson kan vara ett av undantagen som bekräftar regeln. Jag fullkomligen älskade Sagan om ringen-filmerna. Nej, de följde inte alltid boken men man har gjort avsteg jag kan köpa och känslan, sceneriet och karaktärerna känns helt klart igen. Nya Zeeland är storslaget.

Nu är the Hobbit på gång! Har varit så ett tag. Senaste nyheten var att Orlando Bloom kommer tillbaka som Legolas och nu (läs för en vecka sedan) är också titel och premiärdatum satta. Film nummer 1: the Hobbit – an unexpected journey, 14 december 2012. Oh, må tiden bara flyga fram! Film nummer 2: the Hobbit – there and back again, 13 december 2013. Kanske världens bästa Luciafirande!

Peppen är total! Nördstämpeln är inpräntad med röd text i pannan. Att kyla av sig i poolen blir ett måste.

Vilka filmatiseringar ger er pirr i magen?

Boktolva i tretton delar - halvårsuppdatering

2011-06-04T12:22:00.002+02:00

Vid årets början satte jag upp endast en utmaning för mig själv. Jag har otroligt svårt att hålla mig till de utmaningar jag åtar mig eftersom jag – precis som när vi pratar mat – är väldigt impulsiv. Jag måste helt enkelt läsa (eller äta) det jag är sugen på och smaken kan ändras rätt så radikalt under tidens gång. Jag har dessutom svårt att läsa något bara för att andra anser att det är bra, som t.ex. när vi pratar nobelpristagare. Faktum är att jag ofta kan personifiera kärringen mot strömmen, oavsett vad vi pratar om. Om du säger bu kommer jag säga bä – bara för att.

I viket fall som helst så verkar jag vara mer benägen att lyssna på bokbloggare än på någon annan och således föll jag för O:s utmaning Boktolva. Den kändes enkel och ganska fri. Det har också gått ganska bra, för även om jag ännu inte skrivit alla recensioner (inte ens jag är ju perfekt) har jag ändå tagit mig an nästan hälften av författarna på nästan halva tiden. Ganska bra odds för att lyckas genomföra utmaningen – tycker ni inte?

Paolo Bacigalupi, Haruki Murakami, Cormac McCarthy, Sarah Waters och nu senast Juli Zeh är de jag tagit mig an. I de flesta fall har jag också fått mersmak och under semestern – en sen sådan i augusti – räknar jag med att hinna läsa ett helt gäng med böcker (jag räknar också kallt med att ha fått tillbaka läsflytet då!). Där ibland flera på min lista. Den enda som inte finns i bokhyllan är Patrick Süskind. Jag kanske ska vara sådär modig och låna en bok på biblioteket. Det sägs ju att man bör kliva ur sin bekvämlighetszon ibland och biblioteket har jag knappt besökt sedan jag lämnade Tokstan.

Bokalfabet 2.0 - I

2011-06-03T19:23:00.002+02:00

Nionde bokstaven i alfabetet är i.

1. Först ut är som alltid associationerna. Fem ord på I ska bli en, två eller varför inte fem titlar boktitlar. Orden i fråga är: Ivrig. Is. Idealisk. Identitet. Idé.
Sir John Franklin hade en idé om att segla genom nordvästpassagen och han gav sig ivrig(t) iväg mot norr. Mot den arktiska is(en) hade han dock inget att sätta emot, resans förhållanden var allt idealisk(a) för en katastrof. Besättningsmän och officerare dukade under en efter en och trots att man idag har återfunnit många kroppar, är det långtifrån alla som har fått en fastställd identitet.
Boken är givetvis Dan Simmons The Terror. Isande skräck och fascinerande historia i en superb mix.

2. En karaktär med för- och/eller efternamn på I.
Ingalls är efternamnet på den familj jag var totat uppslukad av i tioårsåldern. Skolans bibliotek hyste alla böckerna och att läsa en hel serie kändes stort och vuxet.

3. Indignation är amerikanskans vackraste ord enligt Philip Roth. Vilka är dina favoritord? Och nej – de behöver inte börja på I.
Om inte omåttligt är ett favoritord så vet jag inte vad som är. Jag använder det åtminstone i tid och otid. Ingalunda, elva, fjättra och hisnande är andra favoritord.

På engelska har jag nyligen fastnat för windup. Andra favoritord är serendipity, wicked och silence.

En bok är en ovärderlig följeslagare

2011-06-03T16:38:00.004+02:00

Alla som tycker om att köa räcker upp en hand!
Nej, jag tänkte väl det. Köer är alltid tråkigt och om ni är det minsta som jag hamnar ni alltid bakom någon som ska dividera, ångra sig, bara inte behärskar det där med kortbetalning eller bestämmer sig för att betala hela summan i enkronor. Frustrerande är bara förnamnet men oftast bara om du står där själv. I sällskap med en vän går tiden alltid fortare. Trots det är det oss inte alltid förunnat att få shoppa i sällskap med någon utan vi får genomlida tiden med omgivande människor på egen hand.

Nu tycker jag förvisso att det kan vara sällsynt fascinerande med människor. Om jag är på sådant humör kan jag studera, filosofera och fantisera i det oändliga. Till alla andra tillfällen har jag min bok. Med en bok i bagaget är jag aldrig ensam. Den håller mig sällskap när jag köar, när jag åker pendeltåg, när jag måste äta lunch utan sällskap och när jag genomlider skräckfyllda kval i väntrummet hos tandläkaren. Med en bok kan jag verkligen njuta av att bara ligga i soffan/hammocken/sängen och slappa.

En bok är en ovärderlig följeslagare. Den kan vara en vän när man är ensam, en gemensam punkt när man träffar nya människor, ett sätt att minnas någon man saknar. En bok kan vara ett äventyr, en romans, en tankeställare. Jag kan läsa för att fly verkligheten men lika ofta läser jag för att få nya perspektiv. En bok kan öppna mina ögon för ett annat sätt att tänka, den kan bygga broar och skapa gemenskap. En bok är ofta så mycket mer än vad man tror och varje lästillfälle har sin egen charm.

Det är därför har jag så svårt att svara på frågan om varför jag läser. Det är liksom lite som att svara på frågan om livet, universum och allting. Kanske ska jag också börja svara 42?!

Bokalfabet 2.0 - H

2011-05-24T20:37:00.001+02:00

H som i Hanna följer helt naturligt gårdagens G som i efternamnet.

1. Fem ord på H. Häst. Högtidlig. Hosta. Häftig. Hemlighetsfull.
Ah! För att fortsätta på temat brittiska öarna och favoritgenrer så får dessa ord mig att tänka på Jonathan Strange och Mr Norrell. I en tid då man tog sig runt med häst (och vagn) och då möten människor emellan många gånger var högtidliga, fanns det en man med förfärlig (högfärds-)hosta och en massa häftig men ack så hemlighetsfull magi.

2. En karaktär med för- eller efternamn på H. Eller varför inte för- och efternamn?
Förnamn får räcka. I Paolo Bacigalupis Windup girld möter vi Hock Seng, en före detta kinesisk handelsmagnat som flytt från etnisk rensning i Malaysia. Med kläderna på kroppen som sina enda ägodelar kämpar han för att återupprätta sitt rykte och sin förmögenhet. Han är listig och allt eftersom boken fortskrider tycks han bli allt mer medveten om att rikedom inte är allt. Hur det i slutar har jag dock kvar att upptäcka – boken är inte slut än.

3. Tipsa om en författare du tycker har humor eller en bok som är humoristisk.
Lena Anderssons Duck city är svart humor och knivskarp satir med fokus på dagens konsumtionssamhälle. Mer bestämt mot den mat vi äter och de dubbla budskap vi dagligen blir utsatta för. Ingen kan undgå att Andersson lånat kulissen från Kalle Ankas värld.

Glöm inte handduken!

2011-05-24T19:17:00.004+02:00

Liftarens guide till galaxen har ett och annat att säga om handdukar:

”En handduk är utan all konkurrens det mest användbara föremål den interstelläre liftaren kan ha med sig. Å ena sidan har den stort praktiskt värde – man kan svepa den om sig när man reser över Jaglan Betas kalla månar, man kan ha den under sig när man ligger i marmorsanden på Santraginus V:s soldränkta stränder och inandas de mättade ångorna från havet, man kan dra den över sig när man sover en natt under de röda stjärnor som lyser starkt över Krakafoons ökenland, använda den som segel på en liten flotte nedför den väldiga, långsamma floden Moth, doppa den i vatten och använda den som tillhygge i slagsmål, svepa den runt huvudet för att skydda sig mot giftiga gaser, eller mot en blick från den Dreglande Dårfinken på Traal ( ett osannolikt enfaldigt djur; det tror nämligen att om inte du kan se det, kan inte det se dig – ett verkligt dumt djur alltså, men mycket mycket glupskt), man kan vinka med sin handduk som nödsignal, och slutligen torka sig med den om den fortfarande är tillräckligt ren.
Å andra sidan, och det är än viktigare, kan en handduk ha ett oskattbart psykologiskt värde. Om till exempel en kloss (kloss = fastboende; icke liftare) upptäcker att en liftare har en egen handduk tror han av någon anledning automatiskt att liftaren också innehar tandborste, tvättlapp, tvål, en burk med skorpor, fältflaska, karta och kompass, snören, myggspray, regnkläder, rymddräkt etc. etc. Det blir då så mycket lättare för klossen att låna liftaren någon av dessa eller ett dussin andra artiklar som han händelsevis råkat ”förlora”. Klossen kommer att tro att en man som kan lifta kors och tvärs genom galaxen, leva som fåglarna på marken och kämpa mot dåliga odds och ta sig fram men ändå vet var han har sin handduk, en sådan man är någonting man kan räkna med.”

I morgon firas Handduksdagen (Towel day) till minnet av Douglas Adams (författare av den eminenta trilogin i fem delar, som inleds med Liftarens guide till galaxen). Handduksdagen hölls för första gången 25 maj 2001, 14 dagar efter Adams död och har sedan dess firats samma datum varje år. Dagen uppmärksammas genom att man synligt bär med sig en handduk hela dagen, vart man än går. Handduken är nämligen ett viktigt inslag i Liftarens guide till galaxen och en person som vet var han har sin handduk – han är en person som kan ta hand om sig själv.

Jag har min handduk redo. Jag kommer förmodligen behöva en hel ask med näsdukar samt en och annan huvudvärkstablett också men det har ingenting med Douglas Adams att göra...

För övrigt

2011-05-23T20:27:00.002+02:00

Jag tänkte sätta mig själv på bokköpstopp men allvarligt - vem försöker jag lura?!

Bokalfabet 2.0 - G

2011-05-23T20:13:00.003+02:00

Om jag nu - av flera anledningar - inte kan/orkar/har lust att hitta på något eget, så kan jag ändå svara på konkreta frågor. Om inte O är allt för effektiv är jag snart ikapp med Bokalfabetet. Här är mina svar på G.

1. Fem ord på G: Grön. God. Generös. Gunga. Gömma.
De här orden ger mig en solig känsla av sommar, barn som springer barfota i gräset, glädje och lek. Värme. Jag får en bild av mig, min bror och våra kompisar som barn, bekymmersfria och lyckliga i sommarvärmen. En bok som ger mig samma känsla är de om Pippi Långstrump. Pippi står för allt som är bra. Hon är lekfull, kaxig, god och generös. Pippi är tuff. Pippi har bruna ben och prickigt sommarskin - precis som barnen i min mentala bild.

2. En litterär karaktär med för- och/eller efternamn på G.
Världens goaste, sötaste och bästa hobbit heter Samwise Gamgi. Han älskar blommor, öl och mat. Lite som undertecknad faktiskt! Hans gröna fingrar och stora hjärta är vad som gör honom så charmig. Han må vara en enkel trädgårdsmästare men han är tuff som få och skulle gå i döden för sina vänner. Sagan om Ringen är värd en omläsning bara för unge herr Gamgis skull.

3 . G som i gammal. Berätta om en bok som handlar om att vara eller bli gammal.
I Stephen Kings Sömnlös är det pensionären Ralph Roberts som är huvudkaraktär. Ralph lider av sömnlöshet efter hustruns död, han har svårt att somna på kvällarna och han vaknar allt tidigare varje morgon. När han en dag börjar se märkliga ljusfenomen runt människor är han övertygad om att håller på att förlora förståndet.
När vi nu har med King att göra är självfallet hallucinationerna fullständigt verkliga och Ralph blir tvungen att på något sätt rädda sin stad och människorna som bor där. Innan vi kommer dit får vår hjälte dock genomlida mycken ångest i tron att han drabbats av diverse åldersrelaterade sjukdomar och han blir flera gånger avfärdad som en gammal gaggig gubbe.
Sömnlös är förmodligen inte det bästa Stephen King har åstadkommit men man (läs jag) får sig nog en tankeställare ändå. Behandlar vi verkligen våra gamla som om de vore okunniga små barn? Var har respekten för de visa tagit vägen? Och vill jag verkligen bli gammal om ingen kommer att ta mig på allvar då?

Bokalfabet 2.0 - F

2011-05-18T21:16:00.002+02:00

Jag har missat några Bokalfabet för självklart är andra väldigt produktiva just när jag behöver en paus! Nu känner jag dock att jag har tid och lite ork att åtminstone fundera på några frågor från O. Mitt senaste bidrag var till bokstaven E och således finner ni här mina svar på bokstaven F.

1. Fem ord på F: Filosofera. Frustration. Frukt. Finsmakare. Fri.
Min mamma har en bok från sin barndom, en bilderbok om djungeln, en luktbok. Jag minns inte vad den hette, bara hur den ser ut - och hur den luktar. Där fanns alla möjliga slags frukter, från de vanliga apelsinerna till kola- och lakritsfrukter. Man gnuggade på bilden så luktade den.
I en annan barnbok finner vi Nalle Puh - en björn som ofta filosoferar. Han är också en finsmakare, i vilket fall när det gäller håning. Frustrerad blir han om han har otur när han tänker men han är fri som en fågel när han glider runt under sin ballong.

2. En litterär karaktär med för- och/eller efternamn på F.
Frankensteins monster kan mycket väl vara litteraturens mest mångfasetterade odjur. Han är stor och kan vara grym och precis lika farlig som han ser ut men är det någon gång man inte ska döma hunden efter håren så är det i Mary Shelleys klassiker. Han är en ensam själ som vill ha kärlek, värme och någon som lär honom prata. Han är en missförstådd karaktär i en historia som visar på att saker inte är antingen svart eller vitt. Framför allt är han förvirrad. För att citera Shrek: Träsktroll är som lökar - de har lager! Jag tycker om karaktärer som har lager.

3. Vilket är ditt litterära favoritland eller din litterära favoritplats?
Mitt självklara svar borde vara Storbritannien. Jag har en fabelaiss för den brittiska humorn, de skotska högländerna, den engelska snobbigheten och höga hattar. Londons tunnelbana är en suverän plats för skådespel som Neverwhere! Ja - Storbritannien gör sig bra i så många av mina favoritgenrer och ändå börjar jag känna mig allt mer svag för Japan. Japanska skräckfilmer är lite av en religion här hemma och efter att ha läst Haruki Murakami har den känslan förts över även på litteraturen. Det verkar som att öar är lite av min grej..!

All tid i världen!

2011-05-05T21:21:00.002+02:00

Kan bara konstatera att man hinner fruktansvärt mycket på kvällarna när man bara har 8-timmars arbetsdagar! Dock är blogga inte en av dessa saker. Inte läsa heller.

Jo, förresten - läsa lite ska jag göra nu!

Pausfågel

2011-05-02T19:12:00.003+02:00

Livet och bloggen - de tar en paus ett tag.

Hoppa jämfota av upprymdhet

2011-04-28T20:42:00.000+02:00

Jag läser – nej, förlåt – jag slukar senaste numret av Illustrerad vetenskap. Med Dan Simmons The Terror och historien om den olycksaliga Franklinexpeditionen färskt i minnet fascineras jag av kanadensiska forskares senaste upptäckt.

1850 gav sig HMS Investigator ut för att leta efter John Franklins försvunna skepp, Erebus och Terror. Till skillnad från många andra expeditioner valde man att gå mot nordvästpassagen västerifrån och när provianten, efter 2 år fastfrusna i packisen började sina valde man att fortsätta österut till fots. Man blev slutligen upplockade av räddningsfartyg och alla utom tre besättningsmän överlevde strapatserna. Skeppet Investigator har ingen sett sedan det övergavs. Det vill säga, fram till i somras då det hittades av kanadensiska marinarkeologer.

bild från www.illvet.se

Repotaget är fyra uppslag långt och berättar om John Franklins försvunna besättning, om Lady Franklins jakt på maken och kapten Robert McClures resa med Investigator. Det berättar också hur det iskalla vattnet bevarat det som finns i det sjunkna skeppet. Till och med papper och skrift. Arkeologerna säger sig vara hoppfulla vad gäller att hitta Erebus och Terror och – om skeppen är kompletta nog – få ett hum om vad som faktiskt hände expeditionen.

Det är så otroligt spännande. Franklinexpeditionen är ett av moderna tiders största mysterier. Nyfiken och vetenskapstokig som jag är kan jag bara avundas de forskare som eventuellt får vara med och göra en sådan upptäckt! Igenkänning och kopplingen till en bra bok gör såklart sitt till. Samtidigt känner jag mig lite kluven. Det är ju trots att mysteriet som ligger till grund för The Terror.

Jag tror dock att vetenskapskvinnan i mig kommer att ta överhanden i slutändan. Jag har fantasi nog att tro stenhårt på Dan Simmons version samtidigt som jag läser om vad som verkligen hände.